Emil Björnström, 31, och Henrik Johansson, 35, har tillsammans spelat i Kiruna FF i runda slängar 50 säsonger varav flertalet år som dynamisk mittbacksduo.
Därav är det så klart känslosamt för vapendragarna när de nu tagit beslutet.
– Jag vill inte ens vara nära Lombia nu. Jag vill ju vara där men jag får ångest när man inte spelar längre. Men nu är det bara inse att man är en gubbe och att det är slut på riktigt. De frågar om jag ska komma ner till Lombia men jag kan inte för det är så jobbigt, jag går runt och mår lite smådåligt över det, säger Henrik Johansson.
– Det är klart de är känslosamt eftersom fotbollen och Kiruna FF har varit en stor del av mitt liv. Så klart kommer jag sakna det och det kommer kännas tomt till våren när Lombia öppnas och grabbarna är nere och gnuggar. Det kommer bli svårt att hålla sig borta, säger Emil Björnström.
Henrik Johansson har haft problem med skador de sista två säsongerna vilket lett till att beslutet blivit naturligt. Säsongen 2022, när Kiruna FF hade tagit ett efterlängtat kliv upp till division 2, skadade han tån illa precis innan seriepremiären. Under den gångna säsongen är det ryggen och hälsenor som spökat, vilket ledde till att beslutet att lägga av kom under säsongen.
– Det var tufft att kriga sig tillbaka efter att jag skadade tån. Pandemin var över så jag jobbade heltid och hade ett litet barn hemma samtidigt som det hade börjat göra ont i kroppen. Jag hade svårt att hinna till träningarna direkt från jobbet och så vidare. Till slut kände jag bara att det här går inte längre, säger Johansson och fortsätter:
– Dessutom blir jag tvåbarnsfar i januari.
35-åringen tittar tillbaka på karriären, som innehållit spel i division 1, division 2 och division 3.
– Det blev inte så jäkla pjåkigt. Jag har ju aldrig spelat för något annat lag än Kiruna FF, jag har bara missat någon säsong på grund av skador.
Emil Björnström har dock kunnat bidra mer sedan laget gick upp i division 2. Både från sin mittbacksplats men också som släpande anfallare.
Sporten når Björnström som befinner sig i Chile med familjen.
– Vi är ute på landsbygden nu och håller på att resa söderut i landet. Det är inte helt lätt att åka buss med lillgrabben så vi måste ta lite stopp här och var för övernattningar, men han (Hugo) sköter sig bra, säger Björnström som inlett sin pappaledighet i och med det tre månader långa äventyret i Sydamerika.
Beslutet att lägga av med fotbollen har vuxit fram.
– Det har varit på gång några år där jag har varit lite tveksam men nu känner jag att jag inte är beredd att lägga ner lika mycket tid och energi som det krävs för att spela i division 2. Jag känner mig mätt på att spela fotboll helt enkelt, säger Björnström.
Under andra halvan av säsongen som gick klev Björnström in som assisterande tränare när Hans Stridsman klev av. Men det blir inte någon fortsättning som tränare heller.
– Jag har ett intresse av att någon dag börja som tränare fullt ut. De har hört sig för om en roll nästa säsong men jag har sagt nej till det för det skulle ju ta kanske ännu mer tid och energi. Jag vill inte göra något halvdant eftersom jag bryr mig om Kiruna FF så mycket, säger Björnström som fyller 32 i januari.
När det gäller höjdpunkter i respektive karriär är duon rörande överens.
– Visst var det kul när vi vann DM (Coop Norrbotten cup) 2011 när vi spöade både Boden (semifinalen) och IFK Luleå (finalen). Men höjdpunkten är när vi äntligen fick gå upp från den där förbannade division 3 (2021). Fy fan vad skönt det var att äntligen lämna det där träsket, det blev många års harvande i trean. Skönt att jag fick höjdpunkten i slutet på min karriär, säger Henrik Johansson.
– Det har varit en lång karriär. När jag började i A-laget 2009 så var ju "Berra" (Fredrik Johansson) med och spelade och nu har jag spelat med hans son (Elias Johansson) de sista åren. Men så klart är den obesegrade säsongen i division 3 den stora höjdpunkt. Men även DM-segern 2011 sticker ut, då var vi en riktig "underdog", säger Björnström.
Björnström är även inne på hur viktigt det var att han fick gå upp till division 2 tillsammans Henrik Johansson.
– Vi har hängt ihop i alla år och varit bra kompisar och framförallt de här sista åren där vi varit lite lagpappor, då hittade vi varandra ännu mer. "Hinken" betyder mycket för mig och det var kul och viktigt att få göra det tillsammans som mittbackspar den säsongen, säger han.
Att avancemanget var efterlängtat är ingen överdrift, speciellt för att visa Hans Stridsman att det var möjligt.
– "Haxxo" brukar skämta att jag och "Hinken" är ansiktena utåt för "loser-generation" i Kiruna FF. Det var inte mycket framgångar där under många år, säger Emil Björnström och skrattar.