Keijo Hyvärinen är en av de mest rutinerade domarna i Norrbotten. 57 år ung så tillbringar han fortfarande den mesta delen av sin fritid på fotbollsplanen och i bilen.
Dagen före midsommarafton så höll han ordning på Skolvallen då Ohtana/Pajala och Pol/Svanstein möttes i ett prestigefyllt derby. Bara för att ett par dagar senare ta hand om ett nytt derby där Haparanda FF mötte Ohtana/Pajala.
– Det var två roliga derbyn med god ömsesidig respekt för varandra, säger Hyvärinen.
Har stämningen på derbyna förändrats över tid?
– Det var absolut mer på liv och död förut. Samtidigt har också fotbollen blivit mer lekfull och spelarnas teknik är på en helt annan nivå i dag än tidigare.
– Tidigare var det mera springa och sparka. Skulle du spela på det sättet i dag så blir du bortgjord direkt.
När Hyvärinen tänker tillbaka på derbyn under hans egen karriär så minns han några speciellt bra.
– Malmfältsderbyna mellan lag från Kiruna, Gällivare och Malmberget var tuffa. Det låg folk till höger och vänster, men det var aldrig något gnäll. Oftast när någon hade en åsikt så var det för att jag varit lite för petig och blåst frispark och inte för att man inte hade fått frispark, skrattar han.
Hur sätter du nivån på hur tufft det får vara?
– Det är en väldig skillnad mellan tufft och fult spel. Visst du kan råka "charka" ned någon, men utan att det var meningen. För oss domare är det viktigt att vid de närkamperna visa var gränsen går.
Vad är skillnaden mellan derbyn tidigare och nu?
– Förr i tiden så var det mera våran by mot eran. Även om det kunde bli riktigt tufft så var det relativt ärligt.
Relativt?
– Ja givetvis kunde det spåra ut ibland och jag tvingades dra fram det röda kortet, men det var sällan.
I Ohtana/Pajala är Algot Jatko alltiallo och han har själv en spelarkarriär som sträcker sig över fem årtionden. Han skriver under på att det ser helt annorlunda ut i dag.
– Det kanske inte är lika viktigt som det var tidigare. Visst ingen vill väl förlora ett derby i dag heller, men det var helt annat tidigare, säger Jatko innan han fortsätter:
– Matcherna mot Sattajärvi var riktiga drabbningar då jag var ung (60- och 70-talet), minns han.
Vad är skillnaden nu och då?
– Jag tror inte att det är lika mycket prestige i dag. Nu är man mer kompis med spelare från andra lag, men det är svårt att sätta fingret på varför det är som det är i dag. Men visst betyder Tornedalsderbyn fortfarande att spelare höjer sig och att det smäller lite mera i närkamperna. De här matcherna blir lite tuffare än de andra i serien.
Trots att det inte är fullt lika mycket prestige längre i dessa derbyn så förklarar Jatko att det fortfarande är speciella tillfällen.
– Till derbyna kommer folk som vanligtvis inte går på fotboll. På så sätt så märks det fortfarande att just de här matcherna betyder lite extra så det finns nog fortfarande lite byakänsla kvar.
Hyvärinens karriär sträcker sig dock långt utanför länets gränser och han var under en tioårsperiod elitdomare vilket innebar att han dömde på de två högsta serienivåerna, Allsvenskan och Superettan, i Sverige.
Ett av hans elitderbyn han har dömt i sin karriär var mellan Ängeholm och Landskrona 2009. Den matchen slutade med att Hyvärinen drog fram det gula kortet sex gånger och det röda en gång.
– Oj då jag måste ha varit på riktigt dåligt humör den kvällen. Derbyn är ju extraroligt för det betyder mer folk på läktarna och mer hallabalo på planen, skrattar Hyvärinen.
Det är dock inte bara under derbyn som känslorna kan svalla lite extra.
– Det är ganska ofta också så att lagen har en massa historik mellan sig och de matcherna kan också bli heta. Jag har varit med om sådana matcher och de kan spåra ur.
Hur gör du inför en sådan match?
– Det handlar om att ta hand om de första femton minuterna för då är alla lagen formbara. Det är då du som domare kan profilera dig i matchen för att lägga ribban och berätta hur du vill ha matchen.
Som ensam elitdomare från norra Sverige så innebar det också väldigt många timmar i bilen att fundera på matcherna som väntade.
– Jag hade inte sällan 100 mil i bilen själv och väl framme vid arenan så fick jag veta av linjedomarna, som ofta var ortsbor, vilka spelare som hade gjort vad och vad jag måste hålla koll på.
Vilken fördel gav det dig?
– Det var skönt att slippa ha förutfattade meningar som gör att jag själv kom till matchen med en felaktig inställning. Jag menar det kan ju vara en buse som har fått en uppenbarelse och är som folk just den dagen och har jag då förutfattade meningar så blir det lätt pannkaka av allt.
Har det varit svårt att undvika förutfattade meningar?
– Nej då och därför har det varit skönt att bo i Haparanda för där är det så att har inte Engström (Stefan) skrivit det i Haparandabladet så har det inte varit så viktigt ändå.
Keijo Hyvärinen förklarar också att han är bestämd på vad som gör en domare till en bra domare.
– Jag tror på kommunikation i alla lägen. Det finns inga spelare som startar en match med målet att jävlas med domarna och därför är det viktigt att hålla en god ton. Jag vill ju inte ha något svammel bakom ryggen, säger han och fortsätter:
– Respekt är en färskvara om jag missbrukar min ställning så är det kört direkt. Det handlar om att pinka in sitt revir i matcherna det är då som du kan hålla i matcherna.
Givetvis har det under hans karriär funnits både spelare och andra som har funderat över det faktum att hon bor där han bor. Hyvärinen har under någon allsvensk match i Sundsvall blivit kallad för hemmadomare av en spelare i motståndarlaget som var från Stockholm, men han blev inte svaret skyldig.
– Jag ställde en motfråga "Jag har 65 mil till den här matchen hur långt har du" och då dog konversationen, skrattar han.
Keijo Hyvärinens elitkarriär bjöd givetvis på många svåra beslut, men också goda minnen.
– Det var en reporter från Expressen som ville intervjua mig efter en allsvensk match i Halmstad. Han första fråga var "Kommer du verkligen från Haparanda?" Jag sa att jag brukar inte skryta, men de gör jag. Då frågade han om jag var på turné, men det var jag inte. Han hade väldigt svårt att förstå att jag åkte så långt för att döma en match.
Hur länge fortsätter du döma?
– Jag njuter fortafarande av att döma. Jag sa när jag började att när jag inte tycker att det är roligt längre så slutar jag, men där är jag inte ännu, säger Haparandabon.