På hemmakontoret, Christer Andersson får jobba hemifrån mycket, ritar han båtar och containrar inför nästa möte.
Oman den ena veckan. Nicaragua den andra.
Och på hemmakontorets whiteboard har han ritat båtar och containrar.
Men vad är det egentligen han gör, Christer Andersson?
– Konsult är väl det enkla ordet för det, säger han.
Det började med att Andersson jobbade på Tullverkets it-avdelning. 2010 fick han ett nytt jobb där han som konsult började jobba mot tullmyndigheter med att förbättra deras metoder för att utveckla handeln i landet, hitta säkerhetsrisker (till exempel droger och vapen) för att undvika olaglig handel och för att utveckla uppbörden av tull och avgifter.
Senare köptes det företaget (KGH) upp av jätteföretaget Maersk. Christer Anderssons roll har där blivit att jobba direkt mot regeringar och myndigheter som kunder. Då minskade inte resandet, direkt. Han räknar inte, men skulle tro att han har besökt ett hundratal länder vid det här laget.
– Man brukar säga "den som lever får se". Nej, säger min chef. "Den som reser får se." Man får en helt annan förståelse om man åker till Etiopien, Pakistan eller Saudiarabien. Folk hemma har en bild som inte stämmer när man är där. Det är människor med vardagliga problem som vi har och ibland blir man förundrad över hur saker vinklas i media och sociala medier. Jag kan bli lite trött på när man hör alla fördomar.
Veckan efter intervjun ska han till Pakistan och därefter till Tyskland.
– Det är ju jobb. Jag kan inte alltid sitta och njuta av nya resor. Jag förbereder ju hela tiden någon presentation eller rapport och så måste man vara på tårna hela tiden när det är möten med premiärministrar, finansministrar och generaldirektörer som man ska övertyga "att det är så här ni ska göra för att få ordning på det här."
Det är i takt med jobbet som fotbollsuppdragen har avtagit.
Efter sin spelarkarriär har "Chribba" till exempel varit ungdomsledare och sedermera ordförande i Bergnäsets AIK:s fotbollssektion. Sedan flyttade han till Dubai och jobbade därifrån i fyra år.
Han kom tillbaka till IFK Luleå och var ansiktet utåt för herrlagets sportråd i tre år innan han hoppade av förra året.
– Jag var ganska mätt efter IFK-tiden, men jag kommer ändå på mig själv att jag tänker mycket på fotboll och vad vi kan göra i Luleåfotbollen. Jag brinner ju för det egentligen och tycker att det är roligt som fasen. Men med tanke på mitt jobb och att jag blev ganska mätt senast så har jag inte engagerat mig mer, fast det kan säkert bli något igen.
Christer Andersson började med fotboll som liten grabb i Korpilombolo. Där hade de inte tränare eller organiserade träningar.
– Det var bara spontanfotboll. Vi var sex-sju-åtta som spelade. Så ganska tidigt började jag hänga efter brorsan som spelade i A-laget med de som var sju-tio år äldre än mig. "Stick hem ungjävel", sa de väl då. Men till sist fick jag vara med och gjorde A-lagsdebut när jag var 14 år, Kiruna Bois borta.
Christer Andersson
Christer Andersson
Christer Andersson
Sedan blev det en bra karriär för yttermittfältaren som bland annat spelade i näst högsta serien med IFK Luleå.
Men hur blev du värvad av IFK Luleå egentligen?
Chribba skrattar till.
– Är det Ingemar Ek du har pratat med?
– Så här gick det till: Jag spelade i Pajala 1988 och det gick jäkligt bra för mig. Då läste jag i tidningen att Luleå FF/IFK Luleå skulle sätta ihop en testmatch med talanger från Norrbotten. Det var en lång lista, men jag var inte med. Varför inte? Det blev jag superfrustrerad över, så då ringde jag Algot Jatko.
– Finns det någon möjlighet att komma med där? Känner du någon? Algot ringde några samtal och senare ringde Börje Olsson upp mig och bad mig komma och spela. På den vägen är det. Men Ingemar Eks version är nog: "Hej, jag heter Christer, jag kommer från Korpis och jag är bra."
I tidningen gick det, för den som hittade den lilla notisen om IFK Luleås värvning i nedre hörnet, att läsa något i stil med: "Kul, men nu väntar vi på de riktigt stora nyförvärven". Men resten är historia.
Ruddal...
– Jaha, där kom den, ja.
Sporten hinner inte ens säga färdigt Ruddalens IP, 1992 och förlusten mot Västra Frölunda i kvalet till allsvenskan.
Har du hämtat dig?
– Det roliga är att det här kommer upp varje gång. Vid varje middag, varje socialt sammanhang så kommer frågan om Ruddalen. Varenda gång. Och får man nya bekanta så säger de, "var inte du med där, Ruddalen?". Så jag har verkligen fått härdas och kunnat komma över det där.
Christer Andersson har varit i världens alla hörn, men trivs ändå rätt bra hemma i Bergnäset också.