Åke Tornbergs säsong är över efter kraftiga hjärnskakningen han ådrog sig mot IFK Luleå.
För en vecka sedan skrev han på ett sms att han bara kan koncentrera sig i fem-tio minuter innan han får yrsel.
Nu orkar Baikspelaren ge en intervju per telefon.
– Nu är jag kanske uppe på 15-20 minuters koncentration eller tio minuters gång innan jag får yrsel, så det går framåt, säger 24-åringen.
Tolv dagar efter den kraftiga hjärnskakningen har mycket blivit bättre.
Men vardagen är fortfarande långt ifrån normal för Åke Tornberg.
– Jag ska vila fem-tio minuter varje timme. Jag försöker hålla mig aktiv med tre-fyra kortare promenader under dagen, få i mig mat samma tider så att jag får rutiner och så kan jag kolla lite på tv. Om jag kollar på något nytt blir det så många intryck så då orkar jag inte så länge, men om jag ser något jag har sett förut kan jag se lite längre.
Hur känns det att vara i den här situationen?
– Det är väl inte superroligt. Jag klättrar på väggarna och saknar fotbollen och vanliga vardagen. Det är vad det är, men nog har jag mått bättre.
För ungefär en vecka sedan satt Åke Tornberg på Hermelinen med ansiktet begravet i händerna.
Nedslagen.
– Jag hade just fått höra att säsongen var över. Det var ganska tungt att höra. Man har alltid förhoppningar om att spela och jag brukar inte missa så många matcher på en säsong och så fick jag höra att det blir minst åtta matcher och att sen får vi se. Då var jag ganska knäckt, det behövde få landa lite.
Åke Tornberg andas ändå en optimism när han pratar. Han tar upp positiva vinklar på hur han återhämtar sig mer för varje dag. Men visst har det funnits mörka stunder också.
– Det har blivit stora verklighetscheckar. Från att spela 90 minuter fotboll och kunna göra egentligen vad jag vill till att bara ligga i ett mörkt rum och inte göra något annat än att sova de första dagarna. Det var väldigt jobbigt. De första fem dagarna var jag väldigt nedstämd och ledsen, för allt kändes så ovisst. Jag är inte heller den som mår bra av att sitta still, så bara det har varit jobbigt. Men jag har haft bra stöd från min flickvän, från "Togga", Lina och alla andra. Det är många som har hjälpt mig i det här, men det har ändå varit tufft.
Tränaren Erik "Togga" Torstensson är tillsammans med tidigare fotbollsspelaren Lina Finnholm, som också har gått igenom två tuffa hjärnskakningar.
– Hon sa att det var skönt för hennes hjärna att måla lite, så jag har börjat måla lite också. Jag färglägger lite för att få tiden att gå.
Åke Tornbergs flickvän, som bor i Umeå, var på plats och kunde hjälpa honom första dagarna i Luleå. Sen har han följt med henne till Umeå.
Hade du klarat dig själv ?
– Nej, första dagarna hade jag inte kunnat vara själv. Jag hade aldrig orkat handla, laga mat eller något.
Själva incidenten såg inte så allvarlig ut.
Åke Tornberg knuffades in i ryggen på en motståndare och smällen verkade inte vara så våldsam. Så efter ett avbrott kom han tillbaka på planen och fortsatte att spela matchen. Men sen ramlade han plötsligt ihop, tappade medvetandet och fick ligga med nacken fixerad i ungefär en halvtimme i väntan på en ambulans.
Har du sett situationen?
– Nej, jag har faktiskt inte det. Och jag har inte ett enda minne från andra halvlek. Jag minns att jag stretchade som jag brukar göra innan båda halvlekarna. Nästa grej jag minns är att jag ligger i en röntgenmaskin. Och jag trodde att jag kom ihåg allt därifrån, men när jag har pratat med min flickvän minns jag nog bara fem minuter av en halvtimme därifrån.
På sjukhuset tittade han på spelschemat och undrade vilken match han kanske kunde göra comeback. Nu vet han att det inte blir något spel den här säsongen.
– Om jag inte kan promenera mer än en kvart så vet man att det är långt ifrån 90 minuter fotboll. Första steget är att få en normal vardag och sen så småningom att börja träna som jag vill, både på gymmet och med fotbollen. Jag har ändå ett litet mål att typ kunna vara med på passningsövningar innan säsongen är över. Det hade varit kul att få knyta på skorna igen.
Du har gett upp säsongen – men inte karriären?
– Nej, det har jag inte. Det enda jag vet är att säsongen är över och att mitt enda fokus är att bli bättre dag för dag.