Jag minns inte exakt när jag insåg att LF Basket skulle förlora den här matchen. Men jag minns när jag blev förbannad. Det var när spelarna kom in efter halvtidsvilan. En efter en lufsade de in, LF Baskets offerlamm, de hade förlorat första halvlek med 65-48 och släppt in monumentala, monstruösa misslyckade 41 poäng.
I Kodi Augustus mungipa spelade ett snett leende.
Där brann det för mig.
Man skulle kunna säga att LF Baskets försvarsspel höll Kalle Anka-klass. Men Kalle har i alla fall sin sjömanströja på överkroppen – LF-spelarna var helt och fullständigt avklädda.
Att spela försvar handlar om förberedelser. Inget basketlag kan täcka hela banan, ta bort alla avslut, men du ska i alla fall ha en plan för varifrån motståndarna ska ta sina skott, åt vilket håll du vill styra dem. Helst, i den bästa av världar, ska avsluten komma från så svåra lägen som möjligt, matchat mot varje enskilts lag styrkor och svagheter. Efter att ha sett den första halvleken har jag bara en fråga.
Har LF Basket tränat över huvud taget?
Det tar jag för givet att laget gjort. Joulamo är inte oseriös, även om jag skulle kunna kalla honom många andra saker. Då återstår bara tre andra alternativ.
1) Joulamo, Mattias Kenttä och Håkan Larsson är fullständigt inkompetenta och klarar inte av att lära spelarna hur de ska utföra sin defensiv.
2) Spelarna är fullständigt obildbara, den sämsta samling dårfinkar och virrpannor som någonsin skådat ett parkettgolv.
3) Alla struntar i allt, hela tiden.
Efter att ha sett LF Basket göra våld på allt som kan liknas vid grundläggande värderingar, både inställningsmässiga och taktiska, under den första kvartsfinalen lutar jag åt att alla tre punkter överensstämmer med sanningen.
Jag skulle kunna skriva som vanligt, peka på taktiska detaljer och hacka ner psykologiska förklaringsmodeller, men det skulle ha lika mycket kontakt med sanningen som det här laget har i ett SM-slutspel att göra.
Allt Borås behövde göra var att svinga bollen en gång, göra ett inspel och ta ut den igen, för att molnen skulle dela sig, basuner ljuda, en änglakör brista ut i sång och drömläget uppenbara sig.
Det är för dåligt, för svagt, för ängsligt och för ointresserat.
Det är skamligt.
Det är en så blytung förlust att den måste ge efterverkningar för hela föreningen. Om det här var det bästa som Norrbottens bästa basketklubb kan ställa på benen är det ingen idé att hålla på längre.
Styrelsen: Se till att er klubb har en sportslig ledning värd namnet.
Klubbdirektör Lars Mosesson: Håll dig borta från det sportsliga. Vill du ha en roll i föreningen, koncentrera dig på att fixa sponsorer.
Fredrik Joulamo: Åk ut och fiska. Du gillar ju det, inget tyder på att du gillar det här.
Spelarna, samtliga spelare: Det finns säkert platser åt er i andra lag. Basket är en stor sport, globalt sett, och ni kan säkert hitta anställning. På Grönland.