Piteå IF är ute på en imponerande resa. Laget har tagit allsvenskan med storm, spelar underhållande fotboll och leder en av Europas bästa ligor efter sju spelade omgångar. Det är bara att bocka och buga för Norrbottens – och Sveriges på damsidan – just nu hetaste fotbollslag.
Men ska vi vara överraskade? Egentligen inte. Det jobb som Piteå IF har gjort för att ta sig hit har varit genomtänkt, noggrant och långsiktigt. Det här laget är inget one-hit-wonder som bara dansar en sommar. Sakta men säkert har Piteå under de senaste åren etablerat sig i toppen av allsvenskan, men har ofta hamnat i skymundan av storklubbar som Rosengård och Linköping. När nu övriga landet fått upp ögonen för klubben snackas det därför om skräll-lag och en spelartrupp fylld av doldisar.
Visst, Piteå IF är inget stjärnspäckat lag. Men det är ju också en del av framgångsreceptet. Den här klubben har, med sportchefen Leif Strandh och tränaren Stellan Carlsson i spetsen, skapat ett kollektiv där samtliga spelare är lika viktiga. Ett sammansvetsat lag där alla spelar för varandra, i med- och motgång. Där veteraner som Faith Ikidi, June Pedersen och Emelie Lövgren spelar på samma villkor som framtidsnamnen Andrea Norheim, Madelen Janogy och Ronja Aronsson.
Allt det här skapar trygghet och harmoni. Långsiktig framgång.
Att Piteå IF, som i fjol vann den allsvenska hösttabellen överlägset, nu imponerar stort och leder serien kan därför inte betraktas som någon överraskning. Bara ett resultat av målmedvetet arbete.
Med allt detta sagt borde det däremot betraktas som en stor skräll att klubben inte har råd att behålla sin assisterande tränare Fredrik Söderholm. Han har ju som bekant hoppat in och hjälpt till med den äran under vårsäsongen då klubbens heltidsanställde huvudtränare Stellan Carlsson varit borta en del på grund av sjukdom i familjen.
Fram till igår jobbade Söderholm halvtid för Piteå IF och halvtid på sitt civila jobb i Luleå. Men då han bor i Luleå blev det för tufft att kombinera de båda karriärerna. Förståeligt. Ett tränarjobb i allsvenskan är ju faktiskt ett heltidsjobb, även om det officiellt heter att man jobbar halvtid.
Fredrik Söderholm har en stor del i Piteå IF:s framgångar den här våren. Att han tvingas lämna på grund av ekonomiska skäl ser naturligtvis inte bra ut. Han vill stanna och klubben vill ha honom kvar, men pengar saknas.
Jag vet att verkligheten för svenska damfotbollsklubbar är en helt annan än för herrarnas diton. Jag är inte heller ute efter att jämföra och analysera spelarlöner och ekonomiska förutsättningar mellan könen. Det är en annan krönika.
Men vad jag inte fattar är hur företagen i Norrbotten så uppenbart kan missa länets i särklass hetaste lag. När nu klubben så nesligt förlorarar sin tränare borde sponsorerna stå på kö för att lösa situationen. Om inte för klubbens skull, så för sin egen.
Det borde innebära ett enormt mervärde att som sponsor kliva på Piteå IF:s framgångståg just nu. Att få synas i det positiva sammanhanget, att gå i bräschen för jämställdhet och visa att kön inte spelar någon roll för vem som har rätt till sponsorpengar. Vi snackar dessutom damfotboll så det krävs inte heller några Minecraft-miljoner för att göra skillnad.
I ett pressmeddelande skriver representanter för Piteå IF själva, i viss frustration, att av all total sponsring i Sverige går endast 20 procent till damidrott. Jag vet inte exakt var den siffran kommer ifrån, men blir tyvärr inte förvånad om den stämmer.
Däremot less.
Sveriges hetaste fotbollslag finns i Piteå. Varför fattar inte sponsorerna det?