När lillasyster Sofia började sin resa mot sitt första VM-guld låg hon på hotellrummets golv och gjorde armhävningar.
Så långt ifrån en medalj man kan komma.
Så nära sina egna tankar.
Tre allvarliga knäskador under fyra år hade kunnat knäcka vilken idrottare som helst.
Men inte Johanna Mattsson.
I nästan två år har Gällivarebrottaren kämpat för att ta sig tillbaka från korsbandsskadan som tvingade henne till operation 2012.
– Den här perioden har varit tuff och lång. Jag har fått träna mycket själv och det är små framsteg hela tiden. Man åker inte till tävlingar, vinner guld och blir hyllad. Man går själv till träningslokalen och kör. Men det har varit värt det varenda sekund för nu kan jag börja tävla för fullt igen.
Hon fortsätter:
– Man glömmer så snabbt hur det har varit. Jag tänkte på det för ett tag sedan. När man är inne i det är jättetråkigt, men man glömmer snabbt vad man har gått igenom, vilket är tur.
Hur har skadeperioden påverkat dig?
– Jag har fått en annan syn på idrott. Jag känner mig mer tacksam över att jag får hålla på med det jag tycker om. Att jag kan leva på det. Jag är tacksam för alla gånger det går bra. Tidigare kunde jag sura ihop om det inte gick som jag ville, men nu tänker jag på ett annat sätt, säger hon men tillägger snabbt:
– Fast visst kan jag blir sur fortfarande (skratt).
Känner du av skadan?
– Nä, eller, när jag har tränat mycket brottning blir knäet ansträngt men jag försöker köra min rehab så att det blir bra.
Nu väntar EM i Finland – ett av målen som Mattsson har strävat mot under skadeperioden.
Hon ska tävla i 63-kilosklassen men hur 25-åringens form är återstår att se. I början av mars var hon med i Lady Open och vann på fall mot amerikanskan DeAnnaBetterman och österrikiskan Sabina Seidl innan hon ställdes mot världsettan YuliaRatkevitch från Azerbajdzjan.
– Det är svårt att säga hur formen är. Jag förlorade med 8-5 mot Yulia och jag vet att jag kan vinna över många av de bästa. Men vi får se hur det blir nu när det är nya vikter. Man vet inte var alla kommer att brottas. Vissa kommer att gå upp och andra ner.
Vad har du för mål?
– Man vill alltid vinna såklart, men skulle jag ta medalj skulle jag vara jätteglad.
Mattsson har också ett långsiktigt mål – OS i Japan 2020.
– Som det känns nu skulle jag kunna hålla på tills dess. Jag vill hålla på många år till, speciellt nu när jag har missat så mycket under min skada.