Det är sjunde gången som loppet hålls. Natten mot lördag gick startskottet iväg vid midnatt. De 38 atleterna började då med att simma cirka fyra kilometer, varpå de cyklade 18 mil, innan de sprang ett maraton på 42 kilometer i mål.
– Det har varit ett bra lopp. Det var sex stycken som fick avbryta förvisso, men vi hade kanonfint väder och en fin tävling överlag, säger Tommy Niva, kontaktperson på Gällivare Endurance Club.
På herrsidan var det Odd Larson som knep sin fjärde vinst. Han har sprungit triathlon i 35 år, sedan han var 18 år gammal. Han har tävlat i Laponia Triathlon varje år tävlingen har hållits.
– Det är en väldigt speciell tävling. Jag hamnade här för att jag gillade fjällen, och första loppet lyckades jag ju vinna. Då kände jag att jag måste komma tillbaka, säger han och fortsätter:
– Nu har man ju lärt känna folk också, så man får träffa kompisarna när man är här uppe.
De första tre åren blev tre raka vinster för Larson, medan han placerade tvåa en gång och trea två gånger i övriga lopp. Därför tyckte han att det var roligt att få knipa en fjärde vinst, även om det inte är det viktigaste att vinna enligt honom.
– Man börjar ju bli lite äldre, så det är roligt att komma tillbaka på förstaplatsen. Men det är inte så viktigt att vinna, jag är mest här för upplevelsen och utmaningen.
Vinnaren på damsidan var Gällivarebördiga Emelie Sigelind, som efter att ha tävlat förra året i den kortare sprintkategorin gjorde hoppet upp till Triathlon i år.
– Det kändes bra, jag har inte förberett mig så väl som jag ville, men jag ville gärna göra loppet. Jag chansade på att det går bra ändå, säger hon.
Hon anmälde sig på sista anmälningsdagen och blev direkt efter det förkyld. Men hon hann komma i form till loppet, och avslutade med tiden 12 timmar, 33 minuter och 4 sekunder. En tid som var endast elva minuter efter hennes tid i Kalmar Triathlon förra året.
– Det är mycket mer brant här uppe. Löpningen upp på Dundret var tufft, fortsätter vinnaren.
Gällande planen för nästa år så låter hon tiden bestämma om hon ställer upp eller ej.
– Nu i dagarna efteråt så känner man ju verkligen "aldrig mer". Men sedan brukar viljan komma tillbaka, man vill ju förbättra tiden, säger Emelie Sigelind.