Det här är den senaste offentliga bilden som är tagen på Jenny Fransson. Hon sitter på läktarna i Klippan Lady Open och tittar på en match.
Det var i februari 2020 som dopningsbomben briserade. Jenny Fransson, uppväxt i Öjebyn och brottningsfostrad i Rosvik, hade testat positivt för den anabola steroiden metyltestosteron.
Dopningsnämndens dom kom den 25 juni samma år och den förkunnade att Fransson fick det hårdaste straffet: avstängning från all idrott i fyra år.
Brottaren har hela tiden sagt att hon är oskyldig. Hon har också hållit sig bort från media. Förutom en dokumentär av Radiosporten och en längre intervju i Aftonbladet.
Idag, söndagen den 28 januari, går hennes avstängning ut. Hon har tidigare inte ens ha fått gå till ett gym, men nu får hon syssla med idrott igen. Om 36-åringen vill.
Mats Larsson, professor i molekylfysik vid Stockholms universitet, anmälde sig frivilligt att företräda henne.
Larsson har fortfarande kontakt med Fransson, som bor kvar i Helsingborg.
– Vi utbyter lite jul- och nyårshälsningar och sånt. Jag företräder henne inte längre, säger Mats Larsson och fortsätter:
– Jag och min fru var där förra påsken och träffade henne. Vi håller kontakten. Jag skulle gärna vilja locka henne till Stockholm för en kurs i brottning eller något sånt. Men får vi se om det går. Hon har fyra små barn nu (ett eget och tre som är placerade i familjehem hos Franssons familj). Hon har fullt upp, det kan jag garantera.
Jenny Fransson har hela tiden sagt att hon inte vet hur eller varifrån hon har fått i sig dopningsmedlet.
– Min uppfattning har hela tiden varit att hon är oskyldig. Hon har inte medvetet tagit någonting. Det vi jobbade med, men som vi aldrig lyckades med, var att hitta en möjlig källa till den signalen vi såg, säger Larsson.
Det var vattenflaskan som ni ville analysera, som inte gick att analysera?
– Vattenflaskan eller någon förorening. Jag var inte överens med dopningslaboratoriet. Jag anser att någon med integritet skulle ha ställt sig upp och sagt: det här är inte korrekt.
Mats Larsson företrädde Jenny Fransson i dopningsfallet. Här är han under en pressträff när Nobelpriset delades ut 2018.
Mats Larsson försökte överklaga fallet till CAS (idrottens internationella skiljedomstol) hösten 2020. Men det gick inte.
– Min överklagan kom in en dag för sent. I normala fall skulle de bara ha hört med RF (Riksidrottsförbundet). RF hade inga invändningar mot att vi kom in en dag för sent. Men CAS tog inte upp ärendet. Vi hade inte haft en chans i CAS, säger Larsson och fortsätter:
– I CAS sitter tre jurister. De hade kallat in någon av labbdirektörer och jag har sett dem agera. De kan säga i princip vad som helst. De här juristerna har ingen möjlighet att kunna avgöra om det är korrekt eller inte. Vi hade inte haft en chans där.
Skulle Fransson haft en chans att bli fri hade hon varit tvungen att visa varifrån den förbjudna substansen kom.
– Det hade varit väldigt bra om vi hade haft en indikation på vad, men tyvärr lyckades vi inte med det, säger Larsson och fortsätter:
– För Jenny var det här en fruktansvärd upplevelse.
Mats Larsson är övertygad om att brottaren är oskyldig.
– Du förstår säkert: om jag hade varit övertygad om att hon var skyldig hade jag inte lyft ett finger för att hjälpa henne. Det skulle inte finnas någon anledning. Men jag är helt övertygad om att hon var helt oskyldig. Hade hon varit skyldig hade hon inte släppt in dopningskontrollanten som kom. Du kan missa två (dopningstester) och om hon visste att hon var skyldig hade hon självklart tagit den missen.
Jenny Fransson avböjer vänligt, men bestämt när vi frågar om en intervju till den här artikeln. Hon skriver i ett sms att hon inte kommer att göra några intervjuer den närmaste tiden.
Men hon har tidigare pratat om avstängningen bara blivit värre och värre för henne. Till Aftonbladet sa hon så här i november:
– Mitt människovärde har påverkats mycket. Jag vet att jag är värd så mycket mer men i snart fyra år har jag alltså varit förbjuden allt som innebär idrott. Hela mitt liv och identitet är tagen ifrån mig, liksom mitt rykte och allt jag kämpat för i alla år. Jag känner mig så orättvist behandlad och känner att mitt straff fortsätter även efter den 28 januari 2024.
– Jag kommer aldrig glömma den dagen och exakt den tiden som jag fick beskedet. Jag blir ledsen ofta när jag tänker på hur ledsen jag var och hur hemskt det var. Det har satt djupa spår i mig och förändrat mig för alltid. Jag kan se i mina ögon att något är släckt.