Faith Ikidi Michael, som hon heter efter att ha gift sig, har varit en av damallsvenskans främsta försvarare i många år.
En tår.
En till.
Och en till.
Till slut strömmar de ned för båda kinderna och fuktlägger ansiktet.
Det är hösten 2018 men varmt så här långt söderut på den afrikanska kontinenten. En av Norrbottens främsta idrottare genom tiderna sitter på ett litet hotellrum i Elfenbenskusten. Hon borde ha fullt fokus på helt andra saker. Det är ett viktigt förberedande läger. Om någon dag ska Nigeria spela Afrikanska mästerskapen. En chans för Faith Ikidi Michael att komma närmare drömmen om att vinna titeln igen och nå ännu ett VM.
Trots sin erfarenhet och professionalism har hon inte en tanke på det hon ska prestera på planen. Istället upptar andra funderingar huvudet.
Hon tittar på sin mobil om och om igen.
Det som står är tydligt. Det finns ingen tvekan. Dagen är här. Den hon har väntat på och bett till gud om mer gånger än hon kan komma ihåg. Det här är exakt vad hon har längtat efter i åratal och alltid har känt skulle ske förr eller senare.
Tårarna av lycka forsätter rulla ned för kinderna. Hon torkar bort dem för att inte visa det för sin lagkamrat men känner att de tafatta försöken knappast lyckas. I ett litet rum med bara ett par sängar är det svårt att gömma sig. Inte minst när hela kroppen bubblar av glädje och bara vill skrika ut sin lycka.
– Jag var så känslosam och grät. Det var helt fantastiskt, berättar Faith Ikidi Michael.
Det som just hänt ska komma att få en stor inverkan på resten av hennes liv. Få henne att fatta ett livsavgörande beslut. Delvis för henne själv. Allra främst för ett par andra.
För de allra flesta är Faith Ikidi Michael fotbollsartisten. Få, kanske ingen annan, spelare i länets historia kan uppvisa samma cv med personliga utnämningar, titlar och vinster.
Måndag kväll gör hon match nummer 300 i högsta serien när Piteå IF möter KIF Örebro borta.
Endast ett fåtal spelare genom historien har nått 300-gränsen. Toppar listan gör Kristin Bengtsson på 397 matcher. Hon lade av när hon skulle fylla 40 år.
Faith Ikidi Michael är 34 år.
Själv hade hon ingen tanke på det jubileum som nu väntar.
– Jag läste det faktiskt i en artikel i Piteå-Tidningen tidigare i höstas. Det var liksom "wow, det är 300 matcher snart". Det är en hög siffra och något stort för mig i min karriär.
Hur har det varit möjligt att nå hit?
– Jag hade inte kunnat göra det här utan att gud hade vakat över mig. Jag har klarat mig från stora skador och är så tacksam för det. Folk runt omkring mig har alltid stöttat och jag tackar gud för allt. Jag vill också rikta ett stort tack till Stellan (Carlsson, tränaren). Han försöker aldrig forcera framåt när kroppen inte är hundra procent. Han vill inte riskera några skador.
Hon anslöt till Qbik i näst högsta divisionen 2006.
Karriären i Sverige inleddes i Qbik 2006. Efter en säsong där blev det tre år i Linköping med ett SM-guld och en titel i Svenska Cupen.
År 2011 värvades backen till Piteå IF. Sedan dess har hon blivit kvar.
Det är uppenbart att hon stortrivs. Leendet fyller hela ansiktet när hon pratar om åren i klubben.
– Att spela matcher om poäng är härligt, men också att möta lagkamrater och motståndare. Det här är vad jag älskar att göra även om det inte alltid går som du vill.
Hon gör sin 16:e säsongen i högsta ligan.
Vilket är ditt favoritögonblick?
Faith Ikidi Michael avfyrar ännu ett stort leende.
– När vi vann ligan med Piteå 2018. Det var en sådan häftig resa från första medaljåret 2015 och fram till guldet. När jag värvades till klubben frågade folk "Vad tror du att du kan nå med Piteå?". Jag svarade att jag vill vinna medaljer och ligan. Jag är tacksam över att det blev verklighet. Jag är en av dem som skrev historia med Piteå.
För henne är staden mer än bara en bostadsort.
– Jag älskar att bo i Piteå. Vart jag än går är det alltid folk som stöttar och säger "bra jobbat". Det motiverar mig att folk uppskattar det jag gör. Det gör också att jag känner mig som hemma. När vi hade det tungt förra året var det ett sådant enormt stöd. Vilka människor det finns här. Deras engagemang gjorde oss glada och tog bort tyngderna från axlarna även fast vi visste att vi behövde vinna matcher. Vi var aldrig ensamma. Vi hade hela staden bakom oss. Jag känner samma sak i år också.
Faith Ikidi Michael (näst längst upp till höger) var såklart med när Piteå IF tog SM-guld.
Stannar du nästa säsong?
– Det kommer närmare, men finns inget beslut. Det kan också finnas andra lag som behöver mina tjänster. Någon gång måste jag avsluta karriären och jag tar numera bara ett år i taget. Jag skriver inte något kontrakt för två eller tre år längre. Men fysiskt är jag i samma form som tidigare.
Sedan några år tillbaka är Faith Ikidi medborgare i både Nigeria och Sverige. Hon har också lagt till Michael som ett extra efternamn efter att ha gift sig.
Vi skruvar tillbaka tiden. Det är hösten 2018.
Faith är på hotellrummet i Elfenbenskusten och stirrar ner på sin telefon. Hon läser meddelandet på Messenger en gång till. "Jag är Funmi, Julies dotter".
Tårarna börjar rinna medan fotbollsspelaren svarar på meddelandet:"Jag har letat efter er. Var har ni varit? Kommer ni ihåg mig?"
Någon vecka senare träffas de.
Faith, Funmi och hennes syster Kemi.
Det blir ett känslosamt möte.
– Alla var så glada. Men när jag frågade vad som hade hänt kunde de inte säga ett ord. De sa bara att det var mycket. Att de inte visste var de skulle börja för att allt var för hemskt, berättar Faith.
– Jag sa att jag inte ville höra något som får alla att gråta. Men frågade: "Hur är det med er mamma?". De berättade att hon dog 2006. Det kom som en chock.
Faith Ikidi spelade i Linköping åren 2007–2010.
Funmi och Kemi är döttrar till Julie. En tidigare nigeriansk fotbollsmålvakt i Novia Queens. Det var så Faith Ikidi lärde känna lagkamraten under 2000-talets första år.
– Julie var som en storasyster för mig. Vi stöttade varandra som unga. Hon var fantastiskt bra men hade en magsjukdom och när det var riktigt illa kunde du se hennes skelett. Jag har aldrig sett någon ha så ont i magen. Det var otroligt att hon kunde spela ändå. När hon mådde som värst tog jag och mina föräldrar hand om hennes döttrar och lät de bo hos oss. De såg mig som en moster.
Faiths fotbollskarriär går nu framåt kraftigt. Novia Queens blir för litet. För att lyckas behöver hon flytta till en annan klubb i en annan del av landet.
Kontakten med Julie och hennes döttrar bryts.
– Det fanns inga mobiltelefoner eller Facebook för att hålla kontakt. Jag frågade folk från samma område om det visste något om vad som hade hänt med dem. Ingen hade något svar.
Åren går. Faith bär en ständigt gnagande känsla att något illa har skett.
– Jag visste inte om Julie levde eller hur jag skulle hitta henne.
Så plingar det till på Messenger i mobilen en höstdag 2018.
Det första mötet med Funmi och Kemi styrs upp.
Det följs av många fler där döttrarna berättar om sin mammas sista vilja.
– De sa att hon alltid hade trott på min hjälp. Om jag själv hade varit där när hon låg på dödsbädden är jag också säker på att hon hade sagt: "Faith ta hand om barnen för mig".
År 2011anlände fotbollsspelaren till Piteå IF.
För henne växer snabbt en känsla fram. Hon måste hjälpa barnen. De har visserligen en pappa, men han är frånvarande och övriga nära släktingar har inte förmågan eller viljan att stötta barnen.
– De började gråta när de sakta berättade om allt som hänt. Det var inga bra saker jag fick höra. De hade hamnat i en situation där de behövde överleva och därför gjort saker de inte var stolta över, säger Faith Ikidi Michael.
När hon träffar syskonen är de helt nedbrutna.
En släkting ska ha försökt förgifta deras mat.
– De utsattes för ett mordförsök, men de tipsades om giftet av en annan person och kunde därför själva slänga bort maten. Ett djur som åt av den dog senare.
Syskonen berättar också att de har utsatts för fysiskt våld och en av dem har tvingats till långa hårda arbetsdagar.
– Om de sa emot blev de slagna. Om de inte svarade på tilltal blev de slagna. De kunde bara hålla en så låg profil som möjligt.
Ett tag tvingas Funmi och Kemi leva på gatan för att överleva. Dessutom separeras syskonen och hamnar hos olika släktingar i skilda städer.
– Mitt mål var att föra dem samman igen. Med åren hade de nästan blivit främlingar för varandra. De saknade en del moral när det kom till attityden, för de hade aldrig fått lära sig saker som att säga tack. De uppskattade inte heller sig själva. De hade blivit nedbrutna av människor i omgivningen, så jag arbetade hela tiden med att lyfta dem, lära dem, berättar Faith Ikidi Michael.
Faith Ikidi blev årets back 2015.
Hon och hennes man tar storasyster Funmi och lillasyster Kemi till sina armar. Syskonen får flytta in i deras hus i Nigeria. En möjlighet att lämna ett liv i kaos.
– Deras pappa har aldrig brytt sig om dem. Inte en enda gång sedan 2019 har han hört av sig. De har sett och gått igenom saker de senaste 12–15 åren som ingen ska behöva uppleva. Mitt mål är nu att de ska återskapa relationen till varandra och ha varandra nära när jag är borta. De har tryggheten i mitt hus i Abuda.
På pappret har Faith Ikidi Michael aldrig kunnat adoptera Funmi och Kemi som i dag är 18 respektive 17 år. Men det tycker hon saknar praktisk betydelse.
– Deras far gav barnen till mig. Jag ser dem till fullo som mina barn även om det inte finns några papper på det. Jag skulle älska att de fick vara här med mig i Sverige. Men utan papper hur ska det gå till? Nu får vi ses en gång per år efter min fotbollssäsong.
Faith Ikidi Michael ser det som en självklarhet att hjälpa syskonen.
– Jag känner mig välsignad och tacksam mot gud för att jag kan hjälpa till. Alla vill inte göra sådant här för ingen vet vad framtiden bär. Men jag vill göra det här och Jesus vill att vi ska hjälpa varandra och visa medmänsklighet. Därför dog han för världen. Om jag kan hjälpa till kommer jag att göra det på det bästa sättet jag kan, säger Piteås fotbollsstjärna.
Faith Ikidi