Peter Åberg var innermittfältare i IFK Luleå under 80- och 90-talet. Han var med under klubbens förra storhetstid, när man bara var en halvlek från allsvenskan, men gick sedan till Lira för att varva ner. Det slutade med att Lira gick upp i division I – dåtidens näst högsta serie.
– Jag var med på Ruddalen, om vi nu måste prata om det för 128:e gången. Jag började på bänken men kom in med kvarten kvar. Ja, jag kom in först efter att Frölunda gjort sina mål …
Nu tar nästa generation Åberg över stafettpinnen och ska förhoppningsvis skapa positivare minnen. Sonen Kalle är forward, har varit med på P16-landslagets breddläger och nu har han dessutom gjort sin första träning med IFK Luleås a-lag.
Kalle Åberg har spelat i Sunderbyn fram till i somras – i pojklaget som tränas av pappa Peter – då han bytte till IFK. Där har a-laget haft en tung säsong och är redan klara för nedflyttning. Till kommande säsong har klubben aviserat en kraftigt bantad lönebudget – vilket lär öppna upp för fler yngre spelare från de egna leden.
Kalle Åberg hoppas vara en av dem.
– Det är nog mest nervöst i början. När man fått vara med ett tag blir det nog skönt. Det känns som att det nya tänket kan bli bra. I U19 är det ganska bra tempo.
Finns talangen för att en satsning på lokala förmågor ska fungera?
– Ja, det tror jag. Jag tycker det finns ganska mycket talang i varje årskull.
Åberg den äldre bryter in i konversationen.
– På U17-nivån har vi ju haft tre lag i år, vi i Sunderbyn, IFK Luleå och Alvik. Vi har mött ganska många bra lag från södra Sverige och klarat det bra. Det finns ganska många spelare där som har potentialen att ta nästa steg. Men det krävs mer utbildning.
På vilket sätt?
– De tränare som finns nu inom akademiverksamheten – Waara, Andreas Johansson, ”Brolla” och Mats Lannerblad – är väldigt bra instruktörer. Däremot tror jag det är en brist att vi inte möter bättre lag på vägen mellan U17 och a-lag. Det behöver bli tuffare matcher, så att man kan ta ett kliv till innan a-laget.
Sunderbyn spelat mot Djurgården, Hammarby och Sirius, som håller hög nivå i åldersklassen, och det har gett resultat.
– Man får en inblick i hur bra man måste vara för att spela mot de riktigt bra lagen. Dessutom sätter det nivån på träningarna, enda sättet att få reda på hur snabb du måste vara för att spela mot de bästa, säger Peter innan Kalle fortsätter.
– Det är svårare att bli bra här uppe än i södra Sverige, så är det. Men det är klart att det är möjligt. Det handlar bara om att lägga ner tiden, arbetet – och köra hårt.