Över halva startelvan bestod av spelare värvade utanför Norrbotten när Bodens BK vann och ryckte ifrån IFK Luleå förra säsongen.
Sporten ringde upp föreningens ordförande Jörgen Eriksson för att prata igenom truppbygget inför årets säsongstart.
Hur har er värvningsstrategi sett ut?
– Man utgår ju alltid från förra årets grupp, och där fanns det ett antal avhopp. Nuförtiden är det väldigt få spelare som binder sig mer än ett år i taget, så vi var tidigt inställda på att det behövs ett antal nyförvärv. Vi resonerade utifrån två spår: Det internationella spåret med hjälp av vår nya tränare Ben Hanley och hans internationella nätverk, och det lokala spåret med regionala spelare som vill kliva in och försöka konkurrera, säger Eriksson.
Är det ännu fler värvningar på gång?
– Nej. Vi blev klara med truppen nu i slutet av januari och det känns bra.
Går man igenom listan av övergångar är den internationella prägeln tydlig, men att leta sig utanför länet är inget unikt till detta lag eller denna säsong. Tittar man exempelvis på Bodens startelva i förra årets seriefinal mot IFK, hade sex spelare värvats utanför Norrbotten. Boden vann matchen, drog ifrån, och vann till slut hela serien, så uppenbarligen kan denna strategi fungera mycket bra.
– Fanns det hur många regionala spelare som helst så skulle man ju inte behöva jobba internationellt. Men nu är det inte så. Luleåfotbollens stora utmaning är bristen på seniorspelare med höga ambitioner, vilket är vad vi är ute efter. För att nå dit IFK Luleå vill nå kommer man inte klara sig med enbart lokala spelare, utan man måste även ha in spetsar utifrån i form av nationella eller internationella spelare. Detta är inte unikt för Luleå utan så ser det ut i hela landet, menar Eriksson.
IFK Luleå har dock en något infekterad historia gällande importspelare i föreningen. För fem år sedan var det en annan engelsk tränare, Brian Wake, som styrde skutan medan det värvades in internationella spelare till stor sportslig framgång. Trots tabelläget börjades det dock gnissla i föreningen, då betydande personer visat missnöje över en, enligt dem, bristande satsning på unga, lokala talanger. Det hela kulminerade med att Wake lämnade föreningen med halva säsongen spelad, trots att laget ledde serien, och att IFK slutade på en femte plats.
Brian Wake lämnade 2018 IFK Luleå trots att de ledde serien. Vissa i föreningen var inte nöjda med speltiden som egenfostrade spelare fick.
Är du orolig över att det kommer uppstå liknande missnöje i år?
– Nej, det är jag inte, vi har en plan för föreningen. Även om det finns internationella spelare med IFK Luleås A-lag, så fortsätter vi göra en stor, jätteunik satsning på våra akademispelare. Vi får inte glömma att vår akademiförening förra året klarade att bli trea i division 3 med ett lag bestående av tonåringar. Det fungerar inte att vi som förening bara ska sätta oss på läktarna och gnälla. Vi måste göra någonting åt det och det gör vi. Vi startar en akademiförening, vi låter våra unga spelare snabbt få spela seniorfotboll, och förra året såg vi vilken enorm utveckling vi haft. Så ingen kan säga att IFK Luleå inte gör någonting för att skaffa sig egna, lokala spelare till ett framtida A-lag, svarar klubbordföranden.
Jörgen Eriksson lyfter föreningens stora satsning på ungdomsverksamhet.
Eriksson väljer att lyfta fram ett par spelare lite extra.
– Vi har framförallt sex unga, lokala spelare som ska ha all heder för att de, utifrån ett Norrbottensperspektiv, gått emot strömmen: Henrik och Victor Drugge, Aaron Grape, Elton Bandh, Hugo Bergman och Victor Hugoson. Idag tenderar spelare att välja andra alternativ för att få mer speltid, men dessa sex utsätter sig istället för tuff konkurrens som kommer göra dem till bättre fotbollsspelare.
Efter detta övergångsfönster har vissa runt och inom klubben försökt dra paralleller mellan IFK Luleå och Ytterhogdals IK. Division 2-klubben från den lilla orten i Hälsingland har gjort sig nationellt kända för att i över femton år ha byggt lag på nästan enbart utländska spelare. Denna jämförelse avfärdas dock tydligt av Jörgen Eriksson.
– Nej men herregud. Ytterhogdal har ingen ungdomsverksamhet överhuvudtaget medan vi har 650 flickor och pojkar, våran stora akademisatsning och ett P16-lag som bara består av distriktslagsspelare. Man kan vända på det och fråga hur många andra föreningar som satsar på en akademiförening som vi gör. Titta bara på de unga spelarna som kommer in i truppen i år. Det kommer ju ta något år innan de är framme, så fram tills dess gäller det att vi bibehåller ett bra lag som skapar ett fotbollsintresse och gör att de vill stanna kvar här.