Marcus Nilsson sprang Granlunken 51 sekunder snabbare än förra året.
Ofattbart.
Drygt tre månader innan hade Luleålöparen blodproppar i lungan.
– Jag hade någon tanke om tre månader som mål i och med att jag hade läst om Sofia Hägg och hört av andra som idrottat som har kunnat komma tillbaka efter några månader. Nu har det gått tre och en halv, så det verkar ligga något i det där, säger 27-åringen.
Han är inte ens färdigbehandlad. Nilsson tar fortfarande blodförtunnande medicin.
– Senaste månaden har det ändå känts väldigt stabilt och jag har börjat komma upp i farten och ansträngningen jag hade innan. Jag börjar känna igen kroppen igen och det har varit roligt att träningen har kunnat kännas lätt igen. Det var ju en handbromskänsla som låg i hela våren och in över sommaren.
Hur känns det att ha blivit av med den handbromsen?
– Det är en oerhörd befrielse att det känns som det brukar göra igen. Då förstår man att det var något som var galet innan.
Löpningen har också varit en del av rehabiliteringen.
– När jag tänkte att allt var kört eller att det i alla fall skulle ta enormt lång tid så förklarade de för mig att jag ska ta det steg för steg och inte vara för stillasittande.
– Det har gått betydligt mycket fortare än jag hade tänkt. Jag tänkte att jag kanske är tillbaka om något år. Men bevisligen har det gått bra och jag känner mig i bra löpform. Det är fortfarande en del dagar jag är lite tröttare, men det känns mycket stabilare än tidigare.
Och tävlar gör han igen. Redan i mitten av juli smygstartade Marcus Nilsson med att springa Marknadslöpet i Överkalix.
– Det var härligt att vara tillbaka och att få träffa allt folk. Att ta på sig nummerlappen igen var speciellt. Men där var det en tydlig känsla efter sex kilometer att det blev väldigt jobbigt. Då blev jag defensiv och drog ner på tempot. Jag kände att jag inte riktigt var tillbaka.
18 augusti sprang han Nåiden Forest Run i Bergnäset och blev trea.
– Det var egentligen där som jag första gången kände att jag snart kommer vara tillbaka på samma nivå som tidigare. Jag fick spurtstryk om andraplatsen av en duktig norrman, men det spelade liksom ingen roll. För det loppet kändes som en seger för mig, att det kunde gå så pass bra.
För några månader sedan trodde han att karriären var på väg att rinna ut i sanden. Nu kan Marcus Nilsson drömma om bättre tider igen, även i löparspåret.