Efter att ha varit assisterande i IFK Luleå till både Andre Bylund och Tomas Eriksson valde Vladimir Lazarev att ta sig an sitt första uppdrag som huvudtränare denna säsong.
En av anledningarna till att han klev ned i seriesystemet var att livspusslet var svårt att få ihop.
– Det var jättestressigt när jag var i IFK. Man åkte direkt från jobbet för att hämta barnen och sen ut till träningen klockan 17. Det var största anledningen till att jag slutade i IFK Luleå, jag hann ingenting. Här tränar vi på kvällen och det passar både mig och familjen bättre. Det är enormt tidskrävande att vara tränare med mycket som ska göras runt matcher och träningar, säger Vladimir Lazarev.
Att gå från att träna ett lag i division 1 till ett lag i division 2, som jobbar med betydligt mindre medel, var en omställning rent sportsligt. I kvartersklubben Notviken har ingen spelare någon lön.
Det tog också ett tag för Lazarev att lära sig hur han skulle hantera spelarna. Men där har han fått hjälp av assisterande tränarna Anton Bergh och Jacob Engström.
– Här i Notas har vi bra spelare men du kanske inte kan ställa samma krav som i IFK Luleå. Det är lite där jag måste bli lite försiktigare. Det kan vara svårt att hantera då jag är van annat, men det är även väldigt lärorikt och har varit roligt och svårt på samma gång. Det kräver mycket tid, som man ibland egentligen inte har då man inte lever på fotbollen. Men Anton och Jacob hjälper mig mycket och vi fungerar bra tillsammans.
En utmaning att inte vara för hård med spelarna?
– Det kan vara det. Men jag tycker ändå att spelarna varit jätteproffsiga från januari till nu. Ingen har någon lön men det har inte stoppat dem från att jobba extremt hårt för att bli ännu bättre, så där är jag väldigt imponerad över.
– Största problemet med de flesta norrbottniska spelarna är att de inte tror på sig själv. Jag vet inte varför det är så men det är samma sak i både IFK och "Notas". Du ska ha ett litet ego och tro på dig själv, ta ansvar och axla rollen att driva på laget. Då blir både du och dina medspelare bättre.
Innan han värvades som spelare till IFK Luleå 2011, och sedan blev kvar i Norrbotten, hade Lazarev endast provat på spel i sitt hemland Ryssland. Han upptäckte direkt att det fanns en stor skillnad i mentaliteten.
– I Ryssland spelar man för pengar och du får mer pengar om du vinner matcher. De spelare som är över 30 måste tjäna pengar på fotbollen för att deras familj ska ha mat på bordet. Så det är en helt annan inställning där.
– Här är prioriteringen jobb i första hand, sen kommer fotbollen. Om du hade kunnat ha fotbollen som heltidsjobb, då skulle du få en enorm utveckling på spelarna här uppe. Då pratar jag inte bara om spelarna i Notviken, Boden eller IFK Luleå, utan i hela Norrbotten.
– Jag hade önskat att fler vill uppåt i seriesystemet. Inte bara jobba och spela lite fotboll på fritiden. Det finns många fina spelare här i Norrbotten och Notviken som har alla kunskaper som krävs och som skulle kunna ta klivet med rätt attityd och inställning.
Han menar att en herrförening på elitnivå i länet är av yttersta vikt.
– Vi måste ha en förening på herrsidan i Norrbotten som alla unga kan sikta mot. Det blir en helt annan motivation för dem om du kan spela i Notviken till exempel och veta att det kan leda till att jag kan spela med IFK Luleå i superettan.
– Jag hoppas verkligen att vi får en klubb som tar sig dit en dag. Det hade varit bra för alla.