Rolf Enquist och Ivan Nordqvist ser fram emot att få lägga på en siffra under H:et i sommar.
Ivan Nordqvist går en tidig morgon i mitten av maj och inspekterar Åvallens gräsmatta. Det är lite blött på kanterna. Ett mål står framme mitt på planen, trots att snön nyss har smält. Några är det ännu som kan gå ut och lira boll precis som 52-årige Nordqvist gjorde på sin tid. Han är ju uppväxt bara 200 meter bort i ett rött hus som man ser från den lilla träläktaren.
– Det var mycket spontanidrott. Man visste var nyckeln till Åvallenhuset var, så kunde man hämta bollar och köra lite straffar. Jag tog alltid ut någon favoritboll, det fanns ju så olika på den tiden så jag tog någon boll som inte gjorde så jäkla ont att sparka på.
Vårfloden har nått planen i år också. Avbytarbåsen ligger på rygg mellan reklamskyltarna på bortre långsidan. Den faluröda lilla kiosken lyses upp och i solens färger och Ivan Nordqvist blir sugen på lite köpesbullar och kaffe. Han tar fram termosen och går mot plankorna i sluttningen. Men först vill han och lagledaren Rolf Enquist visa upp ytterligare en klenod från anläggningen. Den gamla klockan, så långt ifrån den digitala tidseran man bara kan komma. Vi tar ett foto.
– Men ta inte med den där reklamskylten. De har ju inte betalat för den ännu, säger Rolf Enquist.
Enquist har koll på allt som händer i föreningen. Från det att byn startade sitt fotbollslag igen på 1970-talet fram till i dag har han varit förknippad med Skogså Idrottsförening. Han har dragits till gemenskapen som finns inom fotbollen på den här låga nivån.
Inte bara den inom Skogså där han får vara del av ett gäng som försöker dra åt samma håll och som kämpar för sina liv för varje poäng, utan också i den förbrödrande norrbottniska fotbollsfamiljen. Där han ena helgen kan stå och dra den ena rövarhistorien värre än den andra med en ledare från motståndarlaget i Kiruna – och den andra måndagskvällen slå vad om en kall pilsner med LSK-tränaren att Skogså minsann ska hjälpa dem att vinna serien genom att slå värsta konkurrenten hemma på Åvallen nästa vecka.
"Blåbärskungen" Rolf Enquist behöver inte behöver inte heller bara nöja sig med att erkänna att Skogsås ökända fotbollsplan inte håller det mått som många önskar att en plan ska behöva hålla. Han kan till och med tillåta sig att älska att det mått av uselhet som planen nere vid ån håller gör att den har blivit synonym med "svår bortamatch". Det är inte gräs som växer där. Det är klöver, tuvor och ogräs på en åker som har så olika lutningar att han studsar på åkergräsklipparen värre än under en dromedarritt i Mauretanien.
Ivan Nordqvist ska leda Skogså som för första gången får tillhöra division 3.
För tre år sedan spelades den smått legendariska matchen mellan Skogså och Umeå FC akademi i kvalet till division 3. När vi då var inne i oktober hade Åvallens gräsmatta verkligen gjort sitt. Det tyckte i alla fall akademitränaren Mathias Johansson som var tvungen att gnugga ögonen när han kom fram till Skogså och såg leråkern framför sig. Skulle de på allvar genomföra en fotbollsmatch där? 18-åriga bolltrillarna från Umeå? Johansson visste inte vad han skulle ta sig till. Han bad domaren blåsa av hela tillställningen innan den knappt hade börjat.
Johansson fick inte som han ville. Istället blev det 45 minuters kamp med total avsaknad av finlir. Nej, men nu får det väl ändå räcka. Det här är inte fotboll. Med de här förutsättningarna är det lika stor chans att vi åker till Sunderby sjukhus som till Umeå efter matchen. Tränaren gick återigen fram till domaren.
Avbryt matchen.
Nej, vi kör.
Planen som ligger intill ån – ån som mynnar ut i Persöfjärden och enligt Enquist en gång i tiden för inte så länge sedan var så fri från slam att det kunde komma in båtar hela vägen från Luleå till fotbollsplanen – orsakade aldrig någon svår skada den kvällen. Men den lämnade till sist ännu ett trepoängstörstande offer efter sig.
Skogså är svårslaget på sin hemmaplan. Det bara är så. Nu kommer föreningen behöva leva upp till ryktet mer än någonsin.
Ivan Nordqvist
För första gången någonsin ska alltså laget från Skatamarkbyarnas centrum spela i division 3.
– Det här är något nytt för Skogså, något som vi aldrig har varit med om. Det blir ett äventyr som föreningen nästan har varit rädd för, att det ska vara ett för stort steg, så det är skräckblandad förtjusning att gå in i spel i division 3, säger Ivan Nordqvist som poängterar att laget har gjort över tio nyförvärv inför det stora steget.
– Vi har en generationsväxling i laget som har behövts i Skogså, det har varit på tapeten ett tag. Det har funnits en genuin stomme med Skogsåhjärta men en del har fallit bort på åldersstrecket eller med skador. I år får vi en ny stomme med många nya spelare.
Är det ett för stort steg till trean?
– Varje poäng blir livsviktig. Det blir en seriefinal i varje match och det är inspirerande och roligt. Vi kommer såklart att vara rankade sist i serien, men då har vi allt att vinna. Kan vi slå rätt lag, de som vi ska ha efter oss, så kan det gå.
Ivan Nordqvist
Ivan Nordqvist hade förvisso lite tur den här gången. Skogså IF fick en gratisplats i trean när Ohtanajärvi/Aapua FF valde att ta sitt representationslag ur serien och istället börja om i fyran. Men det är faktiskt inte första gången som bygdens son har tagit upp IF i en högre serie.
Skogså IF började i division 6 på 1970-talet. Fram till slutet av 80-talet var de kvar i den serien till dess att man äntligen tog steget upp i femman. Det var fest i byarna när avancemanget stod klart på hösten. Nästa vår lades division 6 ned så laget hade fått gå upp i femman i alla fall.
Sedan dröjde det så länge som till 2002 till nästa steg. Ivan Nordqvist gjorde sitt andra år som tränare och gick till kval till division 4.
– Vi spelade in i oktober och hade en avgörande kvällsmatch mot Infjärden. Mörkt var det. Och kallt. Så många gick och satte sig i bilarna på andra sidan vägen. Jag minns att domaren fick gå över vägen till bilarna och be dem blända av för det gick knappt att se något på planen när man blev bländad av bilarna.
Mörker, tillfälliga motorburna strålkastare. Motståndarna kan knappt se något. Det låter som att det passar Skogså. Ja. Det gick vägen.
– Vi gick upp. Det var en otroligt stor grej. Sedan hade vi ett tufft första år där vi behövde kvala oss kvar i fyran. Men sen har Skogså alltid varit ett stabilt lag i fyran och har kanske kämpat om de högre platserna ungefär vartannat år.
18 år senare är det dags igen. Om det blir någon fotbollssäsong under pandemitider. Skogså IF tar nästa steg.
Ivan Nordqvist