Det har varit några tyngre säsonger i fotbollskarriären för 26-åringen Antonia Göransson som bodde i Norrbotten från 1997 till 2006. Från landslagsdebuten på hösten 2010 till våren 2014 var hon ett regelbundet inslag i landslagstruppen. Fast efter en landskamp i Algarve Cup 2015 har hon inte gjort några fler insatser i blågult.
Efter två säsonger med Vittsjö fick hon på hösten 2015 beskedet att hon drabbats av diabetes typ 1. Efter en sejour med Seattle Reign i National Women's Soccer League, utan att spela några matcher, vände hon tillbaka till Sverige.
2016 gjorde Göransson 16 matcher med Mallbacken men laget åkte ur Damallsvenskan.
– Jo, vi trillade ut så det är ingen säsong jag värderar så högt med tanke på att jag blev sjuk. För mig handlar det enbart om att lära mig spela med diabetes. Jag kom till Mallbacken först i april efter att ha legat på sjukhus och varit sjuk. Så jag missade hela försäsongen plus egentligen hela försäsongen 2015. Allt jag tränat har inte gett något resultat så det har känts såklart att vara utan två försäsonger, säger hon och fortsätter:
– Jag gick dit för att lära mig spela med diabetes. Valet stod mellan att gå dit och att inte spela. Så här i efterhand hade det kanske räckt med inhopp under 2016 i stället för de här matcherna på 90 minuter. Jag lärde mig spela med diabetes och det var det viktiga.
2017 har hon skrivit kontrakt med norska Kolbotn, som ligger 13 kilometer från Oslo. Laget kom fyra i serien senast och har kommit på den övre halvan i serien de senaste åren.
– Det ska bli intressant och Kolbotn är ett av topplagen av Norge. Solveig Gulbrandsen har spelat där länge och det är väldigt proffsigt med allt kring klubben. Kolbotn är nära Oslo och man märker att det är mycket friluftsmänniskor här. Det är bra anläggningar, med gym, sjukgymnaster och hela den biten. Ligan lär bli jämn när Isabell Herlovsen gått från Lilleström gått till Kina. Det lär definitivt bli intressant.
Var du nära någon svensk klubb?
– Nej, det var jag inte. Lite nära var jag kanske med vissa. Fast med tanke på 2016, att vi trillade ut plus att jag var sjuk och fick ta en massa inhopp var det inte jättelätt för mig att få en klubb. Folk tittar ofta på den säsongen som varit. Man är väl i mångas ögon ett osäkert kort och många vågar nog inte chansa. Kolbotn kontaktade mig först i januari så det var skönt att man var intresserade.
Hur mycket tänker du på landslaget nu?
– Jo, varje dag. Det är bara något jag kan påverka på planen. Jag tänker på det varje gång tanken slår mig. Det spelar ingen roll hur ledsen jag är för att det blev som det blev. Det är ingenting som kommer att ta mig in i landslaget igen. Jag får lov att visa det på planen och det finns inget medlidande i idrotten.