Det låg sex svanar och vilade i Sävaståns utlopp nedanför golfbanan när jag åkte till Assis match i Boden. De hade inte fryst fast, inte än, men det kan inte ha varit långt borta. Det var okänd mark, på många olika sätt, för det här laget ska ju inte vara här. Inte i Boden. Inte i spel om allsvenska matcher. Assi var tvunget att vinna mot seriedominanten Växjö för att fortfarande ha chansen till allsvenskt avancemang i sista matchen mot Kalmar.
Det ska inte gå.
En bruksklubb, ett byalag från Risögrund, befolkning 594, ska inte kunna utmana om en plats i en av världens bästa ligor. När de möter laget som jagar titeln ”bäst någonsin” – Växjö håller på att bli det lag som samlat på sig flest poäng någonsin i elitettan – ska de inte kunna utmana.
Det ska inte gå.
Minut 9: Emelie Helmvall kommer fri, efter millimeterprecis lyftning av Fernanda da Silva. Avslutet, på halvvolley, är tänkt som en lobb men går rakt i händerna på målvakten Kreeta-Lisa Yli-Säntti.
Minut 10: Erin Craig håller undan försvarare på inlägg, kan ta ner, böjer avslut utanför krysset från straffpunkten.
Minut 15: Josefine Hansson slår ett inåtskruvat inlägg på farlig spelvändning. Det glider över Erin Craigs huvud och studsar ut över kortlinjen just framför Emelie Helmvalls fot.
Det var Växjö som ägde bollen, med snabbt och precist passningsspel. Men gästerna lyckades inte utnyttja det till kvalitetschanser. Istället skapade Assi lägen, hittade kontringsytor på utsidorna av bortalagets trebackslinje. Helmvall och Craig slet som galärslavar med korslöpningar och djupledsattacker men fick inget för det. Istället kunde Frida Boriero ta ner en boll strax ovanför straffområdet. Hon hade försvarare runt sig, men ingen av dem vågade pressa, så hon jonglerade upp bollen med knät, vred runt och smällde in 0-1 bakom Christina Dineson.
Ett fint mål.
Ett småfegt försvarsarbete.
Det ska inte gå.
Efter målet var Växjö bättre på allt: Fart, fysik, passningsspel och metodik. Assi fick knappt låna bollen och när hemmaspelarna för en gångs hade den vid fötterna skickade man bara iväg den. I tomma intet, i bästa fall – men oftast till en motståndare. Assispelarna såg allt tröttare ut, sjönk allt djupare, och i matchminut 58 kom det logiska målet.
Kvitteringen…
Indira Ilic skarvar in en hörna vid första stolpen och hokus pokus levde matchen igen.
Plötsligt var det Assi som vann närkamper, Assi som hittade passningsvägar, Assi som tryckte ner Växjö. Plötsligt dribblade Emelie Helmvall upp två försvarare och sköt i ribban.
Erik Hamrén hade inte många rätt under sin tid som förbundskapten, men han träffade rätt i sin analys om att mål förändrar matcher. Assi ägde spelet och Växjö övergav stundtals alla kortpassningsalternativ till förmån för tryggheten i en rejäl läktarrensning.
Men när ett lag trycker på som Assi gjorde kommer det att öppnas luckor bakåt. En kontring, ett inspel, Jelena Cankovic stod ren snett inåt bakåt och stötte in 1-2 med tio minuter kvar.
Det ska inte gå.
Men när det ser ut som att festen är över har Assi bara börjat att dansa. Några minuter efter Växjös ledningsmål plockade Christina Dineson ner en hörna, kastade snabbt ut till Johanna Antti, som sprang förbi en motståndare och böjde fram en boll till Fernanda da Silva. Brasilianskan var iskall, la ner en motståndare i straffområdet och rullade in kvitteringen som om hon varit Henrik Larsson mot Bulgarien på VM 1994.
Erin Craig hade en vänstervolley från tre meter. Hon sköt den en meter över. Fernanda hade ett halvvolleyläge från straffområdeslinjen. Hon sköt en gammeldags skollinjal utanför.
Klart fan det hade kunnat gå.
Istället kontrade Växjö in 3-2.
Så kan det också gå.
Det är lätt att säga att Assi misslyckades, men jag tycker inte att vi ska se det så. Elitidrotten är krass och resultatinriktad, men vi måste vara så pass balanserade att vi faktiskt tittar på vad det här laget skulle klara av – nytt kontrakt – och vad de faktiskt åstadkommit. När spelare efter spelare passerar förbi med tomma blickar och tårar i ögonen är det lätt att få för sig att det här är något som tangerar ett fiasko.
Inget kunde vara mer fel – Assi har lyckats med i stort sett allt som går att kräva av ett norrbottniskt fotbollslag. Med ett hemvävt lagbygge, kryddat med högpresterande utländska stjärnor, har norrbottniska ledare byggt ett topplag som spelat med en glöd, passion och arbetsmoral som väldigt få föreningar kan matcha.
De är inte allsvenska, inte än, men nu när festen är över kan vi åtminstone konstatera följande:
Det här laget kan dansa utav helvete.