Han utsågs till lagkapten i IFK Luleå redan som 20-åring. Året efter återfinns Sebastian Sandlund i superettan och laget Gefle IF.
Sporten träffar Sandlund på Skogsvallen i Luleå, eftersom 21-åringen spenderar sommaruppehållet genom att besöka släkt och vänner i sin forna hemstad.
Sandlund berättar öppenhjärtigt om en tid där han tagit sig igenom motgångar för att sedan bli belönad med speltid, men det tog ett tag för 21-åringen som har Lira BK som moderklubb.
En vårsäsong har spelats i superettan, och det var en närmast chockad Sandlund som satte sin fot i Gävle i början av januari i år.
– På sidan av planen så är det ganska lika som i IFK Luleå, men den största skillnaden märkte man när man väl kliver in på planen, säger Sandlund.
Kan du förklara?
– Visst är man kompisar och så men när man väl kliver in på planen är de bara konkurrenter. Och det var första gången jag fick känna på det i hela min karriär, det blev en wow-känsla, är det så här det är, säger Sandlund och fortsätter:
– Man hade ju hört talas om det här och det stämde verkligen in, att ju högre upp du spelar desto tuffare är det ute på plan. Det var den absolut största omställningen.
Men inledningsvis gick det helt okej för Sandlund och han fick en hel del speltid i träningsmatcherna på försäsongen.
– Jag fick spela offensiv innermittfältare och det är inte riktigt min position. Inte min styrka att utmana och slå min gubbe, jag tror det har med det att göra att jag inte kom igång i början.
Sandlund kände att det saknades något i hans spel och det klickade inte riktigt i den riktning han ville. Men Gefles dåvarande tränare, landslagslegendaren Johan Mjällby, förklarade att Sandlunds tid skulle komma, att det bara var att köra på.
Men så blev det inte.
– Serien igång och jag fick starta på bänken första matcherna, men jag försökte tänka att jag kommer få chansen att hoppa in.
Men så blev det inte heller.
Mjällby trodde på andra spelare och nyförvärvet från IFK Luleå fick inte ens hoppa in i seriematcherna. I stället hamnade han ibland helt utanför matchtruppen.
Men till slut fick Sandlund göra sin efterlängtade debut. Först i tionde omgången fick 21-åringen beträda planen på superettanivå för första gången i karriären. Det i ett läge där Gefle låg under med 1–5 hemma mot Landskorna och nio minuter kvar på matchklockan.
– Det var väl inte den roligaste debuten men det var ändå bra att känna på att det inte var så farligt.
Ny i klubben som 21-åring, ingen speltid, laget går kräftgång i serien. Det blev helt enkelt inte som Sandlund hade tänkt sig.
Kan det inte komma ett flyktbeteende i den situationen?
– Jo, absolut. Jag tror det är det som skiljer mig från ganska många andra. Ibland kom tankar att vad fan håller jag på med. Men sen fick jag nypa mig i armen och inse, jag är ju fotbollsproffs, säger han, och fortsätter:
– Jag fick gå tillbaka och tänka hur bra jag har det om man jämför med alla andra. Det var det som fick mig att inse att jag måste göra det bästa av situationen.
Sandlund befann sig helt plötsligt i en helt ny situation, speciellt om man jämför med den roll han hade i IFK Luleå innan flytten.
– Jag kom från att vara delaktig i högsta grad i IFK Luleå. Som lagkapten i IFK är det en hel del att hålla koll på, till att sen gå och spela med Gefle och inte vara med i matchtruppen i en match som vi också förlorade.
Du blev verkligen en i mängden?
– Exakt. Till och med att inte vara en i mängden. Då började man ifrågasätta sig själv vad man håller på med. Varför ska man göra det här om man ändå inte får ut något av det, säger han och tillägger:
– Men sen var det bara att köpa läget och träna hårdare än alla de andra.
När började du känna förtroende från tränarhåll?
– Jag kände att saker började sitta efter några matcher i U21-serien. Jag kom tillbaka till mitt vanliga spel, och det började hända grejer.
Sandlund satte sig ner med tränare Mjällby och norrbottningen fick bra feedback på att det började se bra ut.
Sedan kom chansen från start, i den roll Sandlund trivs bäst i, som sittande mittfältare.
– Jag startade de två senaste matcherna och det känns ju jätteskönt att gå på uppehåll med den känslan. Det känns bra nu.
De två matcher som Sebastian Sandlund startade var två oavgjorda matcher mot Frej respektive Varberg. Två extremt viktiga poäng mot två andra lag som Gefle slåss med nere i botten av tabellen.
– Jag fick den pushen och självförtroendet som jag behövde innan jag gick på semester, jäkligt skönt, säger Sandlund.
Direkt våromgången var över så blev det klart med tränarbyte i Gefle. Johan Mjällby ersattes av andretränaren Marcus Bengtsson. Men någon oro känner inte Sandlund över den förändringen.
– Det känns ändå tryggt att Marcus tar över. Han är jätteduktig och har varit länge i Gefle och känner klubben så det är jag inte orolig över.
Samtalet kommer tillbaka till att handla om norrbottnisk fotboll, och om hur mentaliteten skiljer sig så markant mycket när det gäller striden om en plats i startelvan, och om hur viktigt det är med vinnarmentalitet.
Saknas det här i norrbottnisk fotboll?
– Inget illa om fotboll i Norrbotten men det måste till det här med att göra allt för att vinna, det saknas här uppe.
Hur ska vi ta oss dit?
– Jag har grubblat på det här otroligt mycket. Varför är vi inte bättre än vad vi är? Det behövs ju ett lag som man ser upp till som skapar förebilder, det tror jag är jätteviktigt. Men hur vi ska komma till det är inte så lätt.
Men det är inte bara den fysiska biten som höjs ett snäpp på elitnivå. Det gäller även ta sig igenom barriärer mentalt för att fortsätta utvecklas. Något som Sebastian Sandlund intygar.
– Bara att flytta från Luleå var ju en jättegrej. Lämna tryggheten i Luleå bara för att spela fotboll. Och sen när det inte går som man har tänkt sig så börjar man fundera, det snurrar tankar hela tiden när man ligger ensam i sin lägenhet.
– Den fysiska delen är ganska liten utan det är den psykiska delen som är störst och ibland är det jobbigt, absolut.
Gefle spelade så sent som 2016 i allsvenskan. Klubben invigde dessutom en helt ny arena i Gavlevallen 2015.
– Det är också en stor del i det. Vi har alltid en fysio och fystränare på plats, två materialförvaltare och fler folk runt laget. Vi har allsvensk klass på alla våra faciliteter så vi kan inte skylla på att vi inte har förutsättningar.
Vad har du utvecklat i ditt spel det här halvåret?
– Framförallt är det tempot. Allt går mycket snabbare. Tiden med bollen är inte samma som det var tidigare, det gäller att fatta sina beslut innan man får bollen.
De senaste två matcherna när Sandlund varit startspelare har han bildat innermittfältspar med Jonas Lantto, Kirunasonen med en form av kulstatus i Gefle. Lantto gör sin 12:e säsong i klubben.
– Det känns tryggt att ha honom bredvid sig, en spelare med mer rutin går det knappt att hitta.
Vilken status har Lantto i Gefle?
– Han är högsta hönset i hierarkin (skratt). Och med all rätt, jag har ju hört talas om honom så länge jag spelat fotboll.
Sandlund siktar nu in sig på en höstomgång och reser ner till Gävle med en känsla av att tillhöra startelvan men också en vetskap om hur hårt han måste jobba för framgång.
– Den individuella målsättningen är att starta varje match från och med nu, konstigt hade det varit annars. För laget så är det med tanke på var vi ligger i serien målsättningen att hålla oss kvar.
Gefle parkerar just nu på en nedflyttningsplats i superettan med bara 11 poäng på 15 spelade matcher.