Jag kan börja. Jag kan villigt erkänna att jag tvivlade. Förlåt för att jag tvivlade. Jag tvivlade på att ett lag utan storstjärnor skulle kunna bli Svenska Mästare och jag minns första gången.
Det var 2015 och jag var ny i Piteå. Jag slogs direkt av samhörigheten i laget men jag tvivlade på att man skulle kunna vinna SM-guld utan några stjärnor. Så är det ju i alla andra mästarlag. Nu är inte Piteå som alla andra mästarlag.
Nej, Piteå jobbar inte så. Man jobbar träget och vad som nu visat sig vara rätt.
Sportchefen Leif Strandh erkände direkt efter guldet att man “ratat spelare på grund av att det var fel personer” för klubben och den filosofi som man jobbar efter.
Han är sportchef inte jag, alla norrbottningar är glada för det idag.
Svaret såg jag inte då men idag är det uppenbart att alla spelare i Piteå IF älskar att spela för klubben.
Vi har sett ett historiskt SM-guld. Ett historiskt SM-guld inte bara för Piteå utan för hela Norrbotten. Det är bara att lyfta på hatten, måla den i guld och ge den till hela Piteås förening för vad de har gjort i år.
Det här året har varit så galet att det inte går att beskriva och därför är Piteås guldsaga finare än någon annan. Aldrig har jag sett ett lag med så mycket motgångar klara av att bli Svenska Mästare och det bevisar bara återigen att Piteå har arbetat rätt.
Viktiga lagkaptenen Josefin Johansson blev frånvarande. Då tog laget in en ny lagkapten i form av Ellen Löfgren som tillsammans med laget växt till nya höjder.
Tränare har haft sjukdomar, både egna och inom familjen. Totalt har sex ledare varit i klubben. Svaret var att bara gå vidare och jobba enligt samma modell. Spelarna har inte ens påverkats.
Man har varit ständigt uträknade. Redan innan säsongsstart fram till sista omgången. Spelarna har bara jobbat vidare och trott på modellen.
Piteås första SM-guld någonsin i fotboll kunde inte kommit på i ett mer välskrivet manus.
På tal om manus och motgångar förresten.
June Pedersen måste vara den starkaste människan jag sett mentalt.
Efter Rosengårdsmatchen satt hon helt förtvivlad. Under veckan har hon nekat all media för “att “hålla” fasaden uppe inför lördag”
I guldmatchen var det hon som stod för den avgörande passningen i fyra av sex mål.
Att göra den insatsen efter ett sådant personligt nederlag går inte annat än beundra.
Hon blir symbolen av hur starkt Piteå varit i år.
Jag kommer aldrig mer tvivla på varken June Pedersen och Piteå.