För ett år sedan bytte 16-årige Måns Petersson IFK Luleå mot AIK – men det här året fick sämsta tänkbara start. Redan i februari fick han fraktur i foten i en ligacupmatch mot Djurgården.
– Jag fick en spark från sidan på stödjebenet precis när jag skulle slå en passning. Jag fick den typ i 15:e minuten. Sen spelade jag till 97:e med bruten fot. Det är tufft att vinna derbyn ibland. Det var värt det, säger Petersson.
– Jag kände bara att det gjorde riktigt ont. Jag fick lite kylsprej och knöt om skon typ.
Skadan skulle hålla honom borta från spel i fyra månader. Hans första längre skadefrånvaro i karriären.
– Det var svårt mentalt. Speciellt när man flyttat så långt för att spela fotboll. Sen inte få spela fotboll på så lång tid. Då blir det jobbigt mentalt. Men jag har fått väldigt bra hjälp av alla i AIK med rehabiliteringen och allt på sidan. Jag tycker att jag har klarat det bra ändå, säger IFK Luleå-produkten.
Han var tillbaka lagom till att AIK P17 skulle gå in i Gothia Cup för spel i elitklassen Puma Trophy.
– Det var riktigt kul. Det är en stor turnering och bra lag varje match. Det är kul med så bra motstånd hela tiden. Stämningen runtomkring på alla matcher är rolig. Speciellt när det är internationellt och publik från hela världen.
Laget gick rent genom gruppspelet och besegrade nigerianska Beyong Limits samt colombianska Deportivo Cali i kvart respektive semifinal.
I finalen väntade obesegrade Right to dream inför 15 000 personer på Gamla Ullevi. Ett lag som inför finalen vunnit elitklassen fyra raka gånger och fostrat flera elitspelare – senast i raden Ajax storstjärna Mohammed Kudus.
– Jag hörde att 90 procent där blir proffs. Det är en bra akademi, säger Måns Petersson.
– Vi inleder bra och har mycket boll i början. Styr matchen rätt bra tycker jag. Vi gör 1–0 och blir lite passiva. De kommer in mer och mer i matchen. Vi blir lite tillbakapressade.
Right to dream vände matchen efter två hörnmål och säkrade femte raka titeln. Avgörandet kom med tre minuter kvar.
– Vi försökte forcera. Men lyckades inte.
– Precis efter var det riktigt tråkigt. Nu när man fått lite distans är det såklart surt att förlora, men ändå någon stolthet i att vi blev bästa svenska laget.