Hela världen har vänts upp och ner på grund av coronaviruset, det gäller även idrotten. Känslan av att allting har förändrats gör sig påtaglig men det finns faktiskt saker som fortfarande är sig likt.
En av de saker vi fortfarande kan lita på är att anfallaren Magnus Johansson, 42 år ung, gör sig redo för ännu en säsong i Notvikens IK.
Moderklubben som nu ska spela sin första säsong i division 2 på 27 år.
– Under alla mina år i Notviken har jag inte fått vara med om spel i division 2. Det var därför jag beslutade mig för att försöka köra ett år till. Även om jag gärna hade sett att man var betydligt yngre, säger Magnus Johansson.
I dagsläget är det osäkert när säsongen kör igång.
– Vi har varit på väg några år, etablerat oss som ett topplag i trean och nu var det dags att ta steget upp till tvåan. Det är bara att hoppas att vi gör en bra säsong. Vi ska försöka spela vårt spel så får vi se hur långt det räcker.
Han hade svårt att ta en plats i division 3-laget ifjol men efter målsuccé med andralaget i fyran var han tillbaka i laget. I fyran slutade han på delad förstaplats i skytteligan med sina 11 fullträffar.
Han gjorde sedan 4 mål på 14 matcher i trean. I de flesta matcherna agerade han inhoppare.
– Det är det jag siktar mot och hoppas på i år också. Jag tror inte att jag är någon startspelare utan i sådana fall får jag nog hoppa in.
– Vi har tuff konkurrens, under alla år jag spelat har jag nog aldrig upplevt en så bred och bra trupp som vi haft de sista åren. Alla får kämpa för att ta en plats och får vara med och spela men det är kul att få vara med om det också.
Just det här med att lägga skorna på hyllan eller inte har varit aktuellt vid flertalet tillfällen. Fast ändå inte. I slutändan har Johansson än så länge alltid kommit till samma slutsats och nu tar han det år för år.
– Jag har en dotter som har fyllt 12 år nu. När hon föddes sa jag att jag skulle sluta med fotbollen men det går inte. Det är svårt att göra det när det är så kul. Jag har försökt sluta i tolv år men det har ju gått sådär.
– Så länge man håller ihop och tycker det är roligt samtidigt som det fungerar med familjen kommer jag köra på. Vi tränar ju fyra dagar i veckan så det är klart att man fått offra lite genom åren men jag tycker att det är värt det. Sen är det svårt att ångra sig sen när man är 50 och komma på då att man hade velat spela längre.