De nya eleverna på OS-akademin

Måndag morgon och en ny arbetsvecka har börjat. Vid halvtiosnåret har skidgymnasisterna avverkat veckans första pass och droppar in en efter en.
Det är 18,5 minusgrader, snålblåst, lite snö i luften och allmänt grinigt.
Åkarna ser plågade ut när de knäpper loss skidorna, tar dem i händerna och springer de hundra meterna bort till Välkommaskolan.
Ändå var det med lätta ben som de flesta gav sig ut på morgonen. Charlotte Kalla och Marcus Hellner har inte bara satt skidgymnasiet i Gällivare på kartan.

De har visat att framgången kan lura bakom nästa tunga slakmota för en skidgymnasist från Gällivare.
- Jag tog upp det på morgonsamlingen när vi såg hur det såg ut där ute. Jag sa, tänk på att för bara några år sedan satt en som nyss har vunnit OS-guld i den där stolen, säger Lars-Gunnar Pettersson, tränare vid skidgymnasiet sedan 1983.
Inte för att han känner att eleverna behöver motiveras så ofta. Inte ens en kulen dag som denna. Problemet är snarare att försöka hålla dem tillbaka när de vill för mycket.

Och självklart är de i högsta grad medvetna om skolans nyss erövrade OS-guld.
- De identifierar sig mycket med Marcus och Charlotte. Det vet redan att det går att bli bäst i världen här längst upp i norr. Och varför inte? Det är ju här vi har de bästa förutsättningarna med natursnö att åka på från början av oktober, fortsätter Lars-Gunnar Pettersson.
Det är möjligen andra som behöver övertygas. Redan i söndags träffade han ett antal sponsorer samt kommunalrådet Tommy Nyström (S) för att prata om framtida satsningar. Kanske kan OS-framgångarna leda till ännu bättre förutsättningar. Nya snökanoner är redan beställda och rullskidbanor på Dundret är uppsatt på önskelistan.
Det skulle i sin tur ge skidgymnasiet bättre möjligheter att hävda sig inför Svenska skidförbundet som beslutar om vilka orter som ska ha riksintag. Gällivare var ifrågasatt för tiotalet år sedan och förbundet slog ned på det faktum att upptagningsområdet var så snävt, att de flesta eleverna kom från närområdet.
- Jag köper fortfarande inte det argumentet. Det viktigaste måste ju vara att få in rätt individer. Om de sedan kommer från Karesuando eller Skövde kan väl ändå inte spela någon roll, säger Lars-Gunnar Pettersson.

Det är inte bara Marcus Hellner och Charlotte Kalla som har lyckats. Det är många fler bland skolans tidigare elever som befinner sig i Vancouver just nu och det är inte bara som aktiv som man kan få en biljett till OS. Ni kan själva läsa sammanställningen här intill.
Flertalet av dagens elever kommer från Norrbotten och det ska framför allt ses som ett tecken på att ungdomsverksamheten fungerar i klubbarna. Lars-Gunnar Pettersson blickar redan fram emot nästa läsår och en ny kull som han tycker ser särskilt spännande ut.
Själv tycker han att det är lika givande att jobba med ungdomarna efter alla dessa år. Han har varit Gällivare trogen bortsett från landslagsuppdragen för Sverige i ett par omgångar och svängen i Schweiz för snart 20 år sedan.
- När jag möter alla engagerade ungdomar får jag själv sån energi. Jag tänker att jag jäklar i mig ska dela med mig av all min kunskap. Sedan är det upp till dem att ta vara på det. För min del finns det inget bättre jobb.

Efter lunch har eleverna samlats för att fika och fira helgens svenska skidframgångar. Visst märks energin i sällskapet. Det tjattras och garvas, munnarna går i ett och det är inte stilla en sekund.
Skidåkning är en individuell sport, men det är i gruppen som de ska hämta kraften för att orka utsätta sig för all tuff träning. Lars-Gunnar Pettersson konstaterar att det kan vara ett ganska torftigt liv att vara skidåkare. Därför är det extra viktigt att alla trivs och att man kan göra andra roliga saker tillsammans.

Emma Sjölander från Piteå säger att den största fördelen med att gå skidgymnasium trots allt är att ha kompisar att träna skidåkning tillsammans med. Det väger upp det faktum att hon har lämnat hemorten och tryggheten.
För många är det en omställning att plötsligt sköta tvätt och matlagning. För andra är den nya träningsbelastning den stora utmaningen.
- Det var nog det som jag tyckte var jobbigast i början. Jag tränar nog mer än dubbelt så mycket nu jämfört med innan jag började här, säger Sofie Ekberg från Gällivare.
Vad ser man då i horisonten som skidgymnasist i Gällivare? Vad vill man åstadkomma, vilka framgångar hägrar?
Det blir tyst en stund. Elin Nilsson från Älvsbyn har dock svaret klart för sig.
- Jag vill bli så bra som jag kan med mina förutsättningar. Jag vill ta reda på var gränsen går för min del.