Skogen tar över fotbollsplanerna i Tornedalen.
Pajala kommun är ett talande exempel för hur det ser ut i Tornedalen i stort. Fotbollen som historiskt sett varit den stora idrotten längst Torneälven har under lång tid utarmats.
I dag återstår endast två lag i kommunen som en gång hade 27 lag som mest.
Men Leif Pekkari från Tärendö menar att utveckllingen är något unikt för Pajala.
– I Norrbotten har det funnit runt 100 lag i seriespel i dag är de 35 stycken plus minus ett par, säger Leif Pekkari.
– Det är något som sprider sig.
Vad beror det på?
– En sak är de ideella arbetskrafterna som försvinner. Ta till exempel Jan-Erik Kauppi (se andra artikeln) som under ett tag var spelande tränare i a-laget, tränade b-laget och sedan drev han fem ungdomslag bara här i byn.
Tappet av lag har funnits under lång tid och den stora orsaken till det i Tornedalen handlar om något helt annat än fotboll.
– Jag tror att det började under slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det hängde ihop med att människorna började flytta från Tornedalen till gruvan i Kiruna tidigare under 70-talet, säger Pekkari innan han fortsätter:
– På den tiden så pendlade folk hem till byarna under helgerna och man ville verkligen representera sin by.
Målburarna rostar sönder i Tärendö och i många andra byar i Pajala kommun.
Med tiden förändrades de före detta tornedalingarnas resemönster och det på bekostnad av återvändare.
– När Tornedalsrallyt dog ut så följde också fotbollslagen efter. Tidigare sa folk att de åkte "Hem" när de satte sig i bilen för att lämna städerna och för att åka till Tornedalen. I dag så åker folk till Paris i stället för att se någon konsert.
Grusplanen i Tärendö är obrukbar för fotboll. Hela fotbollsplanen är täckt av vedsäckar.
Fotbollen hade under lång tid frodats i östra Norrbotten och enligt Pekkari så fanns det ett par personer i varje by som såg till att utvecklingen gick framåt.
– Det var "Jalle" (Jan-Erik Kauppi) som utbildade folk i fotboll när han kom hit till Tärendö. Det var ingen som innan han kom hit visste vad överlappning och väggpassning var, säger Pekkari innan han fortsätter:
– Det var tack vare honom som spelare härifrån blev intressanta för andra lag. Under en tid hade vi mellan tio och tjugo spelare i olika klubbar. Trots det kunde vi själva ha ett a- och b-lag.
Går det att beskriva hur viktiga eldsjälarna var?
– Idrotten har i alla tider varit beroende av de ideella krafterna. Det handlar om folk som i regn, snö och solsken stått och sålt hamburgare, varmkorv eller bingolotter.
Leif Pekkari och Jan-Erik Kauppi.
Finns det någon enkel lösning?
– Det kanske måste till att samhället börjar bidra med någon liten lön till de som gör det otroligt viktiga jobbet i idrottsklubbarna.
Hur ser stödet ut från samhället i dag?
– I jämförelse med för 30 år sedan så är det ingenting i dag. Då kunde klubbarna ha folk som var bidragsanställda och dessa fyllde en oerhört viktig funktion. I dag finns dessa personer i stort sett inte kvar då bidragsdelen har reducerats så att klubbarna inte längre har råd.
Men det finns ytterligare ett minus i och med att det i dag inte finns de som tar hand om flera funktioner i föreningarna.
Leif Pekkari.
– Det finns en riktigt mörk baksida till att de försvinner och där hittar vi ungdomarna som inte får samma möjligheter som tidigare. Det är en tickande bomb som slår ut den fysiska statusen på stora delar av ungdomarna.
Hur ser framtiden ut?
– Enda möjligheten till ljusning är att trenden vänder och att vi får en inflyttning, men det kommer nog inte hända, säger Pekkari avslutningsvis.
Biljettkuren i Tärendö har sett sina bästa dagar.