I och med matchen mot Örebro har Piteå IF nu spelat tio allsvenska matcher säsongen 2017. På dessa har man endast lyckats göra tio mål framåt – ett facit som så klart är alldeles för dåligt.
Tittar man på lagets anfallare är siffrorna än mer anmärkningsvärda.
Tillsammans har Piteås tre anfallare endast gjort tre mål framåt. Hanna Pettersson står på två mål, Madelen Janogy har nätat en gång och arbetsmyran Felicia Karlsson har ännu inte fått in någon boll över mållinjen.
Det är så klart alldeles för dåliga siffror för en forwardsbesättning – i synnerhet som Piteå är ett lag på den övre halvan av tabellen.
Ett mål per match i snitt för hela laget är också lite väl snålt. Samtidigt är försvarsspelet fantastiskt bra. Det är inget lag i allsvenskan som släppt in färre mål bakåt än Piteås sju.
Men det är inte så att spelsystemet i sig inte kan skapa skyttedrottningar. 2015 gjorde till exempel Pauline Hammarlund hela 16 baljor på 21 matcher, varav 14 spelmål, för norrbottniskorna och det har inte skett någon större förändring i hur laget spelar nu jämfört med då.
Det är rakt spel, snabba omställningar och gedigna arbetsinsatser hos samtliga spelare som är lagets signum – ett koncept som också gett framgång.
Men om – eller kanske när – det lossnar framåt för lagets anfallsspelare kan det betyda en islossning som kan leda laget till att utmana om en plats i Champions League.
Trots en mållös match i Närke var tendensen god. Det enda som saknades var effektiviteten framåt. När den förbättras kommer även självförtroendet.