Under den korta promenaden mellan skidstadion och Lugnets presscentrum – där vi ska käka lunch – drar hon blickarna till sig.
"Det är ju hon, Ojala. Från Vinterstudion", hör man någon tissla.
"Bra jobbat i rutan", säger någon annan.
Johanna Ojala, 32, har fått vänja sig vid att bli igenkänd. SVT:s VM-sändningar från Falun drar flera miljoner tittare varje dag.
– Häromdagen sa någon: "I kväll är det bara två och en halv miljon som tittar", säger hon och skrattar.
Hur reagerar man på det?
– Jag skiter i det. Jag har spelat konsert inför två personer i Köpenhamn, det var värre.
Vi återkommer såklart till Johanna Ojalas musikkariär senare, men först en liten presentation.
Hennes mamma Inger är från Övertorneå och hennes pappa Esa kommer från Oulainen i finländska Österbotten. De träffades under studietiden i Älvsbyn och flyttade tillsammans till Ånge, en liten kommun i västra Medelpad. Där föddes Johanna Ojala för 32 år sedan och där är hon uppvuxen.
Men de norrbottniska rötterna är hon glad för.
– När jag var yngre var vi väldigt mycket i Övertorneå, då bodde alla kvar där. Jag har varit mycket vid midnattssolen under somrarna, säger hon.
Har du fortfarande släkt där?
– Jag har en morbror i Övertorneå, två i Luleå och en i Töre. Sedan har jag en moster i Stockholm.
Nu bor Johanna Ojala i Åre tillsammans med sambon Cristian. Därifrån pendlar hon till sina båda jobb: Hon är dels skidexpert på SVT, dels tränare i Thomas Alsgaards norska proffsteam Team Leaseplan Go.
– Thomas kontaktade mig 2012 och frågade om jag ville bli tränare i hans team. Min första tanke var: "Gud, vad ska jag tillföra åkare som Jörgen Brink och Thomas Alsgaard? De har väl lärt sig allt de kan." Men jag måste ju pröva så jag tog chansen.
Du tränar ett gäng manliga åkare. Funderar du mycket på att du är kvinna i en manlig sfär?
– Nej. Funderar man så gör man det till en stor grej. Visst tänkte jag först: Hur ska de uppfatta mig? Men det löste sig första dagen tack vare kunskapen och erfarenheten som jag förmedlade.
Ojala berättar att hon ofta får frågan om hon respekteras av åkarna eller om hon får nedlåtande kommentarer för att hon är kvinna.
– Antingen har jag haft en väldig tur som jobbar med en grupp individer som är omtänksamma, snälla och vanliga. Eller så har vi funnit tonen på en gång. Respekten för var och en av oss är hög. Vi kliver inte på varann. Jag har – peppar, peppar – varit förskonad från puckon.
VM-åkaren Maria Rydqvist skrev i höstas ett omtalat blogginlägg där hon kritiserade det svenska skidförbundet för att man inte lyfter fram tillräckligt många kvinnliga ledare.
Johanna Ojala berättar att hon har fått en förfrågan från förbundet.
– Det var i samma veva som jag valde Thomas Alsgaards team. De undrade om jag var intresserad av jobbet som junior- eller U23-tränare. Men vid det tillfället var det inte klart hur tjänsten skulle se ut och Thomas ville ha svar. Jag var tvungen att ta ett beslut.
Hade du varit sugen på landslaget annars?
– Ja, det hade jag varit.
Funderar du i de banorna när det gäller framtiden?
– Ja, det gör jag såklart. Det skulle vara ett roligt steg att ta.
Håller du med Maria Rydqvist om att det behövs fler kvinnliga landslagstränare?
– Ja. Oavsett om man är man eller kvinna så bär vi alla på olika egenskaper, kunskaper, erfarenheter och förståelser. Det kan ju vara så att män raljerar över tjejer. Då kan det vara bra att ha en kvinna som ger sitt perspektiv på varför en viss tjej reagerar som hon gör.
Ett argument man ofta får höra är att landslagsjobbet innebär många resdagar, att det därför inte lockar kvinnor på samma sätt. Kommentar?
– Jag tror inte att männen vill vara borta från sina barn heller. Det är det att mannen alltid har en fru där hemma som tar hand om allting. Men om kvinnan har en man där hemma som tar hand om allt, då funkar det ju. Vi är ju mer jämställda nu för tiden, det är inte så viktigt vem som inbringar pengarna till hushållskassan.
Rollen som SVT-expert har gjort Johanna Ojala till en folkkär profil i Sverige. Hon berättar att responsen från tittarna nästan uteslutande är positiv.
– Som tur är har jag ingen SVT-mail, men jag får massor av mail på Facebook.
Positiva?
– Ja, verkligen. Men en del är lite... Typ: "Får jag gå på dejt med dig?".
Svarar du då?
– Ha ha, nej. Jag svarar bara på vissa. Om någon till exempel frågar om det är min mamma som har stickat koftan eller undrar var jag har köpt mitt halsband.
Du har inte fått någon negativ respons?
– Nej, peppar, peppar. Jag har inte upplevt det. De som är negativa kanske håller truten eller håller sig borta från tangenterna. Det finns säkert någon Ove, 54, som tycker att jag är helt dum i huvudet. Men då får han göra det.
Johanna Ojala åkte själv längdskidor som yngre. Hon har tävlat både på ungdoms-OS och junior-VM.
– Jag tror jag var 30:e som bäst på JVM. En gång kom jag 35:a, då var Justyna Kowalczyk 36:a. Det är min största merit (skratt).
Karriären tog slut när Ojala drabbades av en del skador och sjukdomar som hon inte orkade ta sig tillbaka från. I stället testade hon på lite andra grejer: Hon har bland annat bott i Australien, pluggat på Idrottshögskolan samt spelat i ett band från Ånge som heter The Grand Opening.
– Jag var nog 20-21 när de frågade om jag ville spela fiol i deras band. Vi hade skivkontrakt med ett tyskt skivbolag och turnerade flera gånger i Tyskland, Österrike och Schweiz. Det var lärorikt för mig att få möta en helt annan värld. Jag fick respekt för andra val som människor gör, alla tänker inte som skidåkare.
På tal om skidåkning. Vad säger du om den första VM-veckan?
– Jag är så otroligt imponerad över såna som står pall för trycket. Som Charlotte, som bär hela det svenska landslaget, ja, hon är en ikon. Att infria det och ta sin första VM-medalj. Det imponerar. Och sen har vi Stina som tagit två silver, ungjäntan som bara kliver in och genomför det hon ska. Så himla häftigt.
Vad kan vi vänta oss kommande vecka?
– Jag tror att Charlotte tar en medalj på tio fritt. Får hon göra det där loppet som hon gjorde i Östersund, då är det guld. Hon är verkligen i form, det riktigt lyser om henne. Sen hoppas jag att herrarna får någon medalj. Jag tycker att Calle visar bra form, han har bara en massa jävla otur. Det går som troll i det där. Det skulle vara skönt för honom att få till det nu.