Den historiska premiären i högsta serien är bara ett par dagar bort när NSD träffar Viktoria Polshikova och Ekaterina Lubjanaja på ett café i centrala Boden.
Målvakten Polshikova är inne på sin tredje säsong i Boden. Hon känner sig hemma, pratar en perfekt engelska och hälsar glatt på alla människor som går förbi.
Och hälsar, det gör de flesta. Inom loppet av bara ett par minuter har flera bodensare, både unga och gamla, stannat till, vinkat, önskar lycka till eller bara sagt hej.
– Det är så familjärt här. Jag är en glad och öppen människa. Jag gillar att så många hälsar på mig. Jag tycker om det, det känns så bra. Det är en varm atmosfär, förklarar Polshkikova, gestikulerar med armarna och fortsätter:
– I min hemstad har vi en massa idrottslag, men ingen bryr sig, förutom de mest inbitna fansen. Men här i Boden är alla engagerade, även om man inte är sportintresserad. Jag minns bara när vi gick upp i våras, alla människor som kom till torget för att hylla oss. Alla var så glada. Det är rätt häftigt. Det är första gången som jag har upplevt så mycket kärlek från en stad.
Bredvid den 30-åriga Polshikova sitter den tre år yngre högersexan Ekaterina Lubjanaja. Hon har bara varit i Norrbotten ett par månader, kan inte språket, och är betydligt mer tillbakadragen än sin landsmaninna.
Att Lubjanaja hamnade bytte spel i Norge mot Boden är förstås Polshikovas förtjänst.
– Boden frågade mig om jag visste någon bra spelare. Jag och ”Katja” spelade hop i två år i Moskva. Vi känner varandra bra. Jag vet att hon är en bra spelare, säger Polshikova, som amvände just stadens kärlek till laget som ett argument när hon pratade om Boden för sin landsmaninna.
Och den 27-åriga högersexan Lubjanaja konstaterar att verkligheten överträffade alla hennes förväntningar.
– Det är en bra atmosfär både i och kring laget. Det är ett bra lag, och även utanför planen är det ett bra gäng. Vi träffas utanför planen och pratar om annat än handboll. Det gör att man känner sig mer avslappnad och har man kul utanför planen blir det lättare att prestera på den också. Vi är som en enda stor familj i laget, fast jag bara har varit här i ett par månader. Det är så mycket hjärta här som jag inte upplevt någon annanstans, säger Lubjanaja.
Viktoria Polshikova, som var en stor anledning till at Boden Handboll tog klivet upp i elitserien, eller SHE som den numera heter, vet att årets säsong kommer bli en tuff uppgift.
Bättre lag, bättre spelare och tuffare matcher.
Ändå är hon relativt lugn.
– Jag känner ingen press alls. Visst, ibland förlorar vi och ibland vinner vi. Men så länge människorna här i Boden ser att vi verkligen ger alt vi har i varje match, att de tror på oss, det är det viktigaste.
Hon fortsätter:
– Jag ser det i stället som något positivt, att fansens energi och kärlek kan bli något bra som vi kan ta med oss ut på planen och dra nytta av.
En annan anledning till att den ryska målvakten känner sig lugn och avslappnad är en dansk målvakt vid namn Sofie Svarrer Hansen, som Boden värvade tidigare i sommar.
– Jag känner mig själv också mer trygg i år. I och med att vi har fått in Sofie har vi bildat som ett eget lag i laget, så att säga. Vi hjälper varandra, stöttar varandra, pushar varandra. Har jag en dålig match kan hon komma in och spela bra. Spelar hon dåligt får jag chansen att hjälpa henne. Och jag tror det är bra för laget att vi har två bra målvakter också, förklarar Polshikova, och förklarar att Ekaterina Lubjanaja också kommer innebära att lyft för laget.
– Hon kommer bidra med mycket, säger Polshikova.
– Jag ska hjälpa till i försvaret, i kontringarna, och spela med mycket hjärta och energi, utvecklar Lubjanaja.
– Det gör hon, även om hon är trött. Hon slutar aldrig att arbeta. Det kan jag lova, fortsätter Polhikova.
Ekaterina Lubjanaja, Sofie Svarrer Hansen och de andra nyförvärven har inneburit att Boden höjt kvalitén i lagbygget ytterligare.
Men Polshikova förklarar att även spelarna från truppen i fjol tagit kliv.
– Vi har tränat ännu mer och ännu hårdare än tidigare. Vi har också jobbat på andra saker i vårt spel. Vi har helt enkelt höjt nivån från i fjol. Jag tycker att vi är ett par snäpp bättre än i fjol. Redan nu på försäsongen har jag sett stora förbättringar i vårt spel.
Den viktigaste detaljen blir ändå det mentala, att vi inte har för stor respekt för de allra bästa lagen. För oss är det bara att gå in, ge allt och njuta av varje sekund, säger hon.
Vad kan vi ha för rimliga förväntningar på Boden Handboll i år?
– Oj oj, svår fråga Jag vill inte prata så mycket om vad som ska hända eller kan hända. Det är en ny serie, en högre serie och nya motståndare. Men vi ska göra vårt bästa, vi ska ge allt och spela med hjärta och glädje varenda match. Sedan får vi se hur långt det räcker.