För en knapp månad sedan var jag i Stockholm på skidlandslagets traditionella upptaktsträff. Där får Sveriges (och Norges) skidjournalister chansen att mingla med de svenska åkarna och ställa frågor om form, förväntningar och medaljmål.
Jag har besökt den där upptaktsträffen många gånger förr och de bestående intrycken är alltid två:
1. Den extremt långa kön till Charlotte Kallas intervjubås.
2. Den buttra minen på Marcus Hellner.
Den här gången var det annorlunda. Kalla var inte på plats över huvud taget och Hellner var inte riktigt som vanligt. Visst, han såg kanske lite butter ut – han gör ofta det när han möter media – men han utstrålade samtidigt en nytändning och ett sug jag inte har sett på ett tag.
I kölvattnet av att Johan Olsson och Daniel Richardsson lämnade landslaget inför den förra säsongen (halleluja, de är tillbaka) har jag gått och väntat på ett liknande besked från Marcus Hellner.
Jag tycker att han har känts ganska obrydd de senaste åren. Han är 31 år, har redan vunnit OS och VM, är nybliven tvåbarnspappa och kanske, kanske lite mätt på all hårdträning.
Men något tycks ha hänt. I Stockholm pratade han om det stora revanschsuget, han berättade om ett lyft i teknikträningen och hyllade den nya sammanhållningen i landslaget.
Han uppförde sig som en pånyttfödd stjärna. En Marcus Hellner 2.0.
I Bruksvallarna imponerade han stort. Det är alltid svårt att värdera en nationell premiär – så skilda former på åkarna, så många världsstjärnor som saknas.
Men Hellner, som brukar vara trögstartad under säsongsinledningen, bjöd på ett riktigt formkvitto. Han utklassade motståndet på tio fritt och åkningen påminde nästan om den han har bjudit på under två olympiska spel.
Andraplatsen i klassiskt bakom Johan Olsson var ytterligare ett bevis på att Gällivareåkaren hittat rätt i sina förberedelser. Han bjöd Olsson på en superduell – och ser ut att bli att räkna med i Kuusamo till helgen.
Tack Hellner, det var skönt att få känna lite glädje till sporten igen. Det var befriande att få glömma ord som astma och dopning om bara för en liten stund.
Till sist var det såklart trist att Charlotte Kalla inte kom till start i Bruksvallarna. Jag är väldigt nyfiken på hennes status i vinter. Det är bara att hålla tummarna för att hon är frisk till helgen. Någon måste ju komma tvåa bakom Marit Björgen.