Onsdagkväll i oktober. För första gången någonsin ska Boden Warriors möta Bodens Hockeyförening i en seriematch. För första gången på så lång tid att inte ens NSD:s altmeister Leif Hammarström minns när det senast hände spelas det a-lagsderby i Björknäshallen.
Bodenhockeyns moderna historia kan enkelt beskrivas i två specifika tillfällen.
Högsta punkt: April 1994, när Bodens IK var ett mål från elitserien.
Lägsta punkt: December 2012, när Bodens IK gick i konkurs.
Sedan dess har laget harvat på i den nordligaste ettan med varierat resultat och i våras kom den slutgiltiga förnedringen.
Nu spelar klubben i division II.
– Vi hade problem hela säsongen, och när vi förlorade första matchen i kvalserien neråt mot Vännäs tog det väl knäcken på oss, säger Anton Sundqvist, en av spelarna från fjolårets lag som stannat kvar.
Det är en regnig eftermiddag. Björknäshallens mintgröna fasad ser smutsig ut i höstdiset och matchar kanslibyggnaden utanför stängslet perfekt. Där inne sitter tre personer runt ett bord. Vice ordföranden Kari Kenttämaa reser sig och stänger dörren till konferensrummet, där ett pojklag stojar. Kassören Stefan Palmgren springer iväg med fikakassan till kiosken. Pressansvarige styrelseledamoten Anki Granström bläddrar i en hög papper, förbereder sig för att verbalisera föreningens framtida vägval.
Trion är en del av den nya styrelse som tagit över efter sommarens årsmöte.
– Vi har en komplett styrelse, undantaget ordförandeposten, men där gör Kari ett utmärkt jobb än så länge. Vi letar en ordinarie, tittar på ett par intressanta namn, men innan allt är klart jobbar vi i styrelsen på. Då blir det roligare för ordföranden som kommer, säger Granström.
Strax innan Bodens IK gick i konkurs 2005 hade föreningen skulder på fem miljoner. Nu för tiden finns det inga skulder – trion är noggrann med att poängtera att det finns ett litet men positivt eget kapital – och man har inte märkt någon skillnad i sponsorernas välvilja efter degraderingen till division II.
– De fortsätter att stötta oss, det är skitroligt. Och vi har en fantastisk tillväxt på ungdomssidan, med flera av länets topptränare. Det finns mycket som är bra, säger Granström.
Kassör Palmgren håller med.
– Ända sedan konkursen har vi märkt det här – det har bara funnits ett lag. Sponsorerna har ställt upp på oss hela tiden för att de vet att vi har en bra verksamhet. Föreningen i stort har inte varit illa ute sedan konkursen, snarare tvärt om.
Det är lätt hänt att betraktaren utifrån speglar hela föreningen i a-lagets prestationer. Trion tycker inte att det är helt rättvist.
– Vi hade ju sex spelare med i tv-pucken i år, vi har ungdomslag som presterar väldigt bra. Man behöver inte vara så jäkla rädd för att alla duktiga drar till Luleå Hockey, vi ska se det som en möjlighet. Det är ett kvitto på att vi gör ett bra jobb, vårt mål måste vara att få en så bra verksamhet att de som inte får plats i Luleå fortsätter med oss istället för att sluta, säger Kenttämaa.
Det betyder inte att det saknats problem. Styrelsen har varit tunn under ett par år och i våras skapade ett misslyckat försök att kontrollera informationsflödet i föreningen stor medial uppmärksamhet för ordförande Ove Nilssons person. Nilsson tog illa vid sig, hoppade av och då bildade Kenttämaa, tillsammans med Patrik Sundberg och Bengt Fredriksson, en arbetsgrupp för att skapa lite drag kring föreningen. På årsmötet i juni handlade väldigt mycket om framtidstro.
Inne i hallen luktar det svett, kylaggregat och hamburgare. I klubblokalen under läktaren sitter nye team managern Johan Åström, som ansvarar för både a-lag och J20. Tillsammans med tränarna Igor Vlasov samt Kevin Lindqvist samt några spelare drar han upp de sista riktlinjerna inför derbyt.
– Det är alltid kul med derby. Visst, det hade kunnat vara på en annan nivå, men det får vi lämna bakom oss nu. Nu handlar det om att bygga för framtiden, säger Åström.
Som en del av det har Boden slagit ihop J20- och a-lag till en gemensam träningsgrupp. Nu har Vlasov och Lindqvist en grupp med 33 utespelare och fyra målvakter att tillgå på träningarna, J18-laget – som tränas av Robert Nordberg och Per-Åke Älgamo – är nästan lika många och väldigt talangfulla.
– När de grabbarna är redo ska föreningen vara redo. På kort sikt ska vi sikta på att utveckla de unga spelarna i dagens a-lag, på lång sikt ska vi sikta på att behålla spelarna som kommer från vår ungdomsverksamhet. Det gäller att bygga upp organisationen, säger Åström.
En del av det kanske derbymotståndaren Boden Warriors kan hjälpa till med. Laget har snott sitt koncept mer eller mindre rakt av från Kiruna City, uppstickaren i gruvstaden. City har skickat både ledare och spelare till större Kiruna IF, och det är ingen hemlighet att Warriors inte förväntar sig att kunna konkurrera på samma nivå som Bodens HF.
– Vi är ju mer här för att ha kul. Det är ruggigt mycket glädje, men kanske inte lika mycket träningsvilja. Vi ska vara ett komplement snarare än en utmanare, det går ju faktiskt att hitta lusten för hockey igen hos oss, säger Warriors coach för dagen, André Nordström.
När derbyt börjar speglar Nordströms beskrivning av träningsviljan matchbilden rätt bra. Hockeyföreningens spelare åker skridskor och håller uppe tempot, Warriors krigare flämtar och försöker hänga med. Den fria entrén har, tillsammans med det historiska ögonblicket, lockat relativ storpublik till hallen. I kiosken pumpar vice ordförande Kenttämaa kaffe och ler bakom mustaschen.
– Det är mer folk nu än det var på hela förra säsongen!
Hipsters och hockeynördar blandas med baskettjejer och Stanley Cup-mästare på läktarna. Niclas Wallin reser sig upp från den skålade stolen och skakar hand med gamle hjälten B-O Karlsson. Wallins sentimentala ådra är det inte mycket bevänt med.
– Jag skiter egentligen var de spelar, jag är bara glad över att det finns ett hockeylag i stan – och jag tror att fler människor tänker som jag.
Wallin är tänkt att fungera som en slags mentor, en grå eminens i korridorerna. Eftersom sönerna spelar i klubbens ungdomslag är det inget större merarbete.
– Jag är ju som ändå här nästan varje dag med grabbarna. Jag har inte så god insyn, men det känns som att föreningen är på rätt väg. Vi har fått in lite nytt folk i styrelsen, har en bra hall, fin ungdomsverksamhet – och inga skulder. Hur många lag på den här nivån kan skryta med det?
Ända till början av tredje perioden räddas Warriors kvar i matchen av sin storspelande målvakt Johan Norberg. Men när Emil Broström sätter 3–0 efter 14 sekunder är det avgjort. Till slut blir det 6–0, på isen jublar utespelarna över målvakten Jesper Sannerborgs nolla och bredvid mig samtalar två farbröder.
"Nå, va tyckeru?"
"Det är ju nått så guförbannat dåligt..."
Bodenpubliken har sett bättre hockey än så här. Men just nu finns det inget annat att välja på.
– Folk i Boden är lite medgångssupportrar, tror jag. Kolla på handbollen, den har blivit jävligt stor. Fortsätter vi vinna kommer det att bli drag, säger Anton Sundqvist.
Anki Granström var ordförande för IBK Boden under innebandydamernas framgångssaga. Hon vet vad som krävs för att popularisera en förening.
– Om två år ska vi spela i ettan och om fem år ska vi kvala till allsvenskan. Det är vår vision. Med det följer ett noggrant arbete kopplat till sponsorer, en noggrann organisationsplan och massor av andra föreningsfrågor. Vi ska ta en större plats på den lokala och regionala arenan, tilltala vår publik, kommunicera rätt saker – det finns massor att göra. Vi har ju ett tomrum att fylla.