Andreas Johansson, som varit assisterande tränare till Daniel Engberg under säsongen, ger en helt annan bild om hur det har fungerat.
– Ingen från IFK Luleå har pratat med mig överhuvudtaget sedan egentligen månadsskiftet juni/juli, säger han.
Vad beror det på?
– Det undrar jag också om jag ska vara helt ärlig. Det har inte funnits någon dialog alls men det finns säkert en anledning till det från IFK Luleås sida men vad den är, det har jag ingen aning om, säger han.
Johansson har funnits vid Engbergs sida hela säsongen som avslutades i söndags. Dock har Johansson bara kunnat vara med varannan vecka eftersom hans familjesituation ser ut som den gör. Men det var något som samtliga parter var införstådda med innan kontraktet skrevs på.
Det måste vara en besvikelse att det inte funnits en dialog?
– Ja, det är klart det är en besvikelse, definitivt. Framförallt när man läser i tidningen att dialogen har varit bra. Allt är väl relativt vad man menar med bra dialog, men det är då inte så min bild har sett ut det här året.
Hur är arbetsmiljön som tränare i A-laget?
– Jag har varit i IFK Luleå i två år nu, första året som akademichef och nu det här året som tränare. I grund och botten undrar jag fortfarande vad IFK Luleå vill som förening, säger han och fortsätter:
– Det är jäkligt lätt att bara säga att vi ska till superettan. Men hur ska det gå till? Vilken strategi ska vi ha? Vilka typer av tränare behöver vi? Vilka spelaretyper? Hur ska akademin vara uppbyggd? Jag vet fortfarande inte vad IFK Luleå står för.
Saknas det en röd tråd i föreningen?
– Ja, verkligen. Det finns för många viljor men ingen röd tråd på hur IFK Luleå gemensamt ska jobba för att nå framåt. Sportrådet och de som sitter över dem har inte samma inställning till hur ledarskap ska se ut som vi som tränare har. Där krockar olika ledarskap med varandra.
Kan du ge exempel?
– Hur man framställer saker och hur man ställer krav på spelare. Där har jag och Daniel (Engberg) en annan filosofi om hur man ska få spelare att prestera.
Andreas Johansson har tidigare funnits med i tränarstaben i allsvenska Piteå IF FF under fyra säsonger, bland annat under SM-guldåret 2018 och spel i Champions League året efter.
– Det var en process som pågick i flera år innan det till slut blev framgång. Ska man bli framgångsrik, enligt mitt sätt att se det, så bör man tycka lika och att det finns en röd tråd hur man är mot varandra i en förening och vilket ledarskap som ska gälla och med gemensamma målsättningar.
Så tränarstaben har tyckt en sak och sportrådet en annan?
– Ja. Sportrådet hade en målsättning att vi skulle ta tio poäng fler det här året än förra året men det var inte förankrat hos varken tränare eller spelare. Det kom som från en blixt från klar himmel, säger Johansson och fortsätter:
– Arbetsmiljön blir jättekonstig när vissa personer har en bild hur man ska lösa saker medan vi som är ansvariga för den sportsliga delen tror på något helt annat.
Varför väljer du att berätta om det här?
– Jag vill att det ska komma fram en rättvis bild om hur situationen för mig och Daniel (Engberg) har sett ut och hur det fungerar i föreningen. Den som säger att kommunikationen mellan sportrådet och tränarna har varit bra den ljuger. Sedan har det varit en massa andra grejer under året som har lett till konflikter mellan oss där vi tycker olika om saker och ting, säger Andreas Johansson.
Sportsligt slutade säsongen med degradering för IFK Luleå.
– Det är ett sportsligt misslyckande och ingenting jag kan ducka i från. Jag vill inte framstå som bitter eller att jag vill skydda mig själv och skylla ifrån mig. Jag och Daniel (Engberg) hade ett huvudansvar och vi har inte nått de sportsliga målsättningarna och det är underkänt.
– Men samtidigt borde de i sportrådet se sig själva i spegeln och fråga sig om de gav oss rätt förutsättningar att lyckas.
Johansson hade ett avtal med IFK Luleå som gällde 1+1 år.
– Jag sade upp mitt kontrakt 15 november vilket var det första datumet för när uppsägning kunde bli aktuellt. Jag kommer absolut inte bli kvar i IFK Luleås A-lag, säger Andreas Johansson.