Fotbollsspelaren Emma Johansson la ned sin karriär för dryga tio år sedan efter att hon skadat samma knä en andra gång – men fortfarande lever hennes smeknamn vidare.
– Jag fick när jag spelade med länslaget. Jag vet att det handlade om att "Bibban" (Birger Grahn) hade bestämt sig för att vi skulle träna straffar, säger Johansson innan hon fortsätter:
– Jag kommer ihåg att jag skulle försöka distrahera målvakten genom att picka som en höna och sprätta med benen. Det tyckte mina lagkompisar var jätteroligt och ur det föddes smeknamnet "Sprätten".
Emma Johansson spelade i Alvik under en tid och då kom smeknamnet väldigt väl till pass.
– Vi var tre som hette Emma ("Sprätten", Håkansson och Luttu) i laget och då var det väldigt bra att heta något annat än Emma. Sedan när jag gick över till Piteå så fanns det en till Emma Johansson i laget. I stället för att tränaren skulle skrika Emma Johansson -84 och Emma Johansson -86 så blev jag "Sprätten" även där.
Användes smeknamnet på dig även utanför fotbollen?
– Jag presenterar mig själv aldrig som "Sprätten", men många av mina kompisar använder det. Det är många som vet vem "Sprätten" är, men inte vem Emma Johansson är, skrattar hon.
Smeknamnet användes flitigt av hennes kompisar, men på arbetsplatsen var det inte lika vanligt.
– Jag jobbade som arbetsterapeut samtidigt som tvillingarna Erika och Linnea Nilsson-Waara jobbade som fysioterapeuter på Piteå Sjukhus. En gång så var det en på ortopedavdelningen som behövde expertis av en arbetsterapeut och då sa tvillingarna att personen skulle fråga "Sprätten", men det hade givetvis hon ingen aning om vem det var för på arbetsplatsen var jag Emma.
Vem är du Emma eller "Sprätten"?
– Jag tror att jag har blivit "Sprätten" med åren. Det har nog också hänt att folk har pratat om "Sprätten" när jag har varit i närheten utan att de har vetat om att det var mig de pratade om, säger hon innan hion tvärsäkert slår fast:
– Jag Emma Johansson ÄR "Sprätten".
Har du hetat "Sprätten" i familjen också?
– Nä hemma har det alltid varit Emma.
Även om hennes karriär tog slut så har inte hennes intresse för fotbollen falnat. Snarare tvärtom.
– Fotbollen kommer att ligga nära hjärtat hos mig. Jag följer all fotboll slaviskt från den lokala fotbollen till landslagsfotboll och utländska ligor.