Brottare från bland annat Kiruna, Gällivare och Rosvik hade sökt sig till Råneå för att vara med i Kurirenmästerskapet.
Relativt långväga gäster – men för hemmabrottaren Didrik Andersson, 8, blev det också en resa.
Detta trots att tävlingen gick på hemmaplan.
Anledningen: Åttaåringen är inte bosatt i Råneå – utan i Överkalix.
Två kvällar i veckan, och nu då till de här matcherna, sätter han sig i bilen och åker 14 mil tur och retur.
Oftast för att träna.
– Det är tråkigt att åka hit men det är kul att brottas, konstaterar Didrik Andersson, som alltså gillar brottarmattan bättre än bilsätet.
Det är ju långt att åka.– Jag vet!
Det tar ju flera timmar.– Nä, bara en timme.
När sportredaktion pratar med Didrik Andersson har han just avslutat en match mot Sixten Ekman, BK Snar.
Och åttaåringen är nöjd.
– När jag vann var den bra, säger Andersson om matchen.
Är det alltid bra då?– Ja.
Har du nåt favoritgrepp eller favoritkast?– Nacksving.
Hur gör man ett bra nacksving?– Man ska inte fälla krokben eller något utan bara ta greppet.
Tävlingen i Råneå var Didrik Anderssons andra någonsin.Den första körde han i Finland.
– Det var i Kemi. Det var svårt att tävla där, men jag fick i alla fall brons, säger Andersson.
Vad är det bästa och allra roligaste med brottning?– Att vinna.
...och vad är tråkigast?– När man förlorar börjar man nästa gråta.
Då säger vi att resan hit och att förlora är de två tråkigaste grejerna.– Ja.
Sen är det bara kul?– Ja.