Sofia och Johanna Mattsson var hemma i Gällivare under julen, här framför Kunskapens hus.
Systrarna Sofia och Johanna Mattsson firar nästan alltid jul hemma i Gällivare och så blev det även 2020.
Sofia har som tradition att gå upp för slalombacken på Dundret. Dels som ett träningspass där hon bär en ryggsäck som väger hälften av hennes vikt. Men också som en tradition, utan extra vikt, på julaftonsmorgon.
– Gå upp till toppen och blicka ut över staden. Det måste också finnas med när man är hemma, säger Sofia.
Den här gången fick dottern My hänga med på julaftonstraditionen.
– Hon har blivit tre år så nu var hon redo att följa med.
Det träningspasset blev lättare än vanligt och dottern verkade gilla det.
– Framför allt gillade hon att åka ner. Jag kunde åka pulka ner med henne.
Det blev ett nedstängt 2020 för brottningen, men nu har tävlandet kommit igång lite. Sofia Mattssons stora mål är OS i Tokyo i sommar. I en programserie om svenska olympier, som ett svenskt spelbolag står bakom, får 31-åringen frågan: ”Vad gör du om du vinner OS-guld i Tokyo?”.
”Lämnar skorna på mattan”, svarar Sofia i programmet.
Det går väl bara att tolka som att Sofia Mattsson slutar om hon vinner OS?
– Då har du tolkat det rätt. Jag känner att jag skulle ha så svårt att motivera mig. Jag har hela tiden strävat efter det. Det är på nåt sätt det jag gör och jag har hållit på länge, säger Sofia och fortsätter:
– Jag tror att för att jag ska lyckas måste jag vara hungrig och jaga nånting hela tiden. Skulle jag ha det (guldet) tror jag att jag skulle tappa lite av hungern. Och vill man vara i världseliten och vara kvar där, då måste man hela tiden ge 100 procent. Det räcker inte med 90.
Det finns inte i din hjärna att om du vinner ett OS-guld att du vill försvara det tre år senare?
– Nej, jag tror att jag liksom skulle tappa hungern. Det är mycket annat som jag vill göra.
Är det dottern My som har fått dig att känna att det finns annat?
– Det är klart att världen har blivit större. Innan var den väldigt liten. Med My har den blivit större och det finns mycket annat.
Har du tänkt så länge när det gäller ett OS-guld?
– Det jag vet nu är att jag satsar fram till OS och sen vet jag inget mer. Det är så jag har tänkt efter att jag bestämde mig för att fortsätta efter att jag fick My. Nu kör jag mot OS. Skulle jag ta ett guld – då har jag uppnått allt.
Sofia Mattsson jublar efter att ha bärgat EM-bronset förra året.
OS lär det inte bli för ett år äldre systern Johanna.
– Jag har varit på OS och det är jättehäftigt. Men på något sätt gjorde jag det valet att inte satsa mot OS när jag valde att skaffa barn, säger Johanna.
Johanna sade till Sporten när hon blivit mamma i mars förra året att hon har en del outrättat på mattan på grund av de långvariga skadorna.
Det gäller fortfarande.
– Jag har haft många år när jag har varit borta mycket från mattan. Samtidigt har det också tagit mycket energi. Det kostar ju ganska mycket för mig och många i min omgivning när man ska kämpa sig tillbaka från såna grejer också. Jag tror att jag hade slutat om jag inte hade haft de skadorna som jag har varit med om.
Johanna Mattsson efter en träning i Helsingborg 2018.
Johanna har haft en lindrigare skada på ett inre ledband och har inte kunnat träna brottning fullt ut senaste tiden. På grund av coronarestriktionerna får brottarna inte vara så många samtidigt i brottarlokalen i Helsingborg och därför har Mattssons sparat mycket mot varandra under pandemin.
Och storasyster har fått lillasyster att ta det lite lugnare på passen för att få ut mer av träningen.
– Det är klart att man ska köra järnet och träna hårt. Men inte varje dag. Man måste ge kroppen en chans att återhämta sig också. Det har hon nog blivit lite bättre på. Jag lägger upp våra gemensamma pass, säger Johanna.
Träna hårt-kulturen är stark inom brottningsvärlden, men den har kanske inte alltid varit ett vinnande recept.
– Traditionellt har det varit så att det ligger inte så mycket kunskap bakom träningsmetoderna utan så här har man alltid gjort. Varje pass ska det köttas och det ska vara mjölksyra och superhårt. Man har inte tränat om inte är helt slut när man går ifrån lokalen. Och det går tvärtemot vad kunskapen och forskningen säger i dag, säger Johanna.
Att gå upp för slalombacken på Dundret och träffa gamla klubbkompisar är två av sakerna som systrarna Mattsson gärna gör när de är hemma i Gällivare under julen.
Lyder Sofia storasyrran?
– Ja, men faktiskt. Det tycker jag ändå. Hon inser att det går bättre om man har lite mer pulsering.
Och Sofia säger att hon lyssnar på storasyster.
– Det är klart. Det är en planering jag själv har gjort också. Men ibland är det svårt att leva som man lär, säger Sofia.