Piteå IF DFF forsar fram i allsvenskan. Under torsdagskvällen säkrade laget tre poäng i hemmamötet mot IFK Norrköping och är nu på tredje plats i tabellen, fyra poäng efter serieledaren Hammarby som har tagit 18 av 18 möjliga poäng efter sex omgångar.
Selina Henriksson har under våren kämpat sig tillbaka från sin andra korsbandsskada och har under de tre senaste matcherna kommit in från bänken.
Det blev en knapp halvtimmes spel mot IFK Norrköping. Med tanke på skadehistoriken går det år rätt håll menar hon.
– Kroppen känns bra och det känns bättre för varje vecka som går. Jag kommer mer och mer in i intensiteten och duellspelet, säger Selina Henriksson till Sporten direkt efter matchen.
Under hennes knappa halvtimme på planen inledde hon som högerforward men under de tio sista minuterna när laget försvarade sin ledning flyttades hon ner som ytterback på vänsterkanten.
– Jag är van att spela lite överallt så det är inget nytt. Men just nu är det bara kul att få spela, säger Henriksson som fick se sin anfallare Katrina Guillou bli matchvinnare med sina två mål i 2–1-segern.
I och med vinsten mot IFK Norrköping har Piteå inlett med fyra segrar och två oavgjorda matcher. Det är bara Piteå och Hammarby som är obesegrade efter sex omgångar.
– Vi har bra självförtroende i laget nu. Vi fick en bra start på säsongen och efter det har vi satt försvarsspelet bra och jobbar på bra som grupp. I och med att vi sätter försvarsspelet så kommer anfallsspelet också, säger Henriksson och fortsätter:
– Vi litar på varandra där ute där vi tar löpningar och täcker upp för varandra.
När det gäller Piteå så är det positiva vindar som blåser, av naturliga skäl. Men när det gäller Henrikssons moderklubb Kiruna FF, är det raka motsatsen.
Det var under förra veckan beslutet togs att Kiruna FF drar sig ur division 3 och sätter seniorlaget på paus. En nyhet som förstås även nådde Henriksson.
– Jag blev chockad när jag hörde det. Det känns trist och speciellt när jag tänker på ungdomarna i föreningen, säger Selina Henriksson och fortsätter:
– När jag var liten drömde jag att få spela i A-laget. Nu har ungdomarna inget att drömma om. Det är verkligen jättetråkigt.