Daniilo Scherbakov kom till Harads med sin pappa, Stephan Scherbakov, och sin mamma, Svitlana Scherbakova.
Det var den 24 februari som Rysslands invasion av Ukraina inleddes. Då var Daniilo Scherbakov hemma i Kiev med sin mamma och sin mormor. Redan under den andra dagen av invasionen hade ryska styrkor tagit sikte på den ukrainska huvudstaden Kiev.
Två dagar senare den 26 februari påbörjade familjen Scherbakov flykten från sitt hemland. Det var en flykt från en mångmiljonstad under hot till en by i Norrbotten med dryga 500 invånare.
– Vi hörde hur bomberna exploderade, säger 16-årige Daniilo Scherbakov.
Ännu då så hade inte den ryska invasionen nått kärnan av Kiev, men enligt Daniilo så kunde han och hans mamma höra skottlossning och explosioner.
I Polen så förenades mamman och sonen med pappan, Stephan Scherbakov, och därifrån flydde de tillsammans under tre dygn för att slutligen hamna i Stockholm.
– Hade jag varit kvar i Ukraina så hade jag inte kunnat följa min familj för alla män mellan 18 och 60 år var tvungna att stanna och kriga, säger pappan som hade rest till Polen innan kriget drog igång.
Kvar i Ukraina blev Daniils mormor.
– Min mormor ville inte följa med på flykten för hon tyckte att hon var för gammal, säger Daniil Scherbakov.
Hur har det gått för dina kompisar?
– Mina kompisar och deras mammor lämnade också Ukraina och det finns utspridda över hela Europa.
Efter en kortare vistelse i huvudstaden gick resan vidare till Harads utanför Boden.
– Det var ingenting som vi bestämde utan det blev bara så att vi hamnade här, säger mamman.
Var det självklart att fly på grund av kriget?
– Ja, det var det. Vi hörde hur bomberna började falla och då kände vi att vi var tvungna att lämna Kiev och det var hemskt.
Den efter familjens flykt från hemlandet så ökade trycket från den ryska framstormningen
Gick allt bra under flykten?
– Det var en ganska lång resa. Först 18 timmar till Polen och sedan tre dygn med båt från Polen till Sverige. Det var mycket folk som var på väg samtidigt och det gjorde att allt tog längre tid än vad det hade gjort annars, säger Svitlana Scherbakova.
Daniilo Scherbakov
Nu har familjen Scherbakov bott i byn Harads utanför Boden. För Daniil så är det ingen tvekan om vad han vill göra i framtiden.
– Jo för jag vill bli proffs när jag blir nog gammal. Jag spelade i Ukraina och nu fortsätter jag här i Boden, säger Daniil.
Var det självklart att fortsätta spela när dom kom till Sverige?
– När vi lämnade Ukraina så mådde jag inte så bra på grund av allt som hände. Det var först när familjen satte sig på båten från Polen som han förstod att de skulle lämna Ukraina. Alla mina lagkompisar från Ukraina är nu utspridda överallt, men jag kände att jag ville fortsätta med fotbollen.
I Ukraina så spelade Daniil i en klubb, Favarit, som hade sin hemmaplan strax utanför Kiev i dag heter hans lag Bodens BK.
Är drömmen att i framtiden flytta hem till Kiev igen för att spela fotboll?
– Nja mitt mål är att spela fotboll någonstans i Europa. Om det är i Ukraina eller någon annanstans får vi se, säger Daniilo Scherbakov avslutningsvis.
Han har ännu inte fått spela någon match med sitt nya lag Bodens BK, men Svenska Fotbollförbundet har tillsammans med Fifa, Internationella Fotbollsförbundet, gjort övergångar från Ukraina till andra länder enklare. Förhoppningen är att Daniilo Scherbakov snart får debutera för Bodens BK.