Genom åren har 31-åriga Jenny Fransson gjort sina bästa resultat i 72-kilosklassen. EM-guldet den 1 maj tidigare i år är det färskaste exemplet.
Men inför VM i den ungerska huvudstaden Budapest har hon klivit ned till 68 kilo.
– Det är lite annorlunda. Jag har blivit tvungen att gå ner och bli lite mindre, säger Jenny Fransson till Sporten.
Det finns en enkel anledning till bytet. Vid OS i Tokyo 2020 finns det bara två val för Gällivarebrottaren – antingen 76- eller 68-kilosklassen.
– I 76 hade jag dels tvingats gå upp så mycket i vikt (väger vanligtvis runt 70 kilo). Sedan kommer jag inte att bli längre – och jag är inte så jättelång, säger Fransson som är 169 centimeter lång.
– De som går i den större viktklassen är typ ett huvud längre och får banta för att nå 76 medan jag får gå upp inför ett mästerskap. Jag kände att det var ett lätt val att välja 68 i stället.
Det finns även fler nackdelar med att tävla i den tyngre klassen.
– Det hade blivit svårt att hitta sparring. I Sverige finns det inga stora tjejer så allt lutade mot 68-kilosklassen.
Det är inte första gången i karriären som hon går ner en viktklass. Det gjorde hon även inför OS i Rio de Janeiro 2016 och det slutade med ett succébrons i 69-kilosklassen.
– Det känns som att jag har koll hur jag ska göra, säger Fransson som påbörjade sin viktändring redan i december förra året.
Hon berättar att hon ändrade en del saker i sin livsstil. Framför allt i kosthållningen.
– Jag ville inte göra någon tokbantning, säger 31-åringen som menar att det har varit väldigt lätt att ändra vikten.
– De mindre brottarna har det nog värre. Jag kan inte klaga – det är tuffare för en brottare som behöver banta i exempelvis 50-kilosklassen. Då är bara några få kilo ganska mycket.
En nackdel inför världsmästerskapet är Jenny Fransson inte har hunnit bli seedad. I 72-kilosklassen är hon rankad tvåa i världen – men i 68 kilo har hon tävlat för lite för att bli högt rankad.
– Jag var inställd på det och visste förutsättningarna. Men samtidigt tänker jag: "Ska jag vinna, då behöver jag ändå slå alla". Så rankingen ska inte spela någon roll.
Inför mästerskapet har hon genomfört två tävlingar mot sina nya konkurrenter. I Spanien slutade hon tvåa efter finalförlust mot den amerikanska världstvåan Tamyra Mensah-Stock. Och senast i Polen blev hon femma. Där vann världsettan Alla Cherkasova från Ukraina.
Fransson menar att amerikanskan och ukrainskan samt den ryska världsfemman Anastasia Bratchikova är brottarna att slå.
– Det är väl de som är största namnen. Men sedan kommer alltid Japan med någon bra brottare – likaså Kina (har världssexan Jiao Wang och tian Feng Zhou), säger Fransson som ser en VM-medalj som en rimlig målsättning.
– Det känns som att jag ska klara av det. Om det inte skulle bli så – då skulle jag bli besviken. Jag hoppas och siktar på medalj.
Fransson menar att hon ska dra nytta av sin storlek. När GSK-brottaren knep OS-bronset i Brasilien var det precis det hon gjorde.
– Jag kommer att känna mig lite större än mina motståndare och det är bara positivt.
Fransson har en VM-medalj på sin meritlista. 2012 vann hon guld i Strathcona County, Kanada. Sedan dess har det gått sex år utan VM-medaljer och 31-åringen menar att hon har hittat en ny vinnarmentalitet under de senaste åren.
– Förr kunde jag hoppas på framgång. Numera känner jag att det är mästerskapsmedaljer jag strävar mot, säger hon.
– Allt har ändrats över tid. Planering av träning, inställning till tävling och så vidare. Nu blir det upp till bevis – äntligen är det VM.
Jenny Fransson reser ned till Ungern på söndag och tävlar på tisdag.