Det var under sommaren 2022 som Hans Stridsman fick beskedet att han drabbats av bukspottkörtelcancer. Kort efter beskedet kallades han ner till Umeå universitetssjukhus för operation.
Operationen blev lyckad och Stridsman har kunnat komma tillbaka till något som kan likna ett vardagligt liv.
Men än i dag, nästan ett och ett halvt år efter operationen, gör sig sjukdomen påmind dagligen.
– Efter behandlingsperioder cytostatika (cellgifter) följs det upp med regelbundna kontroller och röntgenundersökningar. Efter att plåtarna har undersökts är det läkarbesök där jag får besked hur jag ligger till. Det är så det snurrar på, säger Hans Stridsman.
Och hur ligger det till?
– För mig så är det samma som förut ungefär. Det har inte blivit bättre men inte heller sämre. Eller marginellt sämre har det blivit så de (läkarna) har bytt till en annan sorts medicin i behandlingen, säger han.
Cellgiftbehandling kan i många fall leda till både trötthet och illamående, men när det gäller den saken har Stridsman klarat sig bra.
– Jag mår rätt så bra och mår inte dåligt efter behandlingarna. Det är bättre mediciner nuförtiden och läkarna säger att det här gamla med att man mår så illa finns inte på samma sätt, säger 56-åringen.
Stridsman kan i nuläget jobba halvtid där arbetstiderna är 07.30–11.30.
– Efter tolv så är det vila för mig. Jag har en bra arbetsgivare (Tekniska verken i Kiruna AB) och det är inga större förväntningar där jag gör det jag kan. Det fungerar, säger han.
Det blev även comeback i Kiruna FF. Under säsongen kom han tillbaka och klev in som tränare tillsammans med Fredrik Johansson när italienaren Giuseppe Cristaldi sparkades efter fem omgångar. Men efter sommaruppehållet valde Stridsman att ta ett steg tillbaka.
Fredrik Johansson fick då assistans av bland annat Hansi Björnström och Henrik Hannu.
– Efter sista matchen på våren kände jag mig klar och att krämen började ta slut. Det var inga konstigheter egentligen. Under hösten har jag funnits nere på Lombia under träningarna men då har det mest handlat om att koka kaffe och vara ett bollplank till tränarna och spelarna. Jag har funnits med bredvid.
Något han även ser fram emot att göra den kommande säsongen.
– Omgivningen säger att jag ser piggare ut och jag har ju gått upp några kilo, jag är inte så där mager som för ett halvår sedan. Jag kommer finnas med i gruppen som sköter nyförvärv och annat runt omkring, säger han.
Trots sjukdomsbilden och den ständiga behandlingen försöker han se ljust på framtiden, även om den är oviss.
– Jag brukar säga att mitt liv "röntgar" på. Det är inget extra och inte lika kul som förut – men jag får vara med. Jag har familjen, jobbet, fotbollen och vännerna.
Under den första tiden efter operationen hade Stridsman svårt att acceptera sin nya vardag. Dels vetskapen att han kanske aldrig kommer kunna bli helt friskförklarad, dels vad den nya vardagen innebär rent levnadsmässigt.
Där tänker han nu annorlunda.
– Det där har jag bearbetat. Jag har inga problem med hur jag ska leva, men sedan få vi se. Jag sitter i läkarnas händer.
Vad är läkarnas prognos?
– De kan inte säga något annat än att det är som en tiotusenkronorsfråga. Jag brukar fråga men det som sägs är att den (cancern) hålls i schack och jag får vara nöjd med det tillsvidare. Det kan sprida sig eller det kan bli bättre, säger Hans Stridsman.