Hon lyfter klotet försiktigt, nästan kärleksfullt, och sätter vänsterfoten i parketten mellan tredje och fjärde pricken. Fyra återhållsamma steg framåt, högerarmen i en pendel bakåt, släpper klotet med ett knyck på det röda armledsskyddet. Ljudet av klotet mot banan är dovt, nästan olycksbådande, och klirret mot käglorna en befrielse.
Tills hon ser vilka som står kvar.
Kägla sju och tio bildar den svåraste splitten som finns i bowling, det är längst mellan käglorna och att få ner dem båda till en spärr med andraslaget är en herkulisk uppgift. Nu står de där, som två långfingrar, ett tandlöst hånflin.
Hon vänder sig om i avsmak och muttrar några fula ord i mungipan.
– Man blir lite irriterad. Det kommer någon svordom ibland, när det går dåligt. Tävlingsdjävulen finns ju där, säger Maj-Lis Hjertberg, 87, från Gällivare.
I veckan avgjordes veteran-DM i bowling i Luleå. 130 pensionärer hade rest från Kiruna, Gällivare, Boden, Piteå, i stort sett sett hela länet för att medverka – till de vanliga distriktsmästerskapen kom bara ett 30-tal – och Maj-Lis Hjertberg är den äldsta. När NSD ringde för att anhålla om en intervju var svaret tydligt.
– Nej, nej, nej, nej, nej, inte ska du prata med mig – jag har ju blivit så dålig.
Men nu står vi här, ändå, bredvid boxbollen på Luleås största sportbar och pratar bowling.
– Jag har slagit 728, på fyra serier. Men det var länge sedan. Det har gått dåligt sedan jag bröt armen förra året, jag har som inte kommit tillbaka efter det.
Bowlingskada?– Nejdå, jag halkade utomhus. Jag tror bowling är en bra sport för oss som är lite äldre. Jag har då inga krämpor, i alla fall.
Maj-Lis Hjertberg har jobbat ett helt liv i gruvans tjänst, på LKAB:s kontor i Malmberget. Hon började spela för 21 år sedan och har varit biten sedan dess.
– Det var svärföräldrarna som spelade, de lurade med mig. Nu är de ju döda, men jag har fortsatt, säger Hjertberg.
Har du hållit på mycket med idrott när du var yngre?– Nej, inte alls. Jag har väl åkt lite skidor och sådär, vardagsmotion bara, som alla andra.
Vad är det i bowlingen som du fastnat för, då?– Jadu… Det är svårt att säga. Det är ju så kul. Inte hade jag tänkt åka hit och spela DM egentligen, men det är ju roligt att komma iväg.
I vanliga fall tränar Maj-Lis Hjertberg två gånger i veckan med sin klubb PBK Malmberget. Nu hade en hel busslast bowlare åkt ner till kusten för att vara med på DM. Även om Maj-Lis Hjertberg är äldst i tävlingen är hon inte äldst i klubben.
– Vi har en kvinna som är över 90, men hon kunde inte följa med.
Veteran-DM avgjordes på sex serier med individuell herr- och damklass i fyra ålderskategorier samt två lagklasser. Bäst var Christina Nordberg, BK Seniorerna från Luleå, med 1 117 och Bo Jonsson från samma klubb med 1 352. Maj-Lis Hjertberg vann förvisso inte, men är nöjd med sina 800 poäng över sex serier ändå.
– Det var bra, jag har ju varit med på DM tidigare men placeringarna har inte varit mycket att hänga i julgranen. Det blev det väl inte i år heller, men spelet kändes bra. Jag blev lite trött på slutet. Sex serier är ju mycket.