Det kan låta motsägelsefullt, men ungdomslag kan vara för framgångsrika för sin fortsatta överlevnad. Beviset på det finns i Gällivare SK:s årgång födda 2007.
I tuff konkurrens med framförallt kustlagen i Norrbotten vann GSK F15-serien medan P15 kom tvåa i sin serie.
När distriktslagen togs ut var det fem spelare från F15-laget och fem P15-spelare från GSK som fick representera Norrbotten.
Det har aldrig tidigare hänt att Gällivare SK har haft tio spelare med i distriktslagen från en årgång.
Men det stannade inte där. Två av spelarna i föreningen, Ida Persson och Per Fagerlönn, blev uttagna till landslagsläger i somras, vilket är helt unikt om vi ser till GSK:s historia.
Vad ligger då bakom framgångarna? Hur kan två lag från samma årgång bli så bra trots att träningsförutsättningarna i Gällivare/Malmberget inte är optimala, framförallt vintertid?
Per Jänkänpää har varit tränare i F15-laget hela vägen sedan tjejerna var åtta år gamla.
– Till att börja med har vi varit relativt många tjejer under lång tid och ser vi till de sista tre åren har vi tränat på ett väldigt bra sätt. Vi har utbildat våra ledare och försökt ha en kontinuitet på det vi tränar på, säger Jänkänpää.
För att nå framgång och utveckling hos spelarna har det inte bara varit mängden träning som varit en nyckel, menar han.
– Vi som förening har vågat ställa krav på barnen eftersom de lägger ner jättemycket tid på fotbollen. Därmed har vi kunnat ge barnen den utbildning de förtjänar.
Hur har ni jobbat i det vardagliga arbetet med tjejerna?
– Vi har försökt att utbilda tjejerna vid varje tillfälle när vi träffas. Om vi sedan gör rätt varje gång, det gör vi nog inte. Men vi försöker i alla fall, säger Per Jänkänpää.
Bevisligen har ledarna gjort mer rätt än fel.
– Vi har jobbat en del tillsammans med pojklaget där vi haft gemensamma träningar. Där har vi tränare kunnat bolla olika idéer och byta erfarenheter. Så samarbetet mellan lagen har varit bra för just den här årgången, säger Jänkänpää.
Under vinterhalvåret har de båda lagen tvingats slåss om tider i sporthallar för att kunna träna. Jämför man förutsättningarna med exempelvis Luleå och Piteå, som har Arcushallen respektive fotbollstältet, så är skillnaden stor.
Erik Johansson har varit en av tränarna i GSK:s P15. Efter årsskiftet har dock Johansson flyttat till Sundsvall där han kommer vara tränare i GIF Sundsvalls akademi.
– Jag vill inte ta åt mig någon ära, jag har ju varit och hjälpt till i båda lagen under ganska kort tid. Jag kom in när det blev dags att förbereda lagen för elvamannaspel, säger Erik Johansson.
Vad har varit framgångsreceptet?
– På pojksidan har laget tränat väldigt mycket genom alla år och det har varit en styrka att väldigt många av spelarna har varit extremt intresserade. Det är väldigt unikt för att vara Gällivare att ha 17 spelare som fortfarande spelar när de är 15 år, säger Johansson som kom in som tränare under säsongen 2021.
– Min största målsättning inför säsongen 2022 var att alla spelare skulle fortsätta spela. Rent träningsmässigt har vi försökt jobba mycket med taktik och spelförståelse i både pojk- och flicklaget. Vi har samarbetet bra där vi kunnat göra varandra bättre, både spelare och ledare, säger han och fortsätter:
– Vi har verkligen försökt ta till vara på alla tillfällen trots de förutsättningar vi har haft.
Hur har förutsättningarna varit?
– Förutsättningarna i Gällivare är obefintliga. Vi har haft svårt att få tillgång till tider i gymnastiksalar och så har vi den eviga kampen om Tallbacka. Det är lite olika världar om vi jämför med kusten i Norrbotten och framförallt södra Sverige, säger Erik Johansson.
Men framgångarna för de två GSK-lagen har sitt pris. För till hösten kan det roliga vara över, på ett lagmässigt plan. På ett individuellt plan väntar ett spännande äventyr för de unga spelarna som får chansen att utvecklas vidare på annan ort.
Som det ser ut i nuläget kommer sex spelare från pojklaget flytta från Gällivare för att studera på fotbollsgymnasium (NIU) på annan ort (Sundsvall, Luleå, Örebro). På flicksidan har fem spelare kommit in på NIU i Luleå.
Om samtliga av dessa spelare tackar ja och väljer att flytta, då finns det inte mycket kvar att bygga vidare på.
Hur ser framtiden ut?
– Det här laget kommer nog inte finnas kvar. Det kommer inte finnas underlag för det i och med att vi har varit det äldsta flicklaget i föreningen. Vi har ju varken A-lag eller lag som är födda 06 eller 05, säger Jänkänpää och fortsätter:
– De som vill satsa försvinner ju och det tycker jag de gör rätt i. Det är inget konstigt med att de vill kombinera skola med fotboll.
Vad händer med de spelare som blir kvar i Gällivare?
– Det är det som är tråkigt. I och med att vi har så stora glapp i årgångarna i GSK så blir det inte riktigt rättvist. Jag har faktiskt ingen aning vad som händer med de tjejerna. Kanske de kan spela någon lokal serie med de yngre tjejerna.
Grannklubben Malmbergets AIF har ett A-lag i division 3 samt ett nystartat juniorlag till nästa säsong.
Det borde ju vara ett alternativ?
– Det kan vara en möjlighet att hitta någon gemensam lösning där, säger Jänkänpää.
Samtidigt som framtiden i GSK alltså är oviss så är det ändå en stolthet som Jänkänpää känner angående årgång född 07.
– Det är roligt för föreningen och det är kul att vi kan få fram så många talanger även om vi är, och alltid kommer att vara, en breddförening, säger han.
På pojksidan ser det något ljusare ut för spelarna som bli kvar i Gällivare till hösten. Framförallt är anledningen till det att GSK har ett A-lag i division 4 norra.
Underlaget för att fortsätta med 07-laget i en juniorserie för pojklaget finns inte. Under fjolåret var det 17 spelare totalt i laget men om minst sex stycken spelare flyttar för NIU-utbildning på annan ort går det inte bedriva verksamhet. Det finns dock årgångar som kommer underifrån i GSK där spelare eventuellt kan ansluta till 07-laget.
– Vi har varit för bra för föreningens bästa. Men det är svårt att vara bitter för att elva spelare har kommit in på NIU, det är ju en fjäder i hatten för Gällivare och är extremt unikt, säger Erik Johansson.