Fredrik Waara, IFK Luleå.
Föreningens långsiktiga målsättning varefter avancemanget till ettan för två år sedan att etablera sig i norrettan för att sedan vara med och slåss om en plats till superettan inom fem år. Så blev inte fallet. Efter två år i ettan får nu IFK Luleå börja om i division 2 Norrland.
Det har varit minst sagt turbulenta år.
Juli 2017: Efter sju och ett halvt år som huvudtränare för IFK Luleå valde Fredrik Waara att lämna sitt uppdrag i mitten av säsongen. IFK Luleå låg skralt till i norrettans tabell och degraderingen hängde över föreningen. Per Jensen tog över rodret med Anders Wallerström vid sin sida men kontraktet gick inte att rädda och IFK Luleå åkte ur efter sju raka säsonger i norrettan. På förhand var det redan klart att Jensen inte skulle bli kvar som tränare under den kommande säsongen.
Nicklas Larsson hade klivit på som ny ordförande i föreningen i mars månad efter Ingemar Ek. Men det skulle visa sig att den nya ordföranden skulle sätta nytt föreningrekord gällande kortaste tid en ordförande har suttit i föreningen. Det började sippra ut uppgifter redan tre månader innan årsmötet 2018 att Nicklas Larsson skulle lämna föreningen vilket han också gjorde.
IFK Luleå hade då ett underskott på cirka 1,7 miljoner kronor.
Anders Wallerström
2018: Föreningen, med styrelsen i spetsen, hade som uttalad målsättning att den rätta vägen att gå för att ta sig tillbaka till norrettan var att satsa på spelare från de egna leden samt spelare från närområdet. Dels av ekonomiska skäl, dels för att på lång sikt kunna nå framgångar sportsligt.
Per Jensen, sportchef i IFK Luleå.
Ny tränare blev engelsmannen Brian Wake med meriter som bland annat assisterande tränare för succélaget Östersunds FK. Vid sin sida som assisterande tränare blev Kenth Wärja. Wake och Wärja värvade in importspelare som Joe Massey, Rob Clark, André Kimpala och Bamba-Sama N´Gamb. Engelsmannen valde att ge sina importer förtroende på planen och laget öppnade strålande i division 2 och var obesegrade och i serieledning vid sommaruppehållet.
Kenth Wärja.
Trots succéläget i tabellen så börjades det gnissla inom föreningen. Betydande personer i bland annat akademiverksamhet visade missnöje eftersom de tyckte att föreningen inte följde den ursprungliga planen att satsa på sina egna unga adepter och snacket började ta fart.
Det hela kulminerade med att Brian Wake valde att lämna föreningen under uppmärksammade former med halva serien spelad, och där laget alltså ledde serien. Dessförinnan hade Kenth Wärja hoppat av sitt uppdrag i april månad, innan ens serien hade kommit igång.
I samband med detta klev Per Jensen in som sportchef för att hjälpa föreningen.
Brian Wake när han tränade IFK Luleå.
Ny tränarduo blev André Bylund, som hämtades in från division 3-laget Notvikens IK, och den förre IFK-spelaren Vladimir Lazarev. Laget kunde inte förvara sin serieledning utan slutade femma i division 2. Vann serien gjorde Bodens BK som tog steget upp till ettan med en viss Tomas Eriksson som huvudtränare.
Kalixbon Lennart Ohlson hade tagit över ordförandeposten och hans tydliga målsättning var att få ordning på ekonomin. Spelarbudgeten för A-laget sänktes.
2019: Ett, med IFK Luleå-mått mätt, relativt lugnt säsongsskifte för kamratklubben. Ordförande Ohlson satt kvar ytterligare ett år, tränarduon var intakt och sportchefen Per Jensen, som också fanns kvar för att sätta spelatruppen inför säsongen slog något form av rekord med klar spelartrupp tidigt.
Från 2018 års trupp var importspelarna, förutom Joe Massey, bortplockade. In kom välkända namn som Arish Nouri, Max Wårell och Patrik Pettersen. Dessutom fick unga spelare som Isak Abrahamsson, Sebastian Wigerbäck, Axel Olsson och Karl Åberg en hel del speltid.
Vladimir Lazarev och André Bylund.
I slutet av april fick ledarstaben en förstärkning i Fredrik Söderholm. Säsongen blev minst sagt lyckosam, både ur sportslig och ekonomisk synvinkel. Rent sportsligt innebar det att IFK Luleå vann division 2 och de kunde även bjuda Luleåpubliken på en fotbollsfest när IFK Luleå mötte Hammarby i Svenska cupens andra omgång.
Skogsvallen blev Nyabvallen. Namnbytet innebar att klubben fick ett lukrativt sponsoravtal gällande över fem säsonger.
Fredrik Söderholm.
Lennart Ohlson aviserade att han inte skulle ställa upp för omval som ordförande inför årsmötet i mars 2020. Jörgen Eriksson aviserade redan i oktober 2019 att han ville återvända till klubben och att han var ett namn för valberedningen.
Ordförande Ohlson kom att lämna sitt ordförandeskap med, som han själv förklarade, uppdrag utfört. För räkenskapsåret 2019 gick IFK Luleå från ett negativt eget kapital på 1 795 505 kronor till ett egen negativt kapital på 203 660 kronor.
Avancemang till norrettan och i stort sett skuldfria och med en högmotiverad hemvändare i Jörgen Eriksson som ordförande och Daniel Kalén som ny sportchef inför säsongen 2020.
Jörgen Eriksson, ordförande i IFK Luleå.
Men då började det hända saker.
Fredrik Söderholm aviserade att det inte skulle bli någon fortsättning i klubben. Hans civila arbete, var för tidskrävande för att säga nej till. Huvudtränaren André Bylund satt hemma och väntade på att IFK Luleå skulle höra av sig för att prata framtid. När väl telefonen hade varit tyst länge nog tog Bylund själv tag i saken och tog kontakt för att då få höra att han var tilltänkt för en annan roll i föreningen och att IFK Luleå jagade ett annat namn för huvudtränaruppdraget.
Bylund tackade nej till det diffusa erbjudandet och gjorde sedan klart relativt snabbt med Notvikens IK där han blev sportchef.
Det visade sig nämligen att IFK Luleås spår var den förre egna spelaren Tomas Eriksson. Utan att prata med Bodens BK, som var Erikssons arbetsgivare, tog IFK Luleå kontakt med honom för att prata kontrakt den kommande säsongen. Till saken hörde också att Tomas Eriksson satt på kontrakt med Bodens BK ytterligare ett år.
Men det slutade inte där.
Kontakten med Tomas Eriksson togs när Bodens BK hade två matcher kvar av sitt seriespel där BBK slogs för nytt kontrakt i norrettan. När BBK:s säsong var färdigspelad dröjde det inte länge innan Tomas Eriksson presenterades som ny tränare, av nya sportchefen Daniel Kalén, med ett treårskontrakt i handen. Då Eriksson fortfarande satt på kontrakt med Bodens BK tvingades en av kamratklubbens huvudsponsorer gå in och hitta en ekonomisk uppgörelse med Bodens BK för att lösa ut honom från kontraktet.
En huvudsponsor som dryga året senare skulle hoppa av sin sponsring till IFK Luleå på grund av ett annat infekterat bråk som vi kommer till senare.
Till slut så stod det klart att Tomas Eriksson skulle leda IFK Luleå med Vladimir Lazarev vid sin sida 2020.
Tomas Eriksson
2020: Coronaviruset gjorde sitt intåg över Sverige i mars månad. Seriestarten flyttades fram till mitten av juni och när väl serien drog igång så var IFK Luleå inte förberedda. Träningsmatcher hade blivit inställda på grund av pandemin.
Laget inledde med fem raka förluster och läget blev krisartad redan så tidigt in på säsongen. IFK Luleås åtgärdsprogram blev att plocka in lånespelare från allsvenska Sirius och att Jörgen Eriksson lämnade ordförandeklubban kvar borta på kansliet och klev in i omklädningsrummet för att väcka liv i spelarna och stötta den befintliga tränarstaben.
Siriusspelarnas intåg blev betydelsefull, inte minst målvakten Hannes Sveijers insatser. Under de efterföljande sex omgångar blev det idel IFK Luleå-segrar och 18 inspelade poäng. Och det var just den perioden som i slutändan såg till att IFK Luleå höll sig kvar i norretten som nykomling. Laget säkrade kontraktet i den näst sista omgången.
Uppdraget och målsättningen var utförd.
Frid och fröjd i IFK Luleå med andra ord?
Knappast.
I början av december briserade bomben. Bakom kulisserna hade det stormat rejält internt i laget och i ett dokument signerat av merparten av spelartruppen, som lämnades in till IFK Luleås styrelse, radades det upp punkter som visade på missnöje med tränaren Tomas Eriksson och sportchefen Daniel Kalén.
Daniel Kalén IFK Luleå.
Efter krismöten om vartannat stod det dock klart en dryg vecka senare att både Tomas Eriksson och Daniel Kalén skulle bli kvar i klubben. Kalén fick fortsatt förtroende som sportchef och Eriksson skulle dela sitt huvudansvar som tränare tillsammans med Andreas Johansson. Duon hade styrelsens fulla förtroende sas det.
Men efter att Tomas Eriksson firat jul och nyår och funderat på situationen i lugn och ro valde han att bryta det befintliga kontraktet, som det var två år kvar på, och lämna IFK Luleå. Tomas Eriksson förklarade i en intervju med Sporten att han hade hoppats på ett större stöd från sin arbetsgivare IFK Luleå genom hela processen. Hur den ekonomiska uppgörelsen mellan parterna såg ut, det står skrivet i stjärnorna.
Dagen efter stod det även klart att sportchefen Kalén lämnade föreningen.
Andreas Johansson och Daniel Engberg.
2021: I januari stod då alltså IFK Luleå utan huvudtränare, utan sportchef, en spelartrupp som varken visste ut eller in. Dessutom stod man utan en av sina huvudsponsorer som i och med hela soppan med hur föreningen hade skött hela affären med Tomas Eriksson och Daniel Kalén i besvikelse klev av sitt uppdrag som sponsor. Ett sponsoravtal som skulle gälla ytterligare två år och enligt uppgifter till Sporten handlade det om att IFK Luleå därmed gick miste om miljonbelopp.
På den sportsliga sidan bildades ett sportråd där den första uppgiften var att hitta en ny tränare med kort varsel. Valet föll på Daniel Engberg som hämtades från Notvikens IK och Andreas Johansson som hämtades från IFK Luleås akademiverksamhet.
Sportrådet jobbade sedan vidare med spelartruppen men det dröjde till långt in i mars innan truppen började ta form. Dessutom lyckades inte IFK Luleå behålla talanger som Isak Abrahamsson och Sebastian Wigerbäck som försvann till konkurrerande lag i ettan. När det sedan visade sig att de tilltänkta stjärnvärvningarna av Sierra Leone-duon Ahmed Vandi och Hassan Milla Koroma visade sig bli en flopp blev det oro i leden. Inte bara på grund av den dyra kostnaden utan det skapade även oro i spelargruppen och för tränarduon.
Sierra Leone-duon landade i Luleå fyra dagar innan seriepremiären men efter drygt två månader stod det klart att de fick lämna IFK Luleå. Utan en enda spelminut för någon av dem.
Christer Andersson i IFK Luleås sportråd tillsammans med Sierra Leone-värvningarna som floppade.
Seriespelet inleddes med två segrar som följdes upp med åtta matcher i rad utan seger. Efter det har segrarna bara kommit sporadiskt och framförallt på hemmaplan har IFK Luleå haft svårt att vinna matcher. Men när laget väl kunde ta en blytung hemmaseger mot bottenkonkurrenten Hudiksvall med klara 4–0 gick de från jumboplats och upp ovanför strecket.
Då ska man också ha i åtanke att huvudtränaren Daniel Engberg under en träning veckan inför den matchen samlade spelartruppen på en träning och meddelade att han kommer att lämna föreningen efter säsongen. Kortsiktigt löste spelatruppen det beskedet mot Hudiksvall men hur det egentligen påverkade spelartruppen i de två efterföljande matcherna, det går bara spekulera i.
Hur som helst. Inför de två avslutande matcherna hade IFK Luleå det i egna händer och spelschemat såg inte omöjligt ut, tvärtom. IFK Haninge, som inte hade något att spela för på hemmaplan och Karlstad borta, som inte heller hade något att spela för, i den sista matchen.
Men nej. IFK Luleå föll med 0–1 mot Haninge och ramlade ner under strecket igen. Nu krävdes inte bara seger mot Karlstad utan hjälp med resultat från andra matcher.
IFK Luleå hade klarat sig kvar i norrettan vid seger för resultaten i övriga matcher gick IFK Luleås väg. Assyriska och Hudikvall spelade nämligen oavgjort. Men IFK Luleå föll tungt mot Karlstad där hemmalaget vann med 3–1, trots en toppmatch av Tomas Adell i IFK Luleås mål.
IFK Luleå hade allt i egna händer med två omgångar kvar men avslutar alltså med två förluster.
I och med förlusten mot Karlstad slutar IFK Luleå som nästjumbo i tabellen och spelar därmed i division 2 nästa år.
För att summera hela den här säsongens sportsliga insats av IFK Luleå kan vi använda oss av det citat som lagkaptenen William Olausson använde sig av efter förlustmatchen mot IFK Haninge.
– Vi var inte nog bra, helt enkelt.
Efter årsmötet 2021 kunde dock IFK Luleå för första gången på väldigt länge uppvisa ett positivt eget kapital.
2022? Spel i division 2 väntar och föreningen står åter igen utan tränare. Kommer det ske några förändringar i det befintliga sportrådet? Kommer en renodlad sportchef anställas? Kommer den ursprungliga målsättningen att inom fem år vara med och slåss om en plats till superettan revideras? Det har ju gått två år nu och IFK Luleå har tagit ett steg ner i seriesystemet. Frågorna är många.
Det vi kan slå fast med all klarhet är i alla fall en sak. Det har varit fem turbulenta år för den förening som vill vara Norrbottens flaggskepp på herrsidan. Nu är det bara titta söderut, där vi hittar både Piteås dam- och herrlag som länets stoltheter.