Jessie Diggins, silver. Caitlin Gregg, brons. Den amerikanska succén på damernas 15 kilometer fritt var total – och amerikanskorna hyllade sina skidor efter loppet.
– De var jättebra. Vårt vallateam har jobbat jättehårt, det här var verkligen inte bara vår förtjänst, säger Jessie Diggins.
Mannen bakom framgångarna är en före detta draghundsåkare – från Gällivare.
– När det går dåligt vill man ju bara gömma sig, när det går så här bra får man känna sig väldigt delaktig. Det är kanon, superroligt, säger Johansson.
Peter Johansson bor fortfarande kvar i Gällivare, men under vintersäsongen är han sällan hemma. Då reser istället han runt på längdåkningens världscupcirkus som vallachef för det amerikanska längdlandslaget.
– Vi har hyfsade förutsättningar, inte som de största teamen men vi är inte två gubbar i en släpvagn heller. Vi är sju vallare och några ledare, säger Johansson, som inte hymlar med att han blev överraskad av succén.
– Ja, herregud. Jessie är ju bra och vi drömde väl om att hon en riktigt bra dag skulle kunna kämpa sig till en pallplats även om det är mycket begärt. Men att Caitlin kommer trea är helt otroligt.
Nu väntar ett måttligt firande för Johansson – i morgon åker de amerikanska herrarna 15 kilometer fritt mot bland annat Marcus Hellner.
– Vi går väl på medaljceremonin, sen kanske det blir att skåla i champagne, säger Johansson.
Peter Johansson är en av en handfull vallare i världsklass – bland dem svenske vallachefen Urban Nilsson och hans företrädare Larry Poromaa – som kommer från Gällivare.
– Det handlar om kultur. Åker man på motionsloppen i byarna där hemma är det ingen som vill erkänna att de hade dåliga skidor. Det kan vara vad som helst som gått fel för gubbarna – men valla, det kan de, säger Johansson.
Gällivare äger vallavärlden, just nu.
– Ja, så är det. Det är inga konstigheter.
Johansson kommer däremot inte att följa sina kompisar till det svenska landslagets vallalastbil.
– Nej, inte det. Det här blir min sista säsong, det har jag redan bestämt.