Kenth Wärja öppnar dörren och välkomnar Sporten in i det röda huset på Fagernäs i Boden. Han tänder adventsljusstaken, dukar fram pepparkakor och häller upp kaffe.
I mitten av oktober blev det officiellt att han hoppar in som tränare i IFK Luleå och några veckor senare fick han också ta över ansvaret för lagbygget.
Förutom det håller han i utbildningar åt Norr- och Västerbottens fotbollsförbund, är spelutbildare på flicksidan åt svenska fotbollsförbundet och fotbollslärare på Örnässkolan två gånger i veckan.
– Det är fullt upp, men väldigt roligt. Det är en stor spännvidd på människorna jag träffar och jag får nya idéer hela tiden.
Du verkar vara en person som hela tiden vill veta mer och utvecklas ...
– Ja. När man tror att man kan allt kan man lägga av för då har man inget mer att ge. Därför funderar jag på hur mycket det egentligen får plats här uppe, säger Wärja och tar sig för huvudet.
– Det måste finnas mycket hål att fylla för jag lär mig nya saker hela tiden. Det är det som är roligt. Oavsett vilka människor man träffar kan man komma in på nya tankebanor. Man ska inte förkasta. Det är lätt att säga ”nä, det där var inte bra” istället för att sätta sig in i den personens sätt att se på saken.
Kenth Wärja är från Tibro från början, orten med ungefär 8 000 invånare som ligger knappt två mil öster om Skövde. Fotbollen kom in tidigt i hans liv och han började spela i Tibro AIK. Han tyckte om att sparka boll men det var inte rollen som spelare han fastnade för.
– Jag var 13–14 år när jag började bli intresserad av ledarskap. Jag vet inte varför men det bara blev så. Jag bildade ett lag och på den vägen är det.
Några år senare blev Wärja tränare på ungdomssidan i IK Sirius. Hans ledarkunskaper imponerande och han fick chansen som assisterande tränare i A-laget. Efter det tog han över som huvudtränare i två säsonger. Då spelade laget i division 4 och 3 (nuvarande division 2 och 1).
Numera huserar Uppsalalaget i allsvenskan.
– Jag har fortfarande mycket kontakter i Sirius. Jag var där nere i oktober och följde A-laget i en vecka när de mötte Hammarby och Malmö FF. Jag var med i omklädningsrummet, på matchgenomgångarna och satt med tränarna varje dag. Jag fick se deras upplägg och var med på samtalen med spelarna, säger han och fortsätter:
– Det var jätteinspirerande. Jag har haft Ola Andersson som spelare (nu vd för Sirius och fotbollsexpert) och han visade mig runt överallt. Sirius tränare Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf bjöd på sig själva jättemycket. De visade hur de ska spela och hela köret. Jag funderade på om jag hade bjudit så där mycket på mig själv som de gjorde. Det kommer jag göra i framtiden.
Vad tar du med dig till Luleå?
– Mycket av deras tänk och ledarskap. Jag imponerades av deras sätt att leda. De använder sig av en metod som heter guided discovery. Det går ut på att tränarna väglederna spelarna som själv får tänka till.
Hur är en bra ledare för dig?
– En bra ledare måste känna på gruppen för det kan vara väldigt olika från grupp till grupp. Samtidigt måste en bra spelare vara väldigt ödmjuk. Jag upplever att det är de ödmjuka killarna som kommer längst.
Så Zlatan är ett undantag?
– Jag vet inte om han är ett undantag men han har verkligen lyckats. Jag vet inte alls hur han är i omklädningsrummet och jag tror han har en bra dialog med sin tränare. Jag tror inte han kör över José Mourinho.
Hur bemöter du spelare som inte är ödmjuka?
– Det gäller att forma gruppen så att alla känner att man är med. Det betyder inte att alla behöver tycka samma sak. Man får tycka olika och blir inte hängd för det. Man måste få med sig spelarna så att alla jobbar för laget.
Wärja är en av få fotbollstränare i Norrbotten som har Uefas högsta utbildning (Uefa Pro). Med den licensen har han vad som krävs för att vara förstetränare i alla högstaligor runt om i Europa.
Finns det något sug att träna ett lag i en högre division?
– Jag kan mycket väl tänka mig att göra det som assisterande för att lära mig. Man kan tycka att det är dags att lägga av någon gång, men det är så roligt. Sir Alex Ferguson var 71 år när han var i Premier League och jag är ju inte i Premier League än, säger Wärja som själv är 65.
– Jag har inga tankar på att sluta. Jag tycker det är roligt så länge man lär sig.
Det märks att Wärja brinner för ledarskap. Han tar fram datorn och visar sin powerpoint-presentation på 662 sidor. Spelsystem, hörnvarianter, utklipp från media, svenska damlandslagets matsedel från VM, uppförande, inställning och mycket, mycket mer finns där. Inget är lämnat åt slumpen och det känns som ett livsprojekt som hela tiden fylls på.
Han har plockat med sig kunskap genom åren – bland annat från legendaren Tord Grip.
– Under min tid i Sirius var Tord tränare i Malmö och han var väldigt noga men en sak som jag tagit till mig men inte alltid kunnat genomföra för att man har så bråttom ibland.
Berätta ...
– Att som tränare alltid prata med varje spelare en gång i veckan. Det behöver inte vara om fotboll, men det är viktigt att visa intresse för varje individ. Jag vet att både ”Svennis” och Hasse Backe har tagit efter det också. Jag hoppas att jag får mer tid att göra det under den kommande säsongen.
Hasse Backe känner han sedan tidigare. De har mätt sina taktikkunskaper mot varandra under 1980-talet.
– Vi började som seniortränare samtidigt, jag tränade Rimbo och han var i Bro IK, så vi lärde känna varandra. Vi möttes en gång när han var i Djurgården och jag i Sirius. Vi höll kontakten men när han flyttade till USA blev det svårare men så träffades vi i Luleå för två år sedan. Han sa att om jag vill åka och titta på något lag i Europa så kan han fixa det.
Det kan låta som om Kenth Wärjas liv bara handlar om fotboll.
Men det finns fler intressen. Nämligen musiken.
När han flyttade upp till Boden på grund av en tjänst i militären startade han också bandet Kenth Wärjas Orkester. 25 år senare är dansbandet fortfarande vid liv och gör spelningar.
Wärja, som är trummis och andresångare, har byggt om sitt garage till en studio där väggarna är täckta av fräna affischer på gänget.
– Musiken får mig att koppla av. Det är mycket jobb för att det ska låta bra men när man är ute och spelar kan man njuta. Under en fotbollsmatch har man en hög anspänning men musiken är en helt annan känsla. Det har varit ett andningshål för mig, säger han.
Wärja skriver låtar och har fått med två stycken i filmen ”Vi hade i alla fall tur med vädret – igen” som hade premiär 2008. Låten ”Oj, oj, oj, oj, oj”, som bland annat toppat dansbandsdax topplista i maximalt tio veckor, är med under en husvagnsscen.
– Det var någon som hade hört oss som höll på med filmen och frågade om jag hade några låtar. Jag skickade allt jag hade men hade inga förhoppningar om att någon låt skulle komma med. Men så en vecka före premiären ringde filmbolaget och berättade att två av mina låtar är med.
1992 blev han pappa till trillingar. Inte helt oväntat blev alla tre intresserade av fotboll. Den här säsongen får han möta sin son Andreas Wärja, back i BBK, i heta derbyn.
Men på senare år snackar de aldrig fotboll med varandra.
– Vi slutade med det för sex-sju år sedan. Förut pratade vi mycket och var inte alltid överens, så vi bestämde oss för att inte göra det mer och det har vi hållit. Även när jag tränare var i BBK fick Andreas aldrig veta något före någon annan spelare.
Nu ser han fram emot att leda IFK Luleå – laget som har en jobbig säsong bakom sig.
– Jag vill se en uppgift i varje svårighet och inte en svårighet i varje uppgift. Jag tycker det är intressant när det tar emot. Jag ser det som en uppgift att få det gå åt rätt håll igen.
Kan herrfotbollen i Norrbotten ta sig tillbaka till tiden då BBK spelade i superettan och intresset var stort?
– Jajamän. Det är inte alls omöjligt. Länet har fyra lag i division 2 och frågan är hur många spelare det finns i området som håller kvalitén för att ta steget upp. Man behöver hitta rätt spelare. Titta bara på Östersund, det har verkligen lyckats i scoutningen.
Tittar man utifrån så känns det som en smått omöjlig uppgift just nu ...
– Just nu känns det långt dit, men det behöver det inte vara. Jag är positiv. Man måste se det som en utmaning att ett lag ska upp. BBK har varit där så det är inte omöjligt.
Wärja ser fram emot att kampera ihop med engelsmannen Brian Wake som tidigare varit assisterande tränare i Östersund.
– Vi känner inte varandra sedan tidigare men nuförtiden pratar vi i telefon nästan varje dag. När det var på gång att jag och Brian skulle leda Luleå ringde jag till Stuart Gibson (före detta tränare i BBK) för att höra mig för om Brian. Det visade sig att Brian också hade ringt till Gibson för att kolla upp mig. Det var lite komiskt, säger han och fortsätter:
– Det känns inspirerande och kul. Brian har en spännande bakgrund både som spelare och tränare.
Hur är känslan i IFK Luleå efter den tunga säsongen som varit?
– Det blåser medvind nu. Spelarna är revanschsugna och vill visa att vi inte är så dåliga. Det är också därför många stannar kvar. Många har varit lojala och stannat fast de vet att det inte finns så mycket pengar i klubben och kan få samma avtal som tidigare. Det blåser medvind i föreningen och det märker man när man springer på folk i klubben.
Det är inget snack om att IFK Luleå vill tillbaka. Och Wärja ser gärna att Boden hakar på.
– Det är inte mig emot om vi vinner och BBK kommer tvåa och kvalar upp. Det hade varit det ultimata. Något lag måste upp så Norrbotten kan komma tillbaka igen och börja bygga långsiktigt för att få fram ett lag i superettan. Det är inte omöjligt.