Therese Johaug rejv-ryckte iväg i fjärran. Marit Björgen bytte skidor och visade precis hur uselt hennes första par var. Där bakom?
Där blev det drama.
Först föll Charlotte Kalla i en uppförsbacke, tidigt i loppet, farten var inte särskilt hög och de andra åkarna stannade artigt och väntade på att hon skulle kravla sig upp. Lite senare, under en varvning, vid läskstationen uppe på hästskon inne på stadion, rasade hon igen. Inte vid något tillfälle tappade hon tätkontakten, inte vid något tillfälle tappade hon huvudet.
Det skulle komma senare.
Det var när fältet gick upp i Mördarbacken efter skidbytet som det hände. Johaug var redan försvunnen. Björgen stack. Niskanen, Saarinen, Bleckur och Weng försökte följa efter. Kalla? Hon stod stilla.
Stilla.
Hon stack ut skidorna i saxen, hon plågade, släpade sig uppför med den genomsnittliga farten och attackpsyket hos en semmelmätt pensionär i rulltrappan på Smedjan. En svensk flagga slokade bredvid henne i spåret, folk grimaserade och jag har aldrig hört 40 000 personer vara så tysta.
Inför loppet pratade jag med en svensk landslagsledare, han sa att ”oavsett hur det går så blir det inte som i Sotji, det blir i alla fall ett positivt slut på mästerskapet”. Där och då trodde jag att han skulle få fel. Vi som var på OS i fjol fick se Charlotte Kalla slita sig genom tre mil med en infektion i kroppen och sluta på 34:e plats, långt från den topp hon tänkt befinna sig i. I pressfållan tittade vi på varandra, skakade på huvudet, smackade medlidsamt med läpparna och suckade. ”Jaja, hon har ju gjort ett jäkla fint mästerskap här i Falun, trots allt”, ungefär.
Där och då fanns det nog bara en enda person i hela världen som trodde att Charlotte Kalla skulle ta medalj.
Hon heter Charlotte Kalla.
I utförslöporna återhämtade hon sig, blev av med mjölksyran, så småningom fick hon säkert någon slags energi i sig. Hon kände hur krafterna började komma tillbaka – och började göra det Charlotte Kalla gör bäst.
Jaga livet ur världseliten.
Jag vet inte hur det ens var möjligt, men efter det var det naturligtvis spel mot ett mål.
Att komma tillbaka från ett så svart hål är en bragd i sig, även om det bara ger ett brons. Charlotte Kalla har gjort sitt bästa mästerskap någonsin, hon har tagit ett individuellt guld och medalj i samtliga fyra lopp hon ställt upp i.
Det här var inte Charlotte Kallas bästa lopp på VM, inte hennes största prestation i karriären.
Men det var den största segern hon vunnit mot sin egen kropp.