Det var i den 38:e minuten i hemmamatchen mot Friska Viljor som olyckan var framme för Bodenkaptenen.
Då var det en frispark från höger. Den slogs in av mittfältaren Kevin Roberts.
– Jag går upp och nickar på den. Jag tror att jag landar på någons fot. Eller om jag bara landar snett på gräset. På något sätt gör jag illa mig, stukar den, vrider den, säger Emil Johansson.
Men då trodde han inte att det skulle vara så allvarligt.
– Jag hoppades att det bara skulle vara en liten smäll. Det händer ofta i straffområdet. Jag tänker, att det här går över strax.
Just innan paus tvingades han också kliva av matchen med smärtor i vänsterfoten.
– Jag spelar fem minuter till. Till slut kunde jag inte ens gå. Då förstår man att det är något lite allvarligare än bara en smäll.
Kaptenen kunde också se klart matchen från sidlinjen.
– Alla utgår från att det är en stukning. Vi lindar den och har den i högläge. Det hade jag hela kvällen fram till dagen efter på morgon. Då kändes det inte bra. Det bestämde vi att jag åker till akuten, säger Johansson.
Väl på sjukhuset dröjde det också innan de kunde konstatera frakturerna, och mardrömsbeskedet till Emil Johansson.
– Först röntgade de foten. Då såg de ingenting. Då fick jag göra en skiktröntgen. Där hittade de två frakturer. Varav en är en sena som har slitits upp och dragit med en benbit.
Hur kändes det då?
– Då kändes det tungt. När hon berättade om fem veckor, och två-tre veckor rehab. Det kändes ju jobbigt, säger BBK-kaptenen och fortsätter:
– Jag får inte belasta någonting. Jag får inte cykla eller gå. Det är kryckor som gäller.
Ett besked som han inte väntade sig.
– Det var lite chockartat. Med framför allt tiden.
– Det är fem veckor gips. Sen blir det en röntgen till. Är allt bra då kan jag börja med rehab. Annars kan det bli en vecka till med gips. Minst fem veckor med gips.
Det innebär att han missar en stor del av det täta matchandet. Men division 2 pågår till slutet av november.
– Jag gjorde lite kalkyler där (skratt). Man ska komma i någon typ av matchform också. Sen vet man inte hur bra det flyter på med foten. Det har vi ingen aning om, säger Johansson och avslutar:
– Om man kommer tillbaka i början av oktober, mitten av oktober. Då är det ändå en och en halv månad kvar. Det är väl drömmen.