Titans är det enda elitlaget i föreningen Arctic Cheer Avalanches, och även det enda elitlaget överhuvudtaget norr om Uppsala.
En tredjeplats i riksmästerskapet 2022 innebar att cheerleading-laget Titans, från Luleå-föreningen Arctic Cheer Avalanches, kvalade in till årets klubb-VM i Florida. Cheerleading är en relativt ny sport i Sverige, speciellt på elitnivå, och faktum är att Titans är det enda elitlaget norr om Uppsala.
– Detta blir första gången någonsin som ett norrbottniskt lag ställer upp i klubb-VM, så det känns väldigt stort, säger lagets tränare Elin Strömwall.
Tävlingarna kommer hållas på Disney Worlds faciliteter i Orlando. Att det kommer vara mycket folk på plats är det ingen fråga om, då 523(!) klubblag från 18 olika länder ska ställa upp i tävlingen.
– Det här är det största man kan åka på inom cheerleading. Högre upp än såhär går det inte att komma. De bästa lagen i världen är där och det här är förebilder man har sett upp till så att få se dem live är lite som att gå på din favoritartists konsert, säger 19-åriga Josefin Almqvist.
I laget finns 18 tjejer där den yngsta är 15 och den äldsta är 25. För samtliga tjejer är detta första gången de är med i VM, men det finns även en nittonde lagmedlem som varit med förut.
18-åriga Daniel Alm är inte bara den enda killen i laget, utan han är också den enda från laget som nästa vecka även kommer representera Sverige i landslags-VM. Daniel är uttagen till VM-truppen för andra året i rad och har varit nere i Stockholm en till två gånger i månaden för att träna med landslaget.
Hur är känslan inför avfärden?
– Bra men nervös. Första året visste man inte riktigt vad man gav sig in på, men nu är man medveten om vad som förväntas och har mycket att tänka på. Det är många som inte är så nervösa, och det tror jag beror på att de inte varit med innan. Vänta bara tills de kommer dit och ser de tusentals människorna i publiken, då kommer de känna av det, säger 18-åringen.
Antalet killar inom cheerleading är väldigt lågt, speciellt i Sverige. I länder som Finland, Norge och USA är det betydligt vanligare, men i hela föreningen Arctic Cheer Avalanches finns det idag bara tre killar bland deras 180 aktiva medlemmar. Daniel Alm är den enda av dem på senior-elit-nivå.
– Det har blivit mer naturligt med åren, men det klart att det var lite annorlunda när man började, säger han.
Hur kom det sig att du började med cheerleading?
– Jag hade tränat hockey väldigt länge, från sex års ålder tills jag var tolv. Jag tröttnade på det men kände att jag ändå behövde hålla på och träna med någonting. Då sa min kompis som gått ett år innan att jag borde prova cheerleading. Där och då var jag tveksam och tyckte att det var en lite löjlig sport, men han tjatade och sa att jag iallafall kunde testa en gång. Så jag gjorde det, tyckte det var skitkul, och sen fastnade jag.
Du var skeptisk till en början?
– Nja det var väl mest att jag inte riktigt visste vad det var. Man kände till stereotyperna och tänkte att det är väl bara tjejer som hoppar och studsar, men när jag väl testade insåg jag att det ju var riktigt kul. En bra sport med hård träning.
Att byta från hockey till cheerleading som 12-årig grabb var inte helt enkelt för Alm.
– I början fick man ett ganska negativt bemötande. Folk tänkte att man måste vara homosexuell eller något för att hålla på med en sport riktad åt tjejer. Så efter att jag slutat med hockeyn sista året på mellanstadiet berättade jag inte för klasskompisarna att jag börjat med cheerleading, säger han och fortsätter:
– Men efter att jag bytte skola till högstadiet var det inga konstigheter med det. Jag tror det hade blivit jobbigare ifall jag stannat kvar på samma skola.
Alm utvecklades mycket på kort tid och gick snabbt upp i elitlaget. Idag går han som enda cheerleader på idrottsgymnasiet i Luleå med inriktningen gymnastik, och nuförtiden får han mestadels positivt bemötande när han berättar om sin idrott.
Mycket av detta har enligt honom att göra med den stora tillväxt sporten har sett i Sverige de senaste åren. I samband med att tävlingarna och antalet utövare växt, blev Svenska Cheerleadingförbundet en del av Riksidrottsförbundet 2019 och erkända av Sveriges Olympiska Kommitté 2022. Nu i slutet av mars blev de även utvalda till att vara en av idrotterna till nästa års SM-vecka i Luleå/Boden.
– Jag upplever att de flesta man träffar nuförtiden åtminstone känner någon annan som håller på med det. Om de inte känner till det kan jag visa en video på mig från landslaget och då tycker de oftast att det ser häftigt ut. Det är ju en svår sport med hög skaderisk som imponerar många när de väl får se det. Det klart att man alltid möter någon som ska vara negativ, men jag bryr mig inte om vad de tycker. Jag vet att jag har en högre nivå än dem.
Medan Daniel är ensam grabb i klubblaget, är det betydligt mer jämt mellan könen i landslaget. I år är de tio killar som åker till USA, och flera av killarna har haft det tuffare än Daniel.
– Jag vet att flera av de andra killarna kämpat med mobbning och så vidare. Till exempel är det en kille i landslaget nu som inte har det jätteenkelt på sitt gymnasium, eftersom folk där tycker det är konstigt att han är cheerleader. Jag tror man bara måste köra sitt eget race och skita i vad andra tycker.
Att utstråla glädje är en viktig del av sporten, och betygsätts även av domarna.
På söndag börjar Titans långa resan över Atlanten. Men innan klubb-VM drar igång helgen efter ska landslags-VM först avgöras under veckan. Den tävling som Daniel Alm ser fram emot mest av allt.
– Förhoppningen är att vi kvalar oss till final. Det här känns större än klubb-VM för mig eftersom man kämpar för sitt land. Jag vill visa vad Sverige går för.
För Titans del finns inte lika tydliga mål med tävlingen. Att bara vara där är en bedrift i sig, och med tanke på den enorma konkurrensen vågar de inte ha för höga resultatmässiga förhoppningar.
– Det är så himla många lag där så vi förväntar oss ingenting. Målet är att vi klarar av vårt program så bra vi bara kan, säger tränare Elin Strömwall.
Programmet som de bedöms på består av stunt, gympa, motions, dans, hopp och pyramider. De får bara en chans att visa upp sig för de tolv domarna, och då gäller det att allting sitter. Då det är små marginaler som kan avgöra, filmas varje moment av träningen för att sedan studeras i minsta detalj.
– Det är "everything on the line", säger Josefin Almqvist.
Det har inte varit en optimal uppladdning för laget mot slutet, då de drabbats av flertalet skador och sjukdomar. Eftersom cheerleading bygger så mycket på tajming och att vara ihoptränad, är det inte bara att ta in en avbytare så fort någon saknas. Ifall någon i stuntgruppen saknas, kan den rutinen inte genomföras.
Vad gör ni ifall någon blir sjuk och inte kan vara med under VM?
– Det har hänt förut att någon i laget legat hemma med feber dagen innan tävling men varit med ändå. Man har ju bara en chans och då måste allting sitta. Så länge du inte har corona eller ett brutet ben går du ut och kör. Sen får du dö efteråt, säger Almqvist och skrattar.