Mats Pettersson, Kiruna, har deltagit i loppet sedan 2014.
Iditarod är en årlig slädhundstävling som går från Anchorage till Nome i Alaska. Tävlingen har hållits sedan 1973 och sker till minne av den berömda slädhundsexpedition som levererade medicin till Nome 1925.
2017 är hittills Petterssons bästa år tidsmässigt. Nio dagar, tio timmar och 22 sekunder tog den 1 500 kilometer långa sträckan att köra och han placerade sig på en 25:e plats.
Men nu har en skandal uppdagats.
Ett spann har åkt fast för doping där flera hundar har testat positivt för det förbjudna ämnet tramadol.
– Det har varit mycket diskussioner om det här, säger Pettersson som är besviken på att det kommer fram först nu.
Loppet kördes redan i mars.
– Vi tycker Iditarod i sig har hanterat det här lite konstigt, att det här kommer ut sju månader efteråt. Vi tycker det är frustrerande att det här inte kommer ut direkt, så att vi kan jobba vidare. I stället kommer det ut nu, långt efteråt och då funderar vi på varför det gör det – försöker Iditarod hålla någonting borta?
Pettersson har haft kontakt med flera som kört loppet i samband med skandalen.
– Vi vill veta namnet på vem det är, säger han och fortsätter:
– Vi är vänner och tillbringar mycket tid tillsammans. Vi har ventilerat allt det här, vad vi tycker och tänker om det. Många är förtvivlade. Det blir extra hårt för de som lever på det här och prispengar.
Enligt ett pressmeddelande från tävlingen tror man att substansen, som ska vara smärtstillande, ska ha använts i slutet av loppet.
Urinprover tog sex timmar efter målgången.
– Vi tar både blodprov och flera urinprov efter vägen. Jag har kört det här fyra gånger och jag har aldrig hört något liknande. Det är ett topp 20-spann, det är det vi har fått veta.
I samband med att dopingsskandalen uppdagades ändrade man också reglerna.
Tävlingskommittén behöver inte längre bevisa att förbjudna substanser medvetet har använts. Förarna är nu alltid ansvariga för vad som upptäckts i dopingprover hos både sig själva och hundarna.
– Det känns väldigt långt ifrån det jag håller på med, med djur och natur.
Det kan ju inte vara så bra för hundarna om de har ont?– Nej, det är det vi säger, det ska vara på hundarnas premisser. Jag har alltid kört mina tävlingar på deras premisser så att min vilja att vinna inte går ut över dem. Det känns som ett lågvattenmärke. Många är väldigt förtvivlade och besvikna att det har hänt, säger han och fortsätter:
– Det är väldigt beklagligt och det känns väldigt tråkigt personligen för jag trodde inte vi hade sånt här inom vår sport.
Svärtar det ned tävlingen och sporten?– Ja, absolut. Det ska skötas bra och vi ska kunna lita på varandra. Hundarna har ju inget val och jag är väldigt besviken på det. Det kom absolut som en överraskning. Det har varit helt främmande i våran bransch och vi har aldrig hört något om det.