Mtaka Simba och Peter Gitselov i segermatchen mot AIK.
Han var en av de stora stjärnorna när Bodens BK huserade i Superettan i mitten av 00-talet. På den tiden då Björknäsvallen kokade och storklubbar som AIK kördes över med 5–1.
Ja, det var till och med Peter Gitselov som träffade det där hjulet i målet, bollen som var inne men studsade ut, och blev en symbol för BBK:s öde under den sista säsongen i den näst högsta serien.
Hur hade historien sett ut om domaren dömt mål?
– Vi hade väl fortsatt i Superettan. Mycket hade nog varit annorlunda, konstaterar han.
2014 återvände Peter Gitselov till Boden som spelande tränare för BBK i division 2.
Sedan dess har han blivit kvar i stan.
År 2018 startade han tillsammans med Torbjörn Unée och Catarina Åhman fotbollsklubben Boden City FC. De märkte att det fanns ett intresse att kunna spela fotboll i centrala stan och att många saknade körkort för att ta sig ut till byarna.
Det här var ett sätt skapa förutsättningar för nyanlända och hjälpa dem in i samhället.
På fyra år har laget tagit sig upp från division 5 till division 3.
– Jag kom själv hit 1992 och jag vet hur jag blev omhändertagen. Jag vet hur mycket det kan betyda att vara en del av en förening och jag tycker det finns en stor potential här i Boden då det kommer många asylsökande hit. Spelare fanns så det var bara ekonomin som behövdes, säger Gitselov som är född i Ryssland.
39-åringen, som både är ordförande och tränare i klubben, fick positiva svar när han presenterade sina idéer.
– Jag fick stöd av sponsorer som såg samhällsnytta i det här. De vet att Boden är en stad som kanske tar in mest asylsökande sett till befolkningen. De var med på det och tyckte det var en bra idé. Hur vi la upp det och hur vi skulle jobba med det som träning och utbildning med kost och hälsa. Allt ingick i projektet.
Är det viktigt för dig personligen att göra nytta i samhället?
– Ja, det känns bra. Om du gör nytta till din granne eller din kollega, det känns väl bra, eller hur? Jag tycker om att utveckla saker och även mitt jobb på Fritidsbanken, det är också en sån grej som gör nytta. Boden City är också en nytta. Jag har andra projekt jag också vill göra, men det kan jag inte avslöja nu. Nytta och utveckling – det är det som stimulerar mig.
Efter två säsonger med Boden i Superettan fick Gitselov kontrakt med ryska storklubben FC Rubin Kazan.
Fritidsbanken, som drivs av kommunen, fungerar som ett bibliotek där man kan låna sportsaker i stället för böcker.
Det senaste halvåret har han varit tjänstledig för att helhjärtat kunna fokusera på klubben han håller på att bygga upp från grunden.
– Jag jobbar ideellt med föreningen och det är som ett heltidsjobb. Satsar man, då satsar man, säger han med ett stort leende.
Det är inte alla som tar tjänstledigt för en fotbollsklubb i fyran!?
– Jag var tvungen att göra det. När jag tog hit sju amerikaner var jag tvungen att lösa boende till alla. Jag fick leta runt och det tog tid. Jag hade bara flyt som lyckades lösa det. Att jaga sponsorer tar också mycket tid, förklarar han.
Förutom A-laget bedriver klubben öppet hus-fotboll en gång i veckan samt gåfotboll där alla är välkomna.
– Det är populärt. Oavsett bakgrund kan du komma och vara med. Det har varit 18–30 spelare på öppet hus varje gång och det är året runt. Även gåfotboll som riktar sig till pensionärer har varit uppskattat. Jag har själv varit med och lirat några gånger.
När du själv spelade här i Superettan, hade du då kunnat se dig komma tillbaka hit och driva ett division 3-lag?
– Nej, absolut inte. Livet ändras mycket på vägen. Det man trodde för fem-sex år sedan, den här vägen ska jag gå, den har blivit en helt annan.
Är du nöjd med utvecklingen?
– Jo, det tycker jag. Det är ett normalt steg att som spelare bli tränare. Sedan har jag bara fått mersmak av det här, att vara ordförande, president. Man styr upp det och får ut glädje av det när man lyckas. Det har utvecklat mig som ledare och person väldigt mycket.
Övre raden f.v Yohannes Wasie, Sajjad, Hussein, Desmond Nche, Mbanda Oben (bakom), Nahom Abraha, Adzer-Igba Saaondo, Mirzai Soltan, Ramezan Karimi (bakom), Luke Forden, Camden Clark.
Nedersta raden f.v
Ethan Russ, Hunter Bell, Nicolas Morales, Reza Yamshidi, Sajad Rezaii, Raynas Shekh, Matias Gonzales, Ranél Gitselov, Aaron Russ.
Vem ser du upp till?
– Det är intressant att prata med personer som har varit med ett tag, ledare som Olle Lindström, Bosse Strömbäck och så Mats Berg. Höra hur de resonerar. De har ofta kloka idéer som jag kan inspireras av.
Den stora utmaningen för Boden City är att behålla spelarna.
– Jag har haft över 50 spelare i A-laget sedan starten samt över 70 deltagare på öppet hus-träningarna. Vi har kunnat erbjuda meningsfull fritid till över 120 personer varav drygt 50 asylsökande/nyanlända. Så intresset och flödet av spelare har varit stort.
Vad är den främsta anledningen till att spelare lämnar?
– Avslag från migrationsverket, att de får jobb på annan ort eller så får de uppehållstillstånd och flyttar på grund av släkt i södra Sverige.
Gitselov kastar oss in i hur verkligheten kan se ut.
– Det är en balansgång hur mycket man kan kräva av en spelare som till exempel innan träningen fått ett avslag och måste lämna landet, säger han och fortsätter:
– Jag har förståelse för deras situationer. Man måste förstå vilket tillstånd de är i. Det är mycket man ska tänka på och mycket att brottas med.
Boden City firar ännu en triumf.
Laget spelar sina hemmamatcher på Björknäsvallens gräsplan när mattan är i skick och annars på konstgräset bredvid.
De byter om i samma omklädningsrum som Peter Gitselov satt och snörade sina skor under åren i Superettan.
– Cirkeln är sluten, säger han och skrattar.
När säsongen är över måste de lämna över omklädningsrummet till hockeyn. Gitselov har kämpat för att laget ska få ett eget omklädningsrum så de kan inreda med bås och göra det till en samlingsplats året runt.
Men än så länge strider han i motvind.
– Det är inte mycket vi begär och jag kommer fortsätta föra diskussionen för att vi ska få ett eget. Vi försöker skapa en proffsig atmosfär. Jag vill att det ska vara proffsigt även fast vi inte tränar lika mycket som proffs eller tjänar lika mycket.
Boden City-spelarna Abraham Gebremichael, Yohannes Wasie, Samuel Mussie och Hussein Pargo.
I jakten på en plats i division 3 har klubben satsat hårdare än någonsin.
Gitselov har plockat in sju spelare från USA-akademin PSE, dit BBK brukar vända sig för att värva.
– Det gjorde susen och höjde verkligen nivån i hela laget. För att ge tillbaka har jag ordnat så tre av dem fått provträna med Oskarshamn i division 1, säger han och fortsätter:
– Det gäller att ge och ta. Jag vet själv hur det är som professionell spelare, då vill man uppåt och då måste man ge tillbaka till spelarna. Det tror jag de uppskattar också och kanske pratar gott om Boden åt andra som kan komma hit.
Om du får drömma fritt, vad vill du då ska hända med klubben?
– Första målet att etablera oss och bli ett topplag i trean. På sikt ta ett steg upp i tvåan samtidigt som BBK etablerar sig i ettan. Då får man ett fotbollsmecka här, den där stegen, så det är bra nivå. Det skulle driva mig.
Gitselov tillsammans med laget på bankett efter division 3-avancemanget.
Nu hoppas han på ett samarbete med Bodens BK.
– Nu när vi gått upp hoppas jag det ger oss möjligheter att kanske låna spelare från BBK. Vi har en dialog om ett samarbete och det är nästa nivå på integration, att man blandar ihop sig och får mixen.
Gitselov vill ha mer stöd och vänder sig till politikerna i Boden.
– Jag önskar att fler politiker hade stöttat oss mer. Vi har Bodenalternativet och Vänsterpartiet som stöttar. Centern har varit någon gång och sossarna också. Jag tycker det är för lite och jag vill se mer engagemang. Vi tar in mycket asylsökande och jag tycker att de behöver ha mer förståelse för det vi gör. Här får ni en hälsning att följa med på tåget i division 3.
Det gynnar alla, menar han.
– Det är bra för kommunen, bra för oss och bra för politikerna att det funkar. Att säga att det är viktigt med integration och så ger man inte någonting tillbaka. Bättre kan ni.
Peter Gitselov i BBK-tröjan 2004.