Det var i den 57:e minuten mot Forward som Emil Johansson halkade till när han skulle försvara utanför straffområdet.
Bodens mittback och lagkapten, som haft sin beskärda del av skador i karriären, kände direkt att något inte stod rätt till och haltade av planen.
Jonatan Vikström fick byta av Johansson omgående.
– Jag försökte trycka ifrån och gled bara med benet. Jag antar att det är något uttänjt ledband eller överansträngning. Jag pratade med Nisse (Strande, massör) och han trodde inte det var en bristning så det är positivt. Men det gör nog så jävla ont, säger Emil Johansson.
Han beskriver det som det kanske värsta stället han varit skadad på. 29-åringen vet vad han talar om. Genom åren har han besvärats av såväl ryggproblem, magmuskelskada, armbrott, baksida lår och ljumsken.
– Det är helt otroligt. Ryggen var också ganska jobbig att ha ont i, men ljumsken är som en ilande smärta. Jag hade det i Luleå också för två år sedan. Det brukar komma tillbaka och det är ofta jag överanstränger eller hamnar i såna här lägen, säger Johansson.
Hur länge blir du borta?
– Det vet jag inte. Men som det känns nu blir det tufft att spela på söndag (Gefle borta). Nisse var positiv, men det känns sjukt negativt. Jag kan inte gå eller röra mig, så det känns ganska långt bort.
Orolig att det ska ta lång tid?
– Man är väl alltid orolig att det ska bli långdraget. Särskilt nu när man inte vill missa en enda minut som läget är.
På försäsongen hade Bodenbacken problem med baksida lår och hann precis tillbaka för att spela i premiären. Nu lär han, precis som i slutet av Forwardmatchen, få följa laget från sidan. Lite plåster på såren var i alla fall att första poängen och första målet kom i onsdags.
– Det var verkligen efterlängtat. Ser man till söndagsmatchen (Karlslund) så skulle vi haft tre poäng och tre-fyra mål. Nu kom det i går istället när vi inte riktigt var värda det.