Genombrottet kom 2008 hemma i Gällivare.
Marcus Hellner, som visserligen hade ett VM-brons i stafett från 2007, överskred allas förväntningar när han utmattad och slutkörd korsade mållinjen i världscuppremiären - som segrare.
Han hade en dryg sekund till godo på tvåan Pietro Piller Cottrer från Italien.
En sekund som skulle föda en stjärna.
Tre år har gått sedan den där första världscupsegern. Marcus Hellner har hunnit med två OS-guld, ett VM-guld, ett VM-brons samt tre nya VC-segrar.
Men framför allt - han har gått från duktig skidåkare till en av sportens allra största affischnamn.
- Om jag känner mig som en stjärna? Nej, det gör jag inte. Jag vet inte hur man ska känna sig då, säger Marcus Hellner när vi ses inför världscuppremiären.
- I grund och botten är jag väl fortfarande den person jag alltid har varit. Jag gör inte någon skillnad på skidåkaren Marcus Hellner och människan Marcus Hellner. Jag blir schizofren bara jag tänker på det. Det är ju inte så att jag är en annan person när jag pratar med dig än vad jag är hemma, fortsätter han.
Igenkänd överallt
Marcus Hellner tycker att hans popularitet och kändisskap har ökat i en lagom takt. Lite åt gången.
- Det var inte så att jag slog igenom pang bom. Karriären har gått hyfsat mycket framåt hela tiden, och det har blivit mer och mer uppståndelse efter hand.
Nu för tiden blir han dock igenkänd lite överallt. Rampljuset hör till vardagen.
- Jo, jag märker att folk känner igen mig. Många kommer fram och surrar. Inte alltid om skidor, det kan vara allmänt snack. Man märker ibland när man går in i ett rum att folk tittar, säger han.
Hur känns det?
- Det är både och. Det stör mig inte jättemycket, men jag tycker inte att det är särskilt kul heller. Ibland är det lite jobbigt att känna sig uttittad. Men jämfört med filmstjärnor är det ju ändå på ganska låg nivå. De flesta som kommer fram vill ändå bara gratulera eller säga något snällt. Jag har aldrig varit med om någon som uppträtt på ett dåligt sätt.
Att prata med främmande människor är dock inget som kommer naturligt för Marcus Hellner.
- Jag var fruktansvärt blyg när jag var liten och skulle aldrig ha vågat gå fram till en idol och prata. Jag kan känna igen mig i många av mina yngre fans, de kan också vara väldigt blyga, säger Hellner och skrattar.
Trivs i rollen som förebild
Han kanske inte ser sig själv som en stjärna. Men gärna som en förebild.
- Ja, det gör jag faktiskt. Det trodde jag inte att jag skulle göra, men nu har jag förstått att det finns folk som verkligen ser upp till mig.
Det är framför allt de yngre generationerna som Marcus Hellner syftar på.
Och han trivs i rollen som inspiratör.
- Jag tycker att det är jäkligt roligt. Och jag försöker att göra något bra av det. Jag tycker till exempel att det är riktigt kul att vara med på barn- och ungdomsträningar hemma i Gällivare. Det märks att de tycker att det är roligt när jag kommer.
Nu står en ny säsong för dörren och Marcus Hellner är redo att nya kliv, att bli ännu mer erkänd.
Ett mästerskapsfritt år väntar. Men för Hellner har det ingen som helst betydelse.
- Jag har samma tänk som vanligt. Jag tränar för att vara i så bra form som möjligt. Jag vill försöka ta nya steg, det är det som driver mig.
Vad är dina främsta mål nu när det inte är något mästerskap?
- På ett sätt kan man ju se det som att det blir tomt utan ett mästerskap, men jag gillar att det blir större fokus på världscupen. Varje tävling blir viktig nu, hela året. Det tycker jag är riktigt kul.