Johanna Mattsson är hemma i Gällivare för att fira jul och nyår. Hon har precis avslutat ett landslagsläger som hon har lett tillsammans med syster Sofia.
Är det landslagsläger i Gällivare med systrarna Mattsson finns det bara ett sätt att avsluta det på. I onsdags fick U23- och A-landslagsbrottarna i damtruppen göra som Johanna och Sofia gjort så många gånger förr i sin hemstad.
– Vi vandrade upp på Dundret. De gick med cirka 20 kilo packning, vi gick utan packning, säger Johanna Mattsson.
Det är den övningen som Anders Magnusson lärde systrarna och den är tuff.
– Det är bara vilja och att fortsätta gå. Du kommer ingenvart. Det är bara att fortsätta gå tills du är uppe. Det var lite hatkärlek. Brottarna hatade det nog när de gjorde det, men efteråt var de nog glada att de hade gjort det.
Johanna Mattsson är just nu mer ledare än brottare och en av anledningarna till det är att hon är gravid och väntar sitt andra barn i vår. 34-åringen har jobbat ett tag som tränare på brottningsgymnasiet i Helsingborg. Den tjänsten är nu på 30 procent, men hon har ett brottningsjobb till och det är kopplat till lägret som hon och Sofia höll i Gällivare.
– Jag har en tjänst på 30 procent hos förbundet där jag dels jobbar lite för de olika damlandslagen och ett projekt där jag är ute i skolor och pratar om och visar brottning.
Lillasyster Sofia är redan förbundstränare för damlandslaget och Johanna har haft fler ledaruppdrag de senaste åren. Hon tror att tränar- eller ledarrollen är det hon ska göra i framtiden.
– Jag tycker ju det är väldigt kul. Jag har hållit på med brottning sedan jag var åtta år. Det är ändå en jättestor del av ens liv. När man har hållit på så här länge har man många erfarenheter som man gärna vill dela med sig av. Sen brinner jag för sporten och för träning, säger hon och fortsätter:
– Det har varit ens livsstil så länge och man tycker fortfarande att det är väldigt kul. Det är därför man gör det.
Sofia och Johanna Mattsson hemma i Gällivare för två år sedan.
Senaste gången Johanna Mattsson tävlade var när hon vann SM i våras. Men hon vet inte om hon känner sig klar som brottare.
– När folk frågar brukar jag säga att man aldrig ska säga aldrig. Men nånstans känner jag att jag är 34 och ska snart ha mitt andra barn. Det är kanske svårt att se att jag ska tävla på något stort mästerskap i framtiden utan i så fall kommer jag nog att vara där som ledare eller tränare. Men som sagt. Det är svårt att säga till 110 procent att man är klar, att man aldrig mer kommer att tävla. Men ju längre tiden går så inser man mer att man är ganska nöjd med det man har åstadkommit under karriären och det är kul att vara med på ett annat sätt som ledare.
Hade du varit sugen på att tävla i höst och vinter om du inte blivit gravid?
– Förra året när jag vann VM-brons var jag väldigt osäker och tog det lugnt under en ganska lång period. När det var SM var jag ganska sugen på att tävla och då tävlade jag. Under sommaren var jag osäker på hur jag skulle göra. Jag har tränat hela tiden och hållit i gång. Men just nu känner jag att det är mer på tränarsidan man har sin framtid.
När sonen Sixten föddes 2020 befann sig världen i en bubbla, till våren blir det nog annorlunda.
– Förra gången tog jag ingen ledighet för jag kunde träna hela tiden. Min son föddes rakt in i pandemin så mitt jobb på gymnasiet kunde jag göra på distans. Det var inga träffar med elever så jag kunde göra allting hemifrån. Nu tar jag kanske lite mer ledighet.