Tanja Ali-Marttila
I dag är fotbollsspelaren 22 år gammal och är ett av Notvikens IK DFF:s nyförvärv för säsongen 2022, inhämtad från finska andradivisionen. Nu känner Tanja Ali-Marttila sin kropp bättre och vet hur hon ska lugna tempot när det kommer nya symtom. Men det har varit fyra års kamp för att ta sig hit.
Tanja Ali-Marttila är uppväxt i finska Yläne, en by med ungefär 2 000 invånare. Sedan har hon flyttat runt en del dit fotbollen har tagit henne. Den största passionen i livet är fotbollen. Men till slut blev passionen kanske för stor.
Efter hennes första riktiga säsong med A-laget i Myran kände finländskan att det var något som inte stod rätt till.
Ali-Marttila åkte in till akuten för att kolla hjärtat, men EKG:t visade inte tecken på något fel på pumpen. Kanske kunde det vara ett virus, fick hon veta. Då fortsatte Tanja Ali-Marttila att kämpa med fotbollen.
Sen kom andningsproblemen. Efter det blev vilopulsen helt plötsligt mycket högre. Och så rusade sköldkörtelvärdena helt uppåt väggarna.
En och en var symtomen bara enstaka incidenter som hon trodde skulle gå över. Det skulle gå att fixa hos doktorn, sedan kämpa på med skolan, extraknäcket på jobbet och fotbollen och så skulle det bli bra igen.
Och hon ville ju inte vara en belastning för laget. I byn bor omkring 2 000 människor. Det finns en butik. Och på fotbollsmatcherna kan det komma omkring 500 åskådare.
Men till slut kunde Tanja Ali-Marttila inte längre fortsätta på samma sätt.
– Kroppen sa bara nej, nej, nej. Det kom symtom efter symtom efter symtom.
Hon hade utmattningssymtom, 18 år gammal.
– Ja, det var en överbelastning. Det var inte främst det mentala, även om det hör ihop med det också, men det var kroppen som sa nej.
Tanja hade inte kunnat tro att det var stress som fick kroppen att säga ifrån på så många sätt. Inte i den åldern.
– Då är man ju odödlig, inte trodde jag att jag kunde ha problem med stress.
Det trodde inte läkarna hon besökte heller. Inte till en början.
– Jag fick massa astmamedicin av läkaren så skulle det bli bra, men det var ju inte det som var felet. Men jag var 17-18 och det var inte så lätt att säga emot läkare eller tränare, att jag klarar inte det här. Man vill ju bara hjälpa laget.
Hon fortsatte hela tiden att gå till sjukhuset för att råda bot på symtomen och sen gå tillbaka till fotbollsplanen. Det var först när en läkare sa åt henne att hon måste vila som hon insåg vad allt handlade om. Och det blev en rejäl smäll.
– Det var mörka tider, det ska jag inte ljuga om. Jag kunde i princip inte göra något. Om jag gick upp för en trappa fick jag bara böja mig och stödja mig mot knäna. Vardagen gick åt till att fixa något att äta. Det var brutalt, att det inte fanns någon energi i kroppen kvar.
Tanja Ali-Marttila blev borta från fotbollen i nästan två säsonger.
– Jag använde all min energi för att fixa skolan, sen gick det inte mer. Jag fick vara sjukskriven från jobbet sen.
Den nyblivna Luleåbon menar att hon ändå klarade sig undan hyggligt. Det var många saker hon slapp. Tanja tror till exempel inte att det handlade om någon depression, även om hon slet med mentala biten också.
– Tuffast var när det tog så länge och man måste gå igenom så många mentala saker för att komma fram till vad som orsakat all stress i min kropp. Allt jag har haft har ju varit stressrelaterade symtom. Det var jobbigt att gå till botten med allt som har skapat det.
"Det var mörka tider, det ska jag inte ljuga om."
Tanja Ali-Marttila gjorde några inhopp 2018. 2019 spelade hon inte alls.
– Jag var helt borta från allt i ett år och nästan ett år till med bara väldigt lite motion. Jag tror att det är något som kommer finnas kvar, men jag får anpassa mig och lära känna kroppen så bra som det bara går för att se var gränsen går. Men jag vet ju att jag inte kan syssla med hur många saker som helst samtidigt nu.
Hon har lyckats spela två säsonger efter det här. Inte minst den förra säsongen började allt gå bättre igen.
– Men jag har fått lyfta nivån så jävla lite åt gången och jag har fått ta utvecklingen i långa perioder.
Nu har Tanja Ali-Marttila kommit så långt att hon kände sig redo för något nytt. Då gick flyttlasset till Örnäset, Luleå och Notvikens IK DFF i division 1. Den fortfarande unga spelaren lockades av svensk fotboll och utvecklingen av damfotboll, som hon menar har kommit längre här än i Finland. På försäsongen har nyförvärvet startat matcher som yttermittfältare i Notvikens nya, men beprövade, 4-4-2-formation.
Och i dag vet hon vad hon ska göra om kroppen säger ifrån.
– Jag vill hålla stressnivån låg för det mesta – och då går det ändå bra att belasta kroppen med till exempel träning i dagens läge.
Tanja har pratat om det här i finsk media tidigare, i Vasabladet. Här ställer hon upp på en ny intervju i ämnet, som hon inte har något emot att prata om. För hon vet hur svårt det kan vara för andra, eller för en själv, att upptäcka.
– Det är inte så att man går runt ett varv och frågar alla hur läget är och hur alla mår varje dag. Alla är ju där för laget också och för att laget ska lyckas, säger Tanja Ali-Marttila och fortsätter:
– Om inte korsbandet är av så ska du vara okej.
Stressrelaterade symtomen är inte kvar i dag, men hon får hela tiden vara observant.